Henri Giraud Solera Ratafia Champenois

(70 % pinot noir, 30 % chardonnay)

29 november 2019 (hemma)

Den här är helt fantastisk och den bästa ratafia jag druckit!

Som jag skrivit tidigare ska man avnjuta sin ratafia lite i taget och under lång tid, då den i regel verkligen vinner på att stå ”halvdrucken” i kylen en tid, i öppnad men försluten flaska. Det förtydligas på ett trevligt sätt genom att Henri Giraud skickar med en elegant förslutningskork tillsammans med den här buteljen, som jag tar fram och dricker från vid sju-åtta tillfällen under en fyraveckorsperiod. Den är faktiskt snudd på fantastisk redan första kvällen, men är som bäst på åttonde dagen (fjärde tillfället) efter att flaskan öppnades! Därefter håller den ihop mycket bra i ytterligare en vecka innan den smakmässigt börjar tappa litegrann. Doften fortsätter dock att utvecklas och jag hittar nya inslag långt senare.

Henri Giraud framställer sin ratafia på musten från den andra pressningen, vilket tyder på en förhållandevis ambitiös inställning då det vanligaste är att använda sig av tredje pressningen (som man inte får lov att göra champagne av). Som namnet antyder är det här en ratafia som görs med hjälp av en solerablandning av fatlagrat vin från olika årgångar, i det här fallet 1990-2013.

Den höga alkoholhalten (17 %) gör det här till ett mycket lagringsdugligt vin – men varför vänta?

Doft: Utvecklad, komplex, kryddig, nötig och söt doft med tydliga konjakstoner. Inslag av päron i konjak, fat, aprikos, honung, arrak, mandlar, katrinplommon, malört och mörk choklad.

Smak: Utvecklad, oljig, fruktig, söt och harmonisk smak. Söta äpplen, mandelmassa, honung och katrinplommon

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2019-?

En trio ratafia med en klar vinnare:

Jag dricker dessa flaskor parallellt och som ett slags referensvin har jag även med ett enklare portvin i form av Churchill’s Late Bottled Vintage 2011. Jag brukar gilla det portvinet, men tillsammans med de tre fransoserna känns det närmast oborstat, svulstigt, eldigt och klart obalanserat! Portvinet är förvisso också en riktig slow starter, men även om det lyfter enormt över tid når det aldrig upp till samma nivå som de övriga.