2002 Dom Pérignon P2

(52 % chardonnay, 48 % pinot noir)

 

22 oktober 2022 (Café Live i Malmö)

 

 

Det fjärde glaset i den nionde flighten av 2002-provningen döljer ännu en Dom Pérignon, den här gången den sendegorgerade P2 (Plénitude 2).

 

Till skillnad mot den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 2002 (degorgerad från 2009 och framåt), som jag haft lite otur med varje gång jag försökt dricka den, var 2002 P2 fantastisk första gången jag provade den i december 2019. Samtidigt kändes den oförlöst och i behov av några års ytterligare lagring. Nu, tre år senare, är den tveklöst mer utvecklad, men den har faktiskt inte lyft. Den är fortfarande fantastisk, men jag hade hoppats på en ännu högre nivå idag. Ytterligare lagring rekommenderas således.

 

Doft: Utvecklad, gräddig, fruktig, jordig, kryddig och reduktiv. Inslag av badboll, mogen persika, Golden Delicious, citrus, päron och krut.

 

Smak: Något utvecklad, frisk, något fruktig och mycket torr smak med viss sälta. Bra energi, men fortfarande lite oförlöst. Citrus, steniga mineraler och mandlar.

 

Betyg idag: 90

 

Sannolikt bäst: 2024-2032

 

Mina tidigare intryck av Dom Pérignon 2002 P2:

2019:12:14: 90

 

Mina intryck av andra årgångar av Dom Pérignon P2:

1993: 85(+) (2019-12-14)

1995: 88(+) (2019-12-14)

1996: 90 (2021-10-09)

1998: 90 (2019-12-14)

1999: 89 (2019-12-14)

2000: 91 (2019-12-14)

 

 

Baksidan av flaskan vinner inga designpris. Här finns det dessutom gott om lediga kvadratcentimeter där man skulle kunna informera om degorgeringsdatum, dosage och druvblandning…

1996 Dom Pérignon P2

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

 

9 oktober 2021 (Café Live i Malmö)

I det andra glaset i den sjunde flighten hittar vi ännu en version av Dom Pérignon 1996. De sendegorgerade Dom Pérignon-utgåvorna benämns numera P2 (eller P3 om de fått ännu längre lagring på jästen). Just 96:an har tidigare även hunnit släppas under Œnothèque-etiketten – som vi provade i föregående flight – men sedan 2014 är det P2 som gäller. Skillnaden är helt enkelt ännu längre lagring på jästfällningen – får man förmoda. Till skillnad mot Œnothèque-flaskorna har man av någon oförklarlig anledning låtit bli att skriva ut degorgeringsdatum på dessa flaskor, så det finns ingen möjlighet att se när de fick sin kork. I vanlig ordning, och kanske i synnerhet när det gäller den här champagnen, hade det varit välkommen information. Dosagen ska enligt uppgift ligga kring 6 g/l, vilket är lägre än för de ursprungligt degorgerade flaskorna.

 

Det är lätt att avfärda hela det här konceptet som ett rent marknadsföringstrick, men i grund och botten finns det naturligtvis en möjlig uppsida i champagner som fått extra lång och trygg lagring i producentens källare. Det enda problemet är att det sannolikt är få som förstår att de inte nödvändigtvis är drickfärdiga när de släpps till försäljning eller hur lång ytterligare lagring de behöver.

 

Jag provade 1996 P2 vid en provning i december 2019, då vi för övrigt drack samtliga vid den tidpunkten släppta P2-flaskor. Den gången var det inte mycket mer än en vägg av syra utan tillstymmelse till frukt. Nu vet jag alltså inte om dagens flaska blev degorgerad samtidigt som ovan nämnda eller vid annat datum, men champagnen är betydligt generösare. Den är rentav välbalanserad och mycket god, men samtidigt kan man inte låta bli att känna att det är något som saknas (läs: frukten)! Den är med andra ord fortfarande i behov av lagring för att kunna närma sig nivån hos den ursprungligt degorgerade flaskan.

 

Doft: Utvecklad och reduktiv. Inslag av gummi, krut, citron, hasselnötter och mjölkchoklad.

 

Smak: Utvecklad, frisk, rökig och torr smak med fin koncentration och bra balans.

 

Betyg idag: 90

 

Sannolikt bäst: 2023-2030

 

Mina tidigare intryck av Dom Pérignon 1996 P2 (länk till inlägget):

2019-12-14: 80(++)

 

Mina intryck av övriga Dom Pérignon P2 (länkar till inläggen):

1993: 85(+) (2019-12-14)

1995: 88(+) (2019-12-14)

1998: 90 (2019-12-14)

1999: 89 (2019-12-14)

2000: 91 (2019-12-14)

2002: 90 (2019-12-14)

 

När detta skrivs har även 2003 P2 hunnit släppas, men den har jag inte provat än.

 

 

På baksidan av flaskan står det att den här utgåvan är resultatet av 16 års utveckling, men det är svårt att veta om man kan tolka det bokstavligt. Det hade varit rimligt med ett tydligt angivet degorgeringsdatum!

1993 Dom Pérignon P2

(55 % chardonnay, 45 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Det här är den allra sista flaskan i den ambitiösa provningen, där vi jämfört ursprungligt degorgerade flaskor med sendegorgerade.

Denna 93:a är den äldsta Dom Pérignon P2 som släppts och det lär inte komma några äldre flaskor än så av naturliga skäl. Tanken med P2 är nämligen att de ska degorgeras efter ungefär femton års lagring på jästfällningen – och därefter ska P3 ta vid! Den klassiska årgången 1990 har för övrigt redan hunnit släppas som P3.

Enligt uppgift på nätet blev åtminstone vissa 1993 P2 degorgerade 2015, med en dosage på 5,5 g/l, men det är osäkert om det även gäller för den här flaskan. Möjligen är den degorgerad ännu senare än så.

Rent objektivt är det här en mycket bra champagne, men den känns samtidigt plågsamt anonym i jämförelse med den Œnothèque 1993 (degorgerad 2005), som vi drack tidigare under dagen. Det är svårt att avgöra om det här bara är en svag flaska eller om den helt enkelt är för nydegorgerad för sitt eget bästa och hade mått bra av några års ytterligare lagring. Under alla omständigheter vet jag att Dom Pérignon 1993 kan prestera betydligt bättre än så här!

Doft: Till en början tydligt reduktiv med rök, örter och mycket gröna toner. Till slut vaknar den till liv och bjuder på inslag av mogen citrus, honung, kex, äppelpaj, choklad och smör.

Smak: Klart anonym. ”Smakar champagne” har jag, i brist på något konkret, skrivit i mitt provningsprotokoll… Dessutom: hög syra och något bitter eftersmak.

Betyg idag: 85(+)

Sannolikt bäst: ?

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1993:

2014-06-18: 93

Mina intryck av Dom Pérignon Œnothèque 1993:

2019-12-14: 91

En mycket intressant provning är därmed till ända. Här är hela uppställningen:

1995 Dom Pérignon P2

(52 % chardonnay, 48 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Precis som 96:an i glaset bredvid kommer förmodligen den här från en relativt nydegorgerad flaska. Till skillnad från den förra visar den dock upp tydliga nyanser i både doft och smak, sannolikt beroende på en kombination av årgångens karaktär och att den inte är lika sent degorgerad som systervinet. Den är mycket bra, men helt klart i behov av ytterligare lagring för att nå den potential som jag vet att 95:an besitter!

Enligt uppgifter på nätet uppgår dosagen i P2 1995 till 6 g/l, men eftersom man degorgerar flaskorna löpande kan nivån möjligen vara lägre i vår flaska. Rent generellt har huset som princip att ju längre en champagne har legat på sin jästfällning, desto lägre dosage tillsätter man. Ett konkret exempel på det är att P3 1976 har noll dosage.

Doft: Utvecklad, fruktig, nötig och gräddig. Inslag av gul frukt, krita, hasselnötter, kex, lite kaffe, bakverk och ingefära.

Smak: Syrlig, fruktig och något utvecklad. Gul frukt, krita, citrus och honung. Hög syra. Lång, härlig eftersmak.

Betyg idag: 88(+)

Sannolikt bäst: 2022-2030

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1995:

2014-10-10: 92

2018-12-31: 92

2019-12-14: 0

Mina intryck av Dom Pérignon Œnothèque 1995:

2019-03-24: 92

2019-12-14: 92

Tråkigt nog skriver man inte ut något degorgeringsdatum här:

1996 Dom Pérignon P2

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Vår provning avslutas med en flight bestående av de tre äldsta årgångarna av Dom Pérignon P2, nämligen 1993, 1995 och 1996. Dessa har tidigare släppts som Œnothèque-flaskor men blivit försedda med P2-etiketter efter att plénitude-konceptet introducerades 2014. Detta till skillnad från de senare årgångarna – 1998, 2000, 1999 och nu senast 2002 – som släpptes som P2 från början. De första flaskorna av 1996 P2 degorgerades faktiskt redan 2008, vilket är relativt tidigt i sammanhanget. Som jämförelse blev den 1996 Œnothèque vi drack i dagens provning degorgerad i april 2013! Slutsats: producenten degorgerar sina flaskor löpande och ordningen är inte alltid helt logisk! Problemet är, som jag tidigare skrivit, att sedan plénitude-konceptet lanserades har man absurt nog slutat att skriva ut degorgeringsdatum på flaskorna, vilket gör det mycket svårt att avgöra när man bör öppna sina P2:or! Jag upplever också att flaskorna i den här flighten – som för övrigt köptes direkt från huset endast några månader innan provningen – är relativt nydegorgerade. Ytterligare ett problem i sammanhanget – vilket rimligen slår tillbaka mot huset i slutändan – är att jag uppfattar att många, inklusive en del erfarna provare, har svårt att ta in detta fullt ut. Man verkar helt enkelt inte förstå att även mycket sendegorgerade flaskor i regel behöver flera (ibland många) års lagring ”på korken” för att komma till sin rätt. I slutet av vår provning finns det röster som uttrycker en tydlig skepsis mot hela P2/P3-konceptet där man menar att de ursprungligt degorgerade flaskorna är betydligt bättre. Enligt min mening är det i praktiken oerhört svårt att göra den jämförelsen fullt ut när de sendegorgerade flaskorna är för nydegorgerade och – inte minst – när man inte ens vet när flaskorna blev degorgerade. Särskilt på den här typen av provning, som är fantastisk på alla sätt och vis, men där man i regel får väldigt kort tid med varje champagne. Vissa av dessa ”unga” champagner hade möjligen blommat ut om man fått möjlighet att följa dem under en längre tid.

Som jag antyder i ovanstående stycke är det här en flaska som sannolikt degorgerades relativt nyligen. Den känns betydligt yngre än den Œnothèque 1996 (deg april 2013) som vi drack en stund tidigare och behöver gissningsvis fem år till för att vakna till liv! Idag är den helt knuten och endimensionell i smaken och hade förmodligen behövt flera timmar i karaff för att kunna visa upp ens något av sina framtida konster.

När det gäller dosage för både Œnothèque 1996 och P2 1996 indikerar de få uppgifter jag stött på en nivå på 6 g/l, men den kan mycket väl vara lägre i vår sent degorgerade flaska.

Doft: Väldigt diskret doft med subtila inslag av citrus, nötter, nougat och choklad.

Smak: Knuten och mycket torr. En vägg av syra och utan tillstymmelse till frukt.

Betyg idag: 80(++)

Sannolikt bäst: 2024-2030

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1996:

2013-12-31: 93(+)

2019-12-14: 92

Mina intryck av Dom Pérignon Œnothèque 1996:

2019-12-14: 90(+)

En trio Dom Pérignon P2:

1998 Dom Pérignon P2

(55 % chardonnay, 45 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Våren 2014 presenterades P2, som utläses plénitude deuxième, som ersättare till Œnothèque när det gäller sendegorgerade flaskor av Dom Pérignon och 1998 var den första årgången som släpptes. Enligt uppgift blev dessa flaskor degorgerade 2012 men jag har även läst om buteljer av P2 1998 som sägs ha blivit degorgerade 2015, så jag misstänker att dessa släppts i omgångar. Eftersom man tråkigt nog inte delger denna väsentliga information på etiketten kan jag därför inte säga när vår flaska blev degorgerad. Dosagen uppgår till 6,5 g/l, vilket gör den till den enda P2-utgåva som inte är extra brut. Den ursprungligt degorgerade 98:an släpptes för övrigt 2005 med en dosage på 9 g/l.

Det här är ännu en fantastisk champagne och som – faktiskt – också fortfarande har sina allra bästa år framför sig!

Doft: Utvecklad och komplex; fruktig, blommig, nötig och lite rökig doft med inslag av gräddkola, päron, smör, röda äpplen och hallon.

Smak: Något utvecklad, men fortfarande relativt ung. Söt citron, gula päron, lite smör och mandlar med en ton av salt kola. Hög syra och fin längd! Aningen bitter i eftersmaken.

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2021-2027

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1998:

2015-04-30: 92

De fyra yngsta P2-flaskorna vid vår provning:

Samtliga flaskor imponerar och den som utmärker sig allra mest idag är 2000!

1999 Dom Pérignon P2

(55 % chardonnay, 45 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Dom Pérignon P2 1999 släpptes 2018, i en klart begränsad upplaga, och dessa flaskor degorgerades enligt uppgift 2017 med en dosage på 4,5 g/l. Den blev därmed den tredje P2-utgåvan efter 1998 och 2000.

Mycket, mycket bra men samtidigt något obalanserad. Två-tre års ytterligare lagring hade förhoppningsvis rättat till det sistnämnda!

Doft: Reduktiv, mineralisk och nötig doft med tydlig sälta. Inslag av krut, persika, gröna örter, gräddkola, hasselnötter och honung.

Smak: Något utvecklad och något fruktig. Gula äpplen, nötter och gräddkola.

Hög syra. Känns något obalanserad. Lång, torr, nötig och aningen bitter eftersmak.

Betyg idag: 89

Sannolikt bäst: 2022-2028

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1999:

2014-02-16: 88

2000 Dom Pérignon P2

(51 % chardonnay, 49 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Dom Pérignon 2000 släpptes ursprungligen 2008 och dessa flaskor degorgerades i slutet av 2007 med en dosage på 7 g/l. Därefter har det även kommit flaskor med senare degorgeringsdatum, fram till årgångsbytet (till 2002) som skedde under 2010. Denna officiellt sendegorgerade utgåva presenterades våren 2017 och de första flaskorna blev enligt uppgift degorgerade i maj 2016 med en dosage på 4 g/l. Ytterligare en skillnad mellan den ursprungliga utgåvan och den här är att den förstnämnda lagrades på sin jästfällning iförd en traditionell kapsyl medan P2-flaskorna var förseglade med kork.

Nu var det några år sedan jag drack Dom Pérignon 2000, men baserat på den upplevelsen måste jag säga att jag helt klart föredrar P2-utgåvan! Det här är tveklöst en fantastisk champagne och helt klart min favorit av samtliga P2-flaskor idag. Den bör dessutom vinna på ett par års ytterligare lagring. Idag är doften klart bättre än smaken.

Doft: Utvecklad och efter hand aningen oxiderad doft med rostade toner. Inslag av krut, jäst, kex, järn, tändstickor, honung, vanilj och vitpeppar. Inte särskilt mycket frukt här.

Smak: Något utvecklad, men samtidigt klart oförlöst; mineralisk, frisk, mycket torr och något bitter. Främst citron och äppelskal. Fin intensitet och hög syra.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2022-2028

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 2000:

2015-07-10: 87

2002 Dom Pérignon P2

(52 % chardonnay, 48 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Dagens provning avslutas med att vi dricker samtliga hittills släppta årgångar av Dom Pérignon P2 och det här kan mycket väl vara första gången som alla sju provas samtidigt! Champagnerna delas upp i två flighter och till skillnad från övriga flaskor som provades idag, som serverades halvblint, dricks dessa öppet.

Tidigare kallade man sendegorgerade utgåvor av Dom Pérignon för Œnothèque, men sedan några år tillbaka benämner man dem P2 eller P3 – beroende på hur sendegorgerade de är. Samtidigt ska man också ha ökat antalet flaskor som sparas för senare degorgeringar. P:et står för plénitude, som betyder fullhet eller fullständighet. Tanken bakom det här upplägget, utöver den uppenbara anledningen att tjäna pengar (de här flaskorna är dyra), är att man anser att Dom Pérignon når olika faser av mognad under sin livstid och att samma årgång därmed kan skapa olika uttryck. Huset, ofta representerat av tidigare källarmästaren (chef de cave) Richard Geoffroy och hans ersättare Vincent Chaperon, menar själva att den första fasen av fullhet inträffar runt åtta år efter skörden, den andra efter ca femton år och den tredje 30-40 år efter skörden. Det här är givetvis i första hand rent marknadsföringssnack, men det finns samtidigt en poäng i att champagner som legat länge på jästfällningen får möjlighet att utveckla en extra komplexitet – och därmed ett annorlunda uttryck – samtidigt som deras fräshör bevaras. Skillnaden mot den ursprungligt degorgerade utgåvan förstärks av att man tillsätter en lägre dosage, vanligen 4-5 g/l, vilket allt annat lika skapar ett stramare vin.

Dessvärre har någon fattat det helt obegripliga och närmast oförlåtliga beslutet att inte skriva ut degorgeringsdatum på dessa flaskor! Det har alltid funnits tillgängligt på baksidan av Œnothèque-flaskorna och har varit en närmast ovärderlig information inför beslutet om när det är dags att öppna dessa sendegorgerade dyrgripar. Det hade givetvis varit lika värdefullt nu. Avsaknaden av degorgeringsdatum förstärker dessvärre känslan av att hela P2- och P3-spektaklet är ett rent marknadsföringstrick och över huvud taget inte handlar om att producenten månar om att man ska ha möjlighet att dricka champagnerna när de presterar som bäst.

Dom Pérignon 2002 kom ursprungligen ut på marknaden 2010, d v s den utgåva som man skulle kunna kalla för P1 i detta sammanhang, och de första flaskorna blev degorgerade 2009. 2002 P2 släpptes under 2019 och enligt uppgifter på nätet blev åtminstone vissa av dessa buteljer degorgerade 2017, men jag vet alltså inte om det gäller även för den här flaskan. Dosagen sägs uppgå till 4,5 g/l.

Dom Pérignon är Dom Pérignon och 2002 är 2002! Även om jag kan verka kritisk i det här inlägget gäller den kritiken uteslutande hanteringen och inte själva vinet. Den här champagnen är fantastisk redan idag, men den hade tveklöst mått bra av några års extra lagring! Jag provar den gärna igen om 3-5 år, allra helst parallellt med den ursprungligt degorgerade 2002:an.

Doft: Utvecklad, fruktig, jordig och komplex. Inslag av badboll, tropisk frukt, Golden Delicious, päron, citrus, krut och persika.

Smak: Mycket frisk, något fruktig och mycket torr smak med påtaglig sälta. Mogen citrus, äpplen och lite lakrits. Känns oförlöst. 

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2022-2030