Intro

Här delar jag med mig av mina upplevelser av de champagner jag dricker. Jag betygsätter varje vin för att ge en samlad bild av hur jag upplever det vid tillfället för provningen. Min betygsskala är 0-100 och jag är relativt snål när jag delar ut mina poäng. De högsta poängen sparar jag till de riktigt stora upplevelserna! Då och då dyker det även upp mousserande viner från övriga världen eller stilla viner från Champagne.

torsdag 30 april 2020

2012 Juillet-Lallement La Belle de Juillet Blanc de Noirs

(100 % pinot noir))

7 december 2019 (kontoret)



Jag har druckit 96:an av deras Special Club många gånger, men fram till nu är den champagnen min enda erfarenhet av den här Verzy-baserade odlaren. La Belle de Juillet är producentens prestigelinje som består av tre olika årgångschampagner; en blanc de blancs, en rosé och så denna blanc de noirs. Den görs på pinot noir från fem olika vingårdslägen i Verzy och Sillery, även om etiketten antyder att det endast handlar om Sillery. Druvorna från de olika vingårdarna jäses separat på 300-liters ekfat och vinet får sex månaders fatlagring innan det buteljeras. Flaskan blev degorgerad i juni 2017 efter fyra års lagring på jästfällningen och dosagen uppgår till 4 g/l. Köpt på Systembolaget i november 2019

Det här är en mycket intressant champagne – ung men väldigt lovande! Den dricks i samband med en liten 2012-provning och utses till kvällens bästa vin.

Doft: Parfymerad och något fruktig doft med stalliga toner. Inslag av krut, apelsin, persika, gummi, cola och läder.

Smak: Ung, mycket torr och något syrlig smak av äpplen, plommon och mineral.

Betyg idag: 85(+)

Sannolikt bäst: 2024-2030


onsdag 29 april 2020

2012 Pol Roger Vintage

(60 % pinot noir, 40 % chardonnay)

7 december 2019 (kontoret)



Pol Rogers ”vanliga” årgångschampagne känns alltid som ett säkert kort och till skillnad mot systervinet Blanc de Blancs brukar den också vara hyfsat tillgänglig som nysläppt. Den här årgången känns dock väldigt ung idag! Här finns helt klart potential, men den är överraskande anonym under de timmar vi dricker den. Gissningsvis behöver den lagras åtminstone sex år till för att nå sitt drickfönster.

Champagnen är med på en liten provning med 2012-tema och trots sin ungdom är den min favorit denna dag. Dosagen uppgår till 7 g/l. Flaskan köpt på Systembolaget i november 2019.

Doft: Något utvecklad, något parfymerad och något pepprig doft med inslag av gula äpplen, vitpeppar, vit choklad och gula vingummin.

Smak: Frisk, fruktig och torr; oförlöst och förhållandevis lätt. Vattniga gula äpplen (Golden Delicious), citrus och vit choklad. Hög syra.

Betyg idag: 86(+)

Sannolikt bäst: 2026-2032

Mina intryck av tidigare årgångar (med länkar till resp inlägg):

tisdag 28 april 2020

2012 Roland Champion Special Club

(100 % chardonnay)

7 december 2019 (kontoret)



Roland Champion är en odlare med säte i grand cru-byn Chouilly. Här kretsar det mesta kring chardonnay och det är därför ingen tillfällighet att denna Special Club är en blanc de blancs! Familjens historia som champagneproducent inleddes 1929 när André Champion började producera champagne under egen etikett. Efter hans alldeles för tidiga död tog den endast 16 år gamla sonen Roland över spakarna och 1951 bytte firman namn till Roland Champion. Idag är det Rolands son François som leder arbetet tillsammans med sin hustru Ginette. Man äger 18 hektar odlingar, det mesta i hembyn och en mindre del i Verneuil i Vallée de la Marne, och man producerar 85 000 flaskor per år. Sortimentet består för närvarande av fem champagner, inklusive årgångsvinerna Carte Noire och Special Club.

Den här champagnen dricks i samband med en liten provning med 2012-tema. Den är ung, men lovande!

Flaskan blev degorgerad i maj 2019 och dosagen uppgår till på 4 g/l – snyggt angivet på baksidesetiketten! Jag köpte den på Systembolaget i oktober 2019, men tidigare degorgerade flaskor fanns tillgängliga här redan i början av 2018.

Doft: Brödig, något fruktig och lätt gräddig doft med viss sälta och något laktiska toner. Inslag av citrus, nougat, hasselnötter och kiwi.

Smak: Syrlig, torr och mineralisk smak med toner av grapefrukt, gröna äpplen och lime.

Betyg idag: 85(+)

Sannolikt bäst: 2025-2032


måndag 27 april 2020

R. Pouillon & Fils Solera

(50 % pinot noir, 50 % chardonnay)

5 december 2019 (hemma)



Den här champagnen bygger på en solerablandning som startades 1997 av Fabrice Pouillons pappa James. Fabrice kallar konceptet för antiårgång eftersom det syftar till att sudda ut skillnaderna mellan de olika årgångarna och istället lyfta fram terroiren i hembyn Mareuil-sur-Aÿ. Varje vår tappar man av 30 % av solerans vin som man buteljerar, samtidigt som det ersätts av vin från den senaste skörden. Den här utgåvan som buteljerades våren 2015 har således 2013 som basår och består därmed av samtliga 17 årgångar mellan 1997 och 2013, där 30 % av innehållet kommer från 2013. Flaskan blev degorgerad i tredje kvartalet 2018 och dosagen uppgår till 3 g/l.

Det här är en intressant champagne! Den härliga doften påminner lite om Selosse medan smaken är kartig och relativt endimensionell i dagsläget. Jag skulle verkligen vilja prova den med några års flasklagring!

Doft: Blommig, oxiderad och komplex doft med tydlig sälta. Initialt kraftfull, men blir mer anonym efter hand. Inslag av hyacint, krita, gröna äpplen, tallbarr och kex. 

Smak: Frisk och torr; klart kartig. Omogna äpplen med en skiftande ton av citrus (först grapefrukt, sedan citron).

Betyg idag: 82(+)

Sannolikt bäst: 2024-2030


söndag 26 april 2020

1988 Cuvée Louise

(60 % chardonnay, 40 % pinot noir)

23 november 2019 (hemma)



Det är inget uppenbart fall till en början utan det tar en liten stund innan jag inser det, men det här är dessvärre en korkskadad flaska. Alltid lika tråkigt, men möjligen ännu lite värre när det handlar om en prestigechampagne från det stora året 1988 och som jag dessutom aldrig druckit…

Betyg idag: 0

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):

torsdag 23 april 2020

Henri Giraud Solera Ratafia Champenois

(70 % pinot noir, 30 % chardonnay)

29 november 2019 (hemma)



Den här är helt fantastisk och den bästa ratafia jag druckit!

Som jag skrivit tidigare ska man avnjuta sin ratafia lite i taget och under lång tid, då den i regel verkligen vinner på att stå ”halvdrucken” i kylen en tid, i öppnad men försluten flaska. Det förtydligas på ett trevligt sätt genom att Henri Giraud skickar med en elegant förslutningskork tillsammans med den här buteljen, som jag tar fram och dricker från vid sju-åtta tillfällen under en fyraveckorsperiod. Den är faktiskt snudd på fantastisk redan första kvällen, men är som bäst på åttonde dagen (fjärde tillfället) efter att flaskan öppnades! Därefter håller den ihop mycket bra i ytterligare en vecka innan den smakmässigt börjar tappa litegrann. Doften fortsätter dock att utvecklas och jag hittar nya inslag långt senare.



Henri Giraud framställer sin ratafia på musten från den andra pressningen, vilket tyder på en förhållandevis ambitiös inställning då det vanligaste är att använda sig av tredje pressningen (som man inte får lov att göra champagne av). Som namnet antyder är det här en ratafia som görs med hjälp av en solerablandning av fatlagrat vin från olika årgångar, i det här fallet 1990-2013.

Den höga alkoholhalten (17 %) gör det här till ett mycket lagringsdugligt vin – men varför vänta?

Doft: Utvecklad, komplex, kryddig, nötig och söt doft med tydliga konjakstoner. Inslag av päron i konjak, fat, aprikos, honung, arrak, mandlar, katrinplommon, malört och mörk choklad.

Smak: Utvecklad, oljig, fruktig, söt och harmonisk smak. Söta äpplen, mandelmassa, honung och katrinplommon

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2019-?

En trio ratafia med en klar vinnare:



Jag dricker dessa flaskor parallellt och som ett slags referensvin har jag även med ett enklare portvin i form av Churchill’s Late Bottled Vintage 2011. Jag brukar gilla det portvinet, men tillsammans med de tre fransoserna känns det närmast oborstat, svulstigt, eldigt och klart obalanserat! Portvinet är förvisso också en riktig slow starter, men även om det lyfter enormt över tid når det aldrig upp till samma nivå som de övriga.

tisdag 21 april 2020

Egly-Ouriet Ratafia de Champagne

(100 % pinot noir)

22 november 2019 (hemma)



Egly-Ouriets ratafia är i praktiken ett rent årgångsvin, även om de är dåliga på att upplysa om det på etiketten. Enligt den svenska importören The Wine Agency handlar det dock om 2011 i detta fall. Vinet buteljerades 2014 efter två års lagring på fat. Jag köpte flaskan från Systembolagets beställningssortiment i februari 2019.

Jag har druckit Francis Eglys ratafia en gång tidigare. Även då imponerade den, men den här utgåvan är faktiskt ännu bättre! Den är rentav fantastisk, men den kräver lite tålamod för att visa upp sin bästa sida. Väl medveten om att det kan ta tid dricker jag flaskan vid ett tiotal tillfällen under en månads tid. Den är förvisso mycket bra redan från start, med en härlig och komplex doft. Smaken är förhållandevis elegant – för att vara ett starkvin – och känns perfekt balanserad, även om den är relativt kort till en början. Utvecklingen som följer är dock remarkabel! Allra bäst är den vid femte tillfället, på elfte dagen efter att flaskan öppnades, då den känns tydligt utvecklad, är oerhört harmonisk och levererar en smakupplevelse utan minsta antydan till eldighet.

Doft: Utvecklad, parfymerad, fruktig, mineralisk, kryddig och komplex. Inslag av knallpulver, torkade aprikoser, honung, hasselnötter, svamp och apelsinskal.

Smak: Utvecklad, oljig, fyllig, fruktig, söt, något kryddig och mycket harmonisk. Initialt finns en viss eldighet, men den är överraskande mjuk med tanke på alkoholhalten (17 %). Jag hittar mogna päron, honung, russin, aprikos och till sist en del svamp.

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2019-?

Tidigare intryck av den här:

söndag 19 april 2020

Drappier Ratafia de Champagne

(100 % pinot noir)

20 november 2019 (hemma)



Jag dricker alldeles för lite ratafia! Denna förbisedda dryck förtjänar helt klart mer uppmärksamhet.

Ratafia de Champagne är ett starkvin som framställs genom att man tillsätter sprit till den nypressade och ojästa musten från (i regel) den tredje pressningen, som sedan lagras på ekfat innan den buteljeras. Den tillsatta spriten, som är regionalt producerat druvdestillat i form av Marc de Champagne eller Fine de Champagne, gör att jäsningen upphör. Eftersom sockret från druvorna, som normalt ”äts” upp av jästsvamparna vid jäsningen, stannar kvar i musten blir ratafian likt ett portvin mycket söt, med en sockerhalt som vida överstiger 100 g/l.

Ratafia de Champagne har producerats sedan 1200-talet, men den fick inte skyddad ursprungsbeteckning (PGI) och därmed officiell status förrän 1 september 2015. Det senare har gjort att drycken, som tidigare mest sågs som en ren biprodukt från champagneframställningen och något av en kuriositet, fått en viss kvalitetsstämpel.

Drappier gör sin ratafia på pinot noir och en årgångsblandning, en så kallad réserve perpétuelle. Till denna blandning tillsätter de varje år 40-50 % nytt vin från den senaste skörden.

I likhet med andra starkviner vinner ratafian mycket på att stå öppnad (i kylskåp med korken i) under en period. Man ska alltså inte göra misstaget att tömma buteljen vid ett tillfälle! i Den här flaskan dricks vid ett tiotal tillfällen under lite mer än en månads tid och visar upp en intressant utvecklingskurva. Som allra bäst är den på femte dagen efter öppnandet, när det uppstår tydliga sherrytoner och fina inslag av lakrits och mentol. Som sämst är den faktiskt första kvällen, då den känns lätt oharmonisk och något eldig.

Bortsett från att den alltså verkligen vinner på att drickas under en längre period, åtminstone en veckas tid, känns den fullt utvecklad idag. På grund av den höga alkoholhalten (18 %) är den sannolikt mycket lagringsduglig, men jag har svårt att avgöra hur länge den faktiskt vinner på att sparas. Det är för övrigt ingen nackdel att dricka den relativt kall.

Doft: Utvecklad, kryddig och något söt doft med lite toner av konjak. Inslag av honung, söta äpplen, brödkryddor, fat, krut, lakrits och mentol. På femte dagen efter flaskan öppnades uppstår tydliga sherrytoner.

Smak: Fyllig, oljig, fruktig, harmonisk, söt och periodvis något eldig. Russin och mogna äpplen.

Betyg idag: 88

Sannolikt bäst: 2019-?


fredag 17 april 2020

2012 Larmandier-Bernier Terre de Vertus

(100 % chardonnay)

9 november 2019 (hemma)



Då och då dyker det upp flaskor från Larmandier-Bernier på vårt statliga monopol och det här är en sådan pjäs, som jag inhandlade i september 2019. Aktuell årgång idag är 2013, som dock ännu inte hittat till våra breddgrader.

Terre de Vertus gjordes tidigare på chardonnay från vingårdarna Les Barillers och Les Faucherets i odlarens hemby Vertus. Numera kommer dock samtliga druvor från Les Barillers. Precis som tidigare är den spontanjäst (inklusive malolaktisk jäsning), lagrad på fat i ett år och framställd utan filtrerting, utan klarningsmedel och även utan dosage. Champagnen har alltid gjorts på en årgång och den har varit officiellt årgångsbetecknad sedan 2007. Den här flaskan blev för övrigt degorgerad i mars 2018.

Den är ung och mycket lovande! Flaskan dricks över två dagar. Första kvällen är den verkligen ung och stram, medan den känns mer balanserad dagen efter.

Doft: Fruktig, brödig och komplex doft med viss sälta. Inslag av aprikos, jäst, bröddeg, hasselnötter, gröna äpplen, krita och kex. På andra dagen dyker det även upp vitpeppar, salmiak och choklad.

Smak: Ung, mineralisk, något fruktig och mycket torr; stram och outvecklad. Krita, vit persika och torr citrus (närmare lime än citron). Mycket hög syra. Dagen efter känns den mer balanserad.

Betyg idag: 85(+)

Sannolikt bäst: 2025-2032


onsdag 15 april 2020

2012 Agrapart Minéral

(100 % chardonnay)

7 november 2019 (hemma)



Agraparts champagner förtjänar verkligen lång lagring i källaren, men jag har tidigare upplevt att både Minéral och systervinet Avizoise kan vara riktigt trevliga redan som unga, åtminstone om man ger dem tillräckligt med luft. Dessutom sägs ju 2012, rent generellt, vara en generös årgång… Så jag tyckte det kunde vara en bra idé att öppna en sådan här!

Minéral görs på chardonnay från gamla stockar i de båda närliggande vingårdarna Les Bionnes i Cramant och Le Champ Bouton i Avize. Dosagen uppgår till 5 g/l och den här flaskan blev degorgerad i maj 2018.

Den här är verkligen ung idag – men mycket lovande! Flaskan dricks över två dagar. Dag två upptäcker jag fler nyanser i doften samtidigt som smaken öppnar upp sig en aning.

Doft: Brödig och komplex. Efter hand med lätt brända toner. Inslag av päron, Granny Smith, brioche, grädde, krita, jäst, kex, lakrits och marsipan.

Smak: Frisk och mycket torr; dessutom klart oförlöst och relativt lätt till en början. Den öppnar upp sig en del efter lång kontakt med luft, men känns fortfarande väldigt ung – även dag två. Gröna äpplen, päron, citron och krita. Hög syra.

Betyg idag: 86(+)

Sannolikt bäst: 2025-2032



Finn två fel! Intressant nog har buteljeringsår och degorgeringsdatum blivit fel på baksidesetiketten – dessa indikerar snarare att det skulle handla om årgång 2011. Men årgången är 2012 och korrekt information är maj 2013 respektive maj 2018. För säkerhets skull kontrollerar jag dessa uppgifter med Pascal Agrapart.

Mina intryck av tidigare årgångar (med länkar till resp inlägg):

måndag 13 april 2020

2008 Cuvée Sir Winston Churchill

(pinot noir, chardonnay)

31 oktober 2019 (hemma)



Även om den inte har samma otroliga högstanivå som exempelvis Krug eller Cristal är Pol Rogers prestigecuvée alltid en underbar champagne. Det här är den sjuttonde årgången sedan inledande 1975, som endast släpptes på magnum. Jag har druckit samtliga sedan 1993, men dessvärre ingen äldre än så. Givet årgångens generella kvaliteter har 2008:an potential att utvecklas till en av de bästa.

Druvblandningen består av pinot noir och chardonnay, men den exakta blandningen är av någon anledning hemlig. Den är dock klart pinotdominerad och gissningsvis är fördelningen ungefär tre fjärdedelar pinot noir och en fjärdedel chardonnay. Dosagen i den här årgången uppgår till 7 g/l.

Den har en riktigt härlig doft, men det här är fortfarande en väldigt ung champagne. Icke desto mindre mycket, mycket bra redan nu!

Den här flaskan köpte jag på Systembolaget i januari 2019. Aktuell årgång idag är 2009. Även om priset höjts rejält det senaste året är det här fortfarande en champagne som är förhållandevis lågt prissatt i Sverige jämfört med andra marknader.

Doft: Komplex, fruktig, brödig, något blommig, aningen kryddig och lätt oxiderad doft med viss sälta. Inslag av jäst, badboll, äpplen, päron, gräddkola, anis och citron.

Smak: Ung, mycket frisk, fruktig och torr smak med fin koncentration. Gula äpplen, citron och aprikos.

Betyg idag: 89(+)

Sannolikt bäst: 2026-2040

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):


söndag 12 april 2020

2008 Legras & Haas Millésime

(100 % chardonnay)

28 oktober 2019 (hemma)



Årgångsvinet från Legras & Haas är ett säkert kort och den här årgången har alla förutsättningar att utvecklas till en av de bättre. Producenten degorgerar sina flaskor löpande och den här blev degorgerad i december 2015. Jag köpte den från Franska Vinlistan i november 2017.

Den här flaskan skiljer sig en del från den, med degorgeringsdatum augusti 2013, som jag drack för ett år sedan. Idag, efter knappt fyra år på korken, är den vidöppen samtidigt som den har en vass årgångstypisk syra som skvallrar om en lång framtid! På så sätt utmärker den sig från den tidigare degorgeringen, som jag upplevde som mer färdigutvecklad. Flaskan dricks över två dagar och presterar som bäst på andra dagen, då den känns mer harmonisk och bättre balanserad.

Doft: Utvecklad och komplex doft med klart laktiska toner. Inslag av jäst, yoghurt, brioche, citrus, mineral, hasselnötter, gröna vingummin, gröna äpplen och lakrits. Dagen efter har de laktiska tonerna dämpats och delvis ersatts av nougat och kiwi.

Smak: Utvecklad och fruktig smak med en kittlande bitterhet och fin koncentration. Grapefrukt, kinin, citron, aprikos och salmiak. Mycket hög syra. Dag två är den mer utvecklad, bättre balanserad och bjuder på massor av äppeljuice.

Betyg idag: 89

Sannolikt bäst: 2020-2029

Tidigare intryck av denna champagne:

Mina intryck av andra årgångar:

torsdag 9 april 2020

2008 Dom Pérignon

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

25 oktober 2019 (hemma)



Så tar jag mod till mig och korkar upp en flaska till slut. Man vet att det egentligen är alldeles för tidigt och att en öppnad flaska idag innebär en mindre i framtiden. Samtidigt är man så klart nyfiken på hur den ska vara! Det är ingen överdrift att påstå att Dom Pérignon 2008 är en av de mest efterlängtade champagnerna som släppts de senaste åren, förvisso i hård konkurrens med en del andra prestigechampagner från det stora året.

Dom Pérignon 2008 består till lika delar av pinot noir och chardonnay. Druvorna kommer från odlingar i Aÿ, Bouzy, Verzenay, Mailly, Chouilly, Cramant, Avize och Le Mesnil-sur-Oger (som samtliga är grand cru) samt från Hautvillers, byn med klostret där Dom Pierre Pérignon en gång verkade. Dosagen uppgår till 5 g/l. Jag köpte den här flaskan på Systembolaget i januari 2019. Det här är fortfarande aktuell årgång och eftersom 2009:an släpptes redan 2017, alltså före 2008, är sannolikt 2010 nästa årgång av Dom Pérignon. Min gissning är att den släpps senare i år!

Den är så klart ung, men samtidigt överraskande balanserad och otroligt bra redan idag! Den årgångstypiska syran finns där, men den matchas fint av en härlig frukt. Allt är faktiskt på plats – man väntar bara på att det ska bli större! Champagnen dricks över två dagar och den känns bättre och mer utvecklad dag två.

Doft: Komplex, uttrycksfull, parfymerad, något jordig och något rökig. Inslag av jäst, gummi, lite krut, hasselnötter, citrus, aprikos, kex, salmiak och rostat bröd.

Smak: Frisk, något fruktig och mycket torr. Gula äpplen, citron, persika och aprikos. Hög syra, men överraskande balanserad!

Betyg idag: 89(++)

Sannolikt bäst: 2026-2040

Mina intryck av tidigare årgångar (med länkar till resp inlägg):

En trio från den senaste veckan:


onsdag 8 april 2020

1980 Dom Pérignon

(60 % pinot noir, 40 % chardonnay)

19 oktober 2019 (hemma)



Firar en 39-åring med denna 39-åring! Den (champagnen alltså) har helt klart passerat sina bästa dagar, men är fortfarande mycket, mycket bra!

1980 var rent generellt inget strålande år i Champagne. En kall och fuktig sommar förstörde förutsättningarna. Producenten själv skriver så här om årgången: Skörden var liten och sen och inleddes den 9 oktober under goda väderförhållanden.

Doft: Mogen, oxiderad, komplex, kryddig och jordig doft med tydliga sherrytoner. Inslag av kex, brioche, stekt svamp, russin, ek, bokna äpplen, citrus och gräddkola.

Smak: Mogen, frisk och något fruktig smak av persika, mandlar, gräddkola och bokna äpplen.

Betyg idag: 89

Sannolikt bäst: 1998-2008

Korken gick för övrigt av på mitten när jag skulle öppna flaskan och en gammal trotjänare fick rycka ut för att lösa situationen:


tisdag 7 april 2020

2003 Dom Pérignon

(62 % pinot noir, 38 % chardonnay)

17 oktober 2019 (hemma)



2003, denna ifrågasatta och dessutom ovanligt pinotdominerade årgång av Dom Pérignon. När jag provade den 2013, som relativt nysläppt, upplevde jag den som mycket lovande. Fyra år senare blev jag därför väldigt besviken när jag drack en mycket svag (och möjligen något defekt) flaska. Därefter har jag medvetet avvaktat med att korka upp en ny, men nu tänkte jag det var dags att ge den en ny chans. Intrycket nu landar någonstans mittemellan mina båda tidigare upplevelser, långt ifrån dålig men absolut inte särkilt spännande! Den är inte utan viss charm, det ska medges, men det här är tveköst en svag årgång av denna champagne. Doften är fin, men smakmässigt har den endast hygglig komplexitet och dessutom relativt låg intensitet och ganska kort längd.

Frågan blir då: var den här champagnen verkligen som bäst när den var nysläppt?

Dosagen uppgår till ca 6 g/l. Jag köpte den här flaskan på Systembolaget i september 2013. Aktuell årgång idag är 2008.

Slutligen, när jag söker på gamla artiklar från när Dom Pérignon 2003 släpptes ser jag att den ansvarige vinmakaren Richard Geoffroy förklarar att årgången – med den varmaste sommaren i mannaminne – var svår och att det var en utmaning att skapa en stiltypisk Dom Pérignon detta år. Även om han samtidigt påpekar att det aldrig var någon tvekan att årgången skulle produceras, kan man möjligen läsa mellan raderna att han inte är helt nöjd med det beslutet. För övrigt verkar nätet tämligen tudelat huruvida druvblandningen är 60 % pinot noir och 40 % chardonnay – eller tvärtom. Enligt trovärdiga källor, bl a Tom Stevenson, är dock den korrekta mixen hela 62 % pinot noir och 38 % chardonnay. Anledningen till den kraftiga pinotdominansen är vädret, svår frost förstörde förutsättningarna i många vingårdar i början av året vilket framförallt drabbade chardonnay. Tillgången till (tillräckligt bra) chardonnaydruvor var därför klart begränsad efter skörden.

Doft: Utvecklad, komplex, brödig, nötig, blommig och något kryddig doft med rostade toner. Inslag av jäst, gummi, brioche, rostade nötter, vit choklad, kex, gula blommor och mogen stenfrukt.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig och relativt lätt. Till skillnad mot den härligt komplexa doften stannar smakupplevelserna vid persika, grapefrukt och gula äpplen.

Betyg idag: 86

Sannolikt bäst: ?

Tidigare intryck av Dom Pérignon 2003: