Intro

Här delar jag med mig av mina upplevelser av de champagner jag dricker. Jag betygsätter varje vin för att ge en samlad bild av hur jag upplever det vid tillfället för provningen. Min betygsskala är 0-100 och jag är relativt snål när jag delar ut mina poäng. De högsta poängen sparar jag till de riktigt stora upplevelserna! Då och då dyker det även upp mousserande viner från övriga världen eller stilla viner från Champagne.

söndag 19 april 2020

Drappier Ratafia de Champagne

(100 % pinot noir)

20 november 2019 (hemma)



Jag dricker alldeles för lite ratafia! Denna förbisedda dryck förtjänar helt klart mer uppmärksamhet.

Ratafia de Champagne är ett starkvin som framställs genom att man tillsätter sprit till den nypressade och ojästa musten från (i regel) den tredje pressningen, som sedan lagras på ekfat innan den buteljeras. Den tillsatta spriten, som är regionalt producerat druvdestillat i form av Marc de Champagne eller Fine de Champagne, gör att jäsningen upphör. Eftersom sockret från druvorna, som normalt ”äts” upp av jästsvamparna vid jäsningen, stannar kvar i musten blir ratafian likt ett portvin mycket söt, med en sockerhalt som vida överstiger 100 g/l.

Ratafia de Champagne har producerats sedan 1200-talet, men den fick inte skyddad ursprungsbeteckning (PGI) och därmed officiell status förrän 1 september 2015. Det senare har gjort att drycken, som tidigare mest sågs som en ren biprodukt från champagneframställningen och något av en kuriositet, fått en viss kvalitetsstämpel.

Drappier gör sin ratafia på pinot noir och en årgångsblandning, en så kallad réserve perpétuelle. Till denna blandning tillsätter de varje år 40-50 % nytt vin från den senaste skörden.

I likhet med andra starkviner vinner ratafian mycket på att stå öppnad (i kylskåp med korken i) under en period. Man ska alltså inte göra misstaget att tömma buteljen vid ett tillfälle! i Den här flaskan dricks vid ett tiotal tillfällen under lite mer än en månads tid och visar upp en intressant utvecklingskurva. Som allra bäst är den på femte dagen efter öppnandet, när det uppstår tydliga sherrytoner och fina inslag av lakrits och mentol. Som sämst är den faktiskt första kvällen, då den känns lätt oharmonisk och något eldig.

Bortsett från att den alltså verkligen vinner på att drickas under en längre period, åtminstone en veckas tid, känns den fullt utvecklad idag. På grund av den höga alkoholhalten (18 %) är den sannolikt mycket lagringsduglig, men jag har svårt att avgöra hur länge den faktiskt vinner på att sparas. Det är för övrigt ingen nackdel att dricka den relativt kall.

Doft: Utvecklad, kryddig och något söt doft med lite toner av konjak. Inslag av honung, söta äpplen, brödkryddor, fat, krut, lakrits och mentol. På femte dagen efter flaskan öppnades uppstår tydliga sherrytoner.

Smak: Fyllig, oljig, fruktig, harmonisk, söt och periodvis något eldig. Russin och mogna äpplen.

Betyg idag: 88

Sannolikt bäst: 2019-?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar