Boizel Ultime Zéro

(50 % pinot noir, 40 % chardonnay, 10 % meunier)

 

4 november 2025 (hemma)

 

 

Boizel Ultime Zéro får längre lagring på jästfällningen än husets andra årgångslösa cuvéer och framställs, som namnet antyder, utan dosage. Den här flaskan degorgerades i januari 2023 och givet att champagnen, som baksidesetiketten anger, fått fem års lagring på jästfällningen är basårgen gissningsvis 2017. Andelen reservvin uppgår till 30 %.

 

Välgjord, men generisk och lite ”tråkig” idag. Några års ytterligare lagring bör förbättra förutsättningarna.

 

Doft: Citrus, rostat bröd och päron.

 

Smak: Ren, syrlig, något fruktig och mycket torr smak av citron och gröna äpplen. Påtaglig syra och bra längd. Generisk.

 

Betyg idag: 80

 

Sannolikt bäst: 2028-2034

 

 

Dauby Cuvée Guy Dauby

(100 % pinot noir)

 

6 augusti 2024 (Malmö)

 

 

Det här är, vad jag minns, första gången jag provar något från den Aÿ-baserade odlaren Dauby Mère & Fille.

 

Guy Dauby och Thérèse Tissier började göra champagne 1956, baserat på druvodlingar de ärvt från sina föräldrar. Deras dotter Francine Dauby tog sedermera över verksamheten 2008 och drev den tillsammans med sin dotter Flore (mère et fille – mor och dotter). Francine gick bort 2018 och idag delar Flore ansvaret med sin make Teddy Samato. Man äger åtta hektar odlingar, planterade med 60 % pinot noir och 40 % chardonnay, belägna i Aÿ, Mutigny, Mareuil-sur-Aÿ, Avenay och Barbonne-Fayel. De gör sju olika champagner och toppvinet kallas Cuvée Flore.

 

Cuvée Guy Dauby är en årgångslös blanc de noirs som görs på pinot noir från Aÿ.

 

Det här är en bra champagne, men den har det lite tufft mot övriga flaskor på bordet.

 

Doft: Ek, honung, gula äpplen och lite smörkola.

 

Smak: Fruktig, frisk och torr smak där mycket av intrycken från doften återkommer.

 

Betyg idag: 80

 

Sannolikt bäst: 2025-2031

2018 Colette Bonnet Pinot Blanc Millésime

(100 % pinot blanc)

 

7 november 2023 (hemma)

 

 

I den lilla byn Éguilly-sous-Bois i Côte des Bar hittar man Colette Bonnet. Hon har 2,24 hektar odlingar i grannbyn Noé-les-Mallets, planterade med pinot noir, pinot blanc och chardonnay, där hon tillämpar ett ekologiskt arbetsätt. Hon äger en press tillsammans med sin bror Thierry Bélorgeot, odlare i Noé-les-Mallets, men är medlem i det stora kooperativet Centre Vinicole i Chouilly (känt som Nicolas Feuillatte). Den nypressade druvmusten skickas till kooperativet för vinifiering, enligt en princip om så liten påverkan som möjligt, varefter Colette får tillbaka champagne som hon sätter sin egen etikett på. Hon är därmed så kallad Récoltant-Coopérateur och det står RC på hennes flaskor. Hon säljer dock delar av sin skörd och det är endast en del – gissningsvis den bästa – som används till de egna champagnerna. Sortimentet består av fyra olika årgångschampagner och hon har nyligen uppdaterat sina etiketter till dagens lekfulla utseende.

 

Det här är, som namnet antyder, en årgångschampagne gjord på pinot blanc. Årgången är 2018 och flaskan blev degorgerad i november 2022 med en dosage på 4 g/l.

 

Champagnen har en härlig doft! Smakmässigt är den förvisso charmig, men lite oförlöst. Det är tydligt att den är gjord på pinot blanc, men det är inte lika uppenbart att det är en champagne. Hade jag blivit serverad den blint hade jag möjligen gissat på en annan region. Det är bra, men inte särskilt upphetsande.

 

Doft: Blommig, fruktig och komplex. Inslag av päron, äppelmos, vita blommor och gröna druvor. Japp, här har vi en champagne som faktiskt både doftar och smakar druvor!

 

Smak: Frisk, fruktig och torr. Ren och naturlig. Relativt lätt. Äppelmos, citron, vit persika och gröna druvor. Snäll syra och kort eftersmak.

 

Betyg idag: 80

 

Sannolikt bäst: 2027-2032

 

 

Comte de Brismand Brut Réserve

(60 % pinot noir, 30 % pinot meunier, 10 % chardonnay)

 

1 augusti 2023 (hemma)

 

 

Jag hittar den här champagnen på Lidl i Köpenhamn för 159 danska kronor (ca 250 svenska) och blir självklart nyfiken. Hur bra/dålig kan den egentligen vara?

 

Det aristokratiskt klingande namnet Comte de Brismand är så klart ett rent Lidl-varumärke och inget annat, men tittar man närmare på flaskan upptäcker man att champagnen är tillverkad av någon som benämns VPP Reims. Med hjälp av lite enkel efterforskning upptäcker jag att bakom detta anonyma namn står storhuskoncernen Vranken Pommery. Jag gissar att man från deras sida inte gärna vill förknippas med billiga varuhuschampagner, utan föredrar att fronta med det okända bolagsnamnet VPP.

 

Förväntningarna är lågt ställda, men det här visar sig vara en riktigt trevlig champagne!

 

Doft: Jäst, mogna äpplen, päron, citron, lakrits, hasselnötter och stenrök. På andra dagen dyker det även upp inslag av aprikos.

 

Smak: Frisk, fruktig och relativt torr. Päron, citrus, gröna äpplen och lakrits. Dag två även aprikos. Påtaglig syra, men skaplig balans tack vare en generös dosage. Fin intensitet, skaplig energi och hygglig längd, men den brister litegrann i komplexitet.

 

Betyg idag: 80

 

Sannolikt bäst: 2023-2029

 

 

2010 Michel Fagot Le Clos de Marzilly

(100 % pinot meunier)

 

25 mars 2023 (Café Live i Malmö)

 

 

Det här är den tredje årgången av Le Clos de Marzilly i den här flighten och det är också den som jag tycker presterar bäst. Det här är ett bra vin.

 

Även den här årgången följer standardreceptet för den här champagnen, om man får tro producentens hemsida: ett års lagring i ståltank och efter buteljering ytterligare tio år på jästfällningen. Samt en dosage på 7,9 g/l.

 

Doft: Generös doft med inslag av trä och stenfrukt.

 

Smak: Frisk, något fruktig och torr. Lätt och tydligt endimensionell. Sockerdricka med mörka bär. Påtaglig syra.

 

Betyg idag: 80

 

Sannolikt bäst: 2026-2030

VM: Laurent-Perrier La Cuvée

(> 50 % chardonnay, 30-35 % pinot noir, 10-15 % pinot meunier)

 

(Inlägg 2 000!)

 

21 juni 2022 (hemma)

 

 

VM i standardchampagne pågår och jag har kommit fram till flaska 16: La Cuvée från Laurent-Perrier. Den är gjord på en chardonnaydominerad blandning där druvorna kommer från mer än hundra olika byar. Andelen reservvin varierar mellan 15-30 % och champagnen får fyra års lagring på jästfällningen.

 

Någon basårgång framgår inte, men om vi antar att min nyköpta flaska (maj 2022) blev degorgerad under 2021 bör den dominerande årgången vara 2016.

 

La Cuvée har en spännande doft, men smakmässigt måste jag säga att den flyger lite under radarn. Det är dock inte omöjligt att den lyfter med ett par års lagring.

 

Doft: Något fruktig och något rökig. Inslag av citron, ost, grädde, dragon och gula äpplen.

 

Smak: Fruktig, frisk och generös smak med viss sälta. Gula äpplen, citron och grädde. Relativt låg syra och kort avslut.

 

Betyg idag: 80

 

Sannolikt bäst: 2024-2031

 

 

Det här är alltså det tvåtusende inlägget på bloggen sedan starten. Det har gått knappt fyra år sedan jag i mars 2019 publicerade inlägg 1000. Därmed gick det ungefär dubbelt så snabbt att skriva de senaste tusen inläggen jämfört med de första tusen. Under åren 2014 till 2018 skrev jag ungefär 160 inlägg per år, eller om man så vill lite mer än tre per vecka. Därefter har takten successivt ökat till att numera vara i princip ett inlägg per dag. Ökningstakten beror framförallt på att jag dricker/provar mer än tidigare – vilket i sin tur beror på att champagnevärlden aldrig varit så spännande som idag – och dels på att jag i större utsträckning än tidigare även skriver om de champagner jag ”bara” provar i samband med exempelvis provningar och vinmässor. Framöver kommer jag även bli bättre på att skriva om det jag provar vid producentbesök, något jag tidigare nästan konsekvent valt att undvika.

 

Tack för att du läser! Mot 3000…

2005 Philipponnat Sublime Réserve Sec

(100 % chardonnay)

 

26 mars 2022 (Johan P i Malmö)

 

 

Söta champagner är sällan några kioskvältare nu för tiden. Ändå framhärdar de flesta champagnehus och även många av de mindre producenterna i det traditionstyngda Champagne med att ha kvar en sådan i sitt sortiment. Men medan många skapar sin Sec eller Demi-Sec genom att helt enkelt tillsätta extra dosage till sin standardcuvée – ungefär som man kan göra en roséchampagne genom att tillsätta en skvätt rött vin till en redan existerande blandning – finns det producenter som är mer ambitiösa än så och skapar en särskild champagne för ändamålet. Philipponnat är en av dessa och i likhet med Deutz är brygden ifråga till och med en årgångschampagne!

 

Medan pinot noir rent allmänt får ses som den dominerande druvan i Philipponnats värld är Sublime Réserve Sec faktiskt en blanc de blancs. Dosagen verkar ständigt uppgå till 30 g/l, vilket gör att champagnen hamnar i den övre delen av skalan för att kvala in som en sec (17-32 g/l) och därmed nästan på gränsen till demi-sec (32-50 g/l).

 

Att sedan sec i själva verket betyder torr kan självklart vara förvirrande för många!

 

 

Den här flaskan blev degorgerad i augusti 2014, efter mer än åtta års lagring på jästfällningen – det är också ambitiöst.

 

Det här är en mycket trevlig champagne och den matchar vår efterrätt i form av äppelkaka med vaniljsås! Den (champagnen) är söt, men inte så det stör.

 

Doft: Utvecklad, fruktig och kryddig doft med inslag av gula äpplen, aprikos, päron och kex.

 

Smak: Fruktig, kryddig och relativt söt smak av kanderade äpplen och lite honung.

 

Betyg idag: 80

 

Sannolikt bäst: 2019-2028

 

 

1989 Belle Epoque Rosé

(50 % pinot noir, 45 % chardonnay, 5 % pinot meunier)

 

29 januari 2022 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

 

 

Vi har nått fram till den fjärde flighten i den ambitiösa Belle Epoque-provningen. Här är det tre flaskor Belle Epoque Rosé från 80-talet som möts i en halvblind batalj. Kan bli hur bra – eller hur stökigt – som helst, med andra ord! Särskilt lättgissat blir det åtminstone inte.

 

Äldst visar sig vara yngst. Den här flaskan av Belle Epoque Rosé 1989 har sannolikt förvarats slarvigt, för den känns tveklöst äldst av de tre champagnerna i flighten, medan den i själva verket är yngst. Den är fullt drickbar, men presterar inte i närheten av vad en perfekt flaska borde göra. Möjligen borde jag klassa den som defekt, med tanke på vilken champagne det är (borde vara), men den är egentligen ”bara” gammal – inte dålig.

 

Doft: Mogen doft av svamp, bokna äpplen samt russin och annan torkad frukt.

 

Smak: Mogen och frisk smak med bristande intensitet. Svamp möter bokna äpplen och mogen persika. Tydligt bortom sitt bäst före-datum. Hög syra och lång eftersmak.

 

Betyg idag: 80

 

Sannolikt bäst: ?

Palmer & Co Brut Réserve

(50-55 % chardonnay, 30-35 % pinot noir, 10-15 % pinot meunier)

 

21 oktober 2020 (hemma)

 

 

Jag ska säga det direkt, standardchampagnen från Palmer & Co har aldrig känts särskilt intressant. Inte för att det är en dålig champagne – tvärtom presterar den bra jämfört med många alternativ i samma prisklass – utan för att prisskillnaden mot kooperativets årgångschampagner är i princip obetydlig. För några tjugolappar mer får man helt enkelt betydligt bättre viner och alldeles särskilt i de bra årgångarna!

 

Jag köpte den här flaskan på Systembolaget i februari 2016, så den har hunnit få några års lagring. En kvalificerad gissning är att den blev degorgerad under 2015 och har 2010 som basårgång. Andelen reservviner sägs uppgå till 30-35 % och dosagen är ca 8 g/l.

 

Det här en bra och välgjord champagne med fin doft.

 

Doft: Utvecklad, komplex, brödig och fruktig. Inslag av jäst, krita, grapefrukt, gula päron, aprikos, brioche med smör, hasselnötter och honung.

 

Smak: Utvecklad, fruktig, kryddig, torr och något bitter smak med påtaglig sälta. Citrus, päron och aprikos. Hög syra, men klart välbalanserad. Fin längd.

 

Betyg idag: 80

 

Sannolikt bäst: 2020-2025

Carole Noizet Ratafia de Champagne

(100 % pinot noir)

 

28 februari 2020 (Sture i Malmö)

Carole Noizet är en odlare i Saint-Thierry, en by belägen strax nordväst om Reims i ett område som benämns Massif de Saint-Thierry i den allra nordligaste delen av Champagne. Producentens sortiment består för närvarande av tio olika champagner, tre (!) ratafia samt fine och marc.

 

Den här ratafian görs på druvor från en enda årgång, i det här fallet handlar det sannolikt om 2016, och den lagras på ståltank innan buteljering.

 

De här noterna och det här omdömet ska tas med en viss nypa salt. Innan det här glaset har jag redan druckit två viner och ätit 13 rätter, så jag är ganska mätt på intryck. Dessutom serveras denna ratafia från en nyöppnad flaska – enligt min erfarenhet bör den prestera som bäst 5-10 dagar efter att flaskan öppnas – och den dricks under ganska kort tid.

 

Det här ett mycket trevligt sätt att avsluta sin måltid, men alkoholen är väldigt tydlig och den känns inte så rund som jag skulle vilja. Det kan möjligen förbättras med mer luft.

 

Doft: Rökig och kryddig doft med inslag av torkad gul frukt och mjölkchoklad.

 

Smak: Söt, fruktig, något kryddig och något spritig.

 

Betyg idag: 80

 

Sannolikt bäst: ?

 

Mina intryck av andra flaskor ratafia:

Drappier Ratafia de Champagne: 88 (2019-11-20)

Egly-Ouriet Ratafia de Champagne: 90 (2019-11-22)

Henri Giraud Solera Ratafia Champenois: 91 (2019-11-29)

Pierre Brigandat Brut Tradition

(100 % pinot noir)

 

12 februari 2020 (hemma)

Pierre Brigandat håller till i Channes, som är den sydligast belägna av alla byar i Champagne. Brut Tradition är odlarens standardcuvée och den görs på 100 % pinot noir. Jag har tidigare druckit Dentelles & Crinolines från denna producent.

 

Det här är en bra och välgjord champagne. Jag köpte flaskan från Systembolagets beställningssortiment i november 2016.

 

Doft: Utvecklad, komplex, brödig och rökig. Inslag av jäst, badboll, cantaloupe, hasselnötter, lemoncurd, sötlakrits, svavel, röda vingummin och röda äpplen.

 

Smak: Utvecklad, fruktig och torr. Cantaloupe, röda vingummin, röda äpplen och lite lakrits. Fin intensitet, men den känns något kort.

 

Betyg idag: 80

 

Sannolikt bäst: 2018-2023

1996 Dom Pérignon P2

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Vår provning avslutas med en flight bestående av de tre äldsta årgångarna av Dom Pérignon P2, nämligen 1993, 1995 och 1996. Dessa har tidigare släppts som Œnothèque-flaskor men blivit försedda med P2-etiketter efter att plénitude-konceptet introducerades 2014. Detta till skillnad från de senare årgångarna – 1998, 2000, 1999 och nu senast 2002 – som släpptes som P2 från början. De första flaskorna av 1996 P2 degorgerades faktiskt redan 2008, vilket är relativt tidigt i sammanhanget. Som jämförelse blev den 1996 Œnothèque vi drack i dagens provning degorgerad i april 2013! Slutsats: producenten degorgerar sina flaskor löpande och ordningen är inte alltid helt logisk! Problemet är, som jag tidigare skrivit, att sedan plénitude-konceptet lanserades har man absurt nog slutat att skriva ut degorgeringsdatum på flaskorna, vilket gör det mycket svårt att avgöra när man bör öppna sina P2:or! Jag upplever också att flaskorna i den här flighten – som för övrigt köptes direkt från huset endast några månader innan provningen – är relativt nydegorgerade. Ytterligare ett problem i sammanhanget – vilket rimligen slår tillbaka mot huset i slutändan – är att jag uppfattar att många, inklusive en del erfarna provare, har svårt att ta in detta fullt ut. Man verkar helt enkelt inte förstå att även mycket sendegorgerade flaskor i regel behöver flera (ibland många) års lagring ”på korken” för att komma till sin rätt. I slutet av vår provning finns det röster som uttrycker en tydlig skepsis mot hela P2/P3-konceptet där man menar att de ursprungligt degorgerade flaskorna är betydligt bättre. Enligt min mening är det i praktiken oerhört svårt att göra den jämförelsen fullt ut när de sendegorgerade flaskorna är för nydegorgerade och – inte minst – när man inte ens vet när flaskorna blev degorgerade. Särskilt på den här typen av provning, som är fantastisk på alla sätt och vis, men där man i regel får väldigt kort tid med varje champagne. Vissa av dessa ”unga” champagner hade möjligen blommat ut om man fått möjlighet att följa dem under en längre tid.

Som jag antyder i ovanstående stycke är det här en flaska som sannolikt degorgerades relativt nyligen. Den känns betydligt yngre än den Œnothèque 1996 (deg april 2013) som vi drack en stund tidigare och behöver gissningsvis fem år till för att vakna till liv! Idag är den helt knuten och endimensionell i smaken och hade förmodligen behövt flera timmar i karaff för att kunna visa upp ens något av sina framtida konster.

När det gäller dosage för både Œnothèque 1996 och P2 1996 indikerar de få uppgifter jag stött på en nivå på 6 g/l, men den kan mycket väl vara lägre i vår sent degorgerade flaska.

Doft: Väldigt diskret doft med subtila inslag av citrus, nötter, nougat och choklad.

Smak: Knuten och mycket torr. En vägg av syra och utan tillstymmelse till frukt.

Betyg idag: 80(++)

Sannolikt bäst: 2024-2030

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1996:

2013-12-31: 93(+)

2019-12-14: 92

Mina intryck av Dom Pérignon Œnothèque 1996:

2019-12-14: 90(+)

En trio Dom Pérignon P2:

Deutz Brut Classic

(ca 33 % chardonnay, 33 % pinot noir, 33 % pinot meunier)

4 oktober 2019 (hemma)

Deutz är, med en årsproduktion på lite mer än två miljoner flaskor, ett av de mindre stora husen. Efter en period av finansiella problem blev man 1983 uppköpta av familjen Rouzaud, som även äger Louis Roederer, men man har fått behålla sin status som ett separat bolag med egen identitet och helt skiljt från konkurrenten i Reims.

Husets standardcuvée, som utgör 80 % av den totala produktionen, är en välgjord champagne. Den bjuder på en komplex doft och en ren och strömlinjeformad smak – ungefär det man kan förvänta sig av en klassisk storhuschampagne! Möjligen är den lite lätt för att jag verkligen ska falla för den. Flaskan köpt på Systembolaget i juni 2019.

Doft: Fruktig, komplex och något utvecklad. Inslag av grapefrukt, gula äpplen, päron, nougat, hasselnötter, lemoncurd, vingummin, lakrits och kex.

Smak: Lätt, elegant, något fruktig och mycket torr. Vattniga gula äpplen och citrus. Påtaglig syra.

Betyg idag: 80

Sannolikt bäst: 2021-2026

2010 Jansz Vintage Cuvée

(51 % pinot noir, 49 % chardonnay)

12 augusti 2019 (hemma)

Jansz är en producent av mousserande viner från Tasmanien. Det svala klimatet på ön påminner mycket om det i Champagne och från början, i mitten av 1980-talet när bolaget skapades, fanns det faktiskt ett samarbete med Louis Roederer, som uppenbarligen såg potentialen här. Namnet Jansz är för övrigt en hyllning till den holländske sjöfararen Abel Janszoon Tasman, som upptäckte Tasmanien 1642. Jansz döljer inte att man försöker efterlikna de berömda vinerna från Champagne och man gör också sina viner enligt den traditionella metoden (champagnemetoden), eller méthode tasmanoise som man kallar det här. Sortimentet består för närvarande av fem olika mousserande viner, tre årgångsviner och två årgångslösa.

Enligt producenten var 2010 ett riktigt bra år på Tasmanien. En varm vår och torr sommar ledde fram till en tidig skörd, som varade från 18 till 30 mars. Det här vinet är delvis fatjäst och hälften av druvmusten fick sju månaders lagring på fat innan buteljering. Därefter fick det fyra och ett halvt års lagring på jästfällningen innan degorgering, som därmed rimligtvis skedde under 2015.

Jag köpte den här flaskan på Systembolaget i juni 2016. Aktuell årgång idag är 2014, men den verkar inte ha hittat fram till bolagets hyllor.

Det här är ett mycket trevligt vin med mångfacetterad doft, men betydligt plattare smak. Det är välgjort och hyfsat likt en champagne. Flaskan dricks över två dagar, med tydlig utveckling som följd.

Doft: Utvecklad, brödig och komplex doft. Efter hand rostade toner. Inslag av gummi, jäst, pasta, hummer, rostat bröd, röda äpplen och hasselnötter. På andra dagen är den mer utvecklad och bjuder på något brända toner.

Smak: Utvecklad, frisk och fruktig. Röda äpplen inklusive viss skalbeska, grapefrukt och bröd. Påtaglig syra. Dag två har syran lugnat ner sig och vinet känns mer harmoniskt.

Betyg idag: 80

Sannolikt bäst: 2020-2023

House of Arras Grand Vintage, som jag drack för några år sedan, är för övrigt ett bättre mousserande vin från Tasmanien!

Camille Blanc de Blancs

(100 % chardonnay)

22 juli 2019 (Vaekst i Köpenhamn)

Camille, tidigare Camille Bonville, är ett projekt som startades av Olivier Bonville, från Franck Bonville, och hans fru Delphine Cazals 2006. Firman har fått sitt namn efter deras dotter och sortimentet består idag av denna årgångslösa Blanc de Blancs samt en dito rosé och en årgångschampagne. Druvorna till champagnerna kommer från tre hektar av familjen Bonvilles odlingar i Avize. År 2015 gjordes en uppfräschning av varumärket, då även namnbytet skedde, och designen på flaskorna är numera kägelformade.

Denna champagne görs på chardonnay från två årgångar, i det här fallet 2013 och 2012. Flaskan blev degorgerad i november 2018 och dosagen uppgår till 6,67 g/l.

Det här är en trevlig champagne! Den är fortfarande ung och något endimensionell, men bör vinna på några års lagring.

Doft: Brödig och något komplex. Inslag av jäst, gröna äpplen, honung och mandlar.

Smak: Frisk, fruktig och torr. Gröna äpplen och citrus. Hög syra.

Betyg idag: 80

Sannolikt bäst: 2023-2028

Champagnen dricks i samband med en lunch på trevliga Vaekst i Köpenhamn:

2011 Dehours Les Rieux Coteaux Champenois

(100 % chardonnay)

14 mars 2019 (hemma)

Dehours gör för närvarande tre olika vingårdsbetecknade stilla viner. Detta vita vin görs på chardonnay från lieu-dit Les Rieux i producentens hemby Mareuil-le-Port i Marnedalen. Det producerades sammanlagt 1092 flaskor av detta vin och de blev buteljerade den 3 juni 2013 efter 20 månaders lagring på små fat. Jag köpte min flaska på Les Caves du Forum i Reims i augusti 2016.

Det här är inget stort vin, men trevligt. Det känns tillgängligt idag, men vinner sannolikt på ett par års ytterligare lagring. Flaskan dricks över tre dagar.

Doft: Druvtypisk, komplex och rökig doft med viss sälta. Inslag av gummi, gul stenfrukt, Golden Delicious, ljust bröd, mandlar och sten. Dag två blir den tydligt blommig och bjuder även på inslag av anis. På tredje dagen dyker det upp tydligt laktiska toner.

Smak: Frisk, elegant och lätt smak av Golden Delicious och citrus.

Betyg idag: 80

Sannolikt bäst: 2021-2026

Veuve Fourny Blanc de Blancs

(100 % chardonnay)

31 augusti 2018 (hemma)

Veuve Fourny är en habil producent med bas i Vertus. Det är första gången jag testar just denna champagne, som görs på chardonnay från gamla stockar i odlarens hemby. Den bygger alltid på tre på varandra följande årgångar, där 80 % kommer från den senaste skörden och 20 % utgörs av reservviner från de båda tidigare åren. I det här fallet bedömer jag det som sannolikt att det dessvärre handlar om 2011, 2010 och 2009. Jag skriver ”dessvärre” eftersom det är den på pappret sämsta tänkbara årgångsmixen från de senaste åren. Basåret är 2011 – den värsta årgången sedan 2001 – och man missar precis de båda superåren 2008 och 2012…

Druvorna till champagnen kommer från ett stort antal olika odlingslotter i Vertus. En fjärdedel av vinerna får sin första jäsning på ekfat och resterande i ståltank. Samtliga viner lagras sedan sju månader innan de blandas och buteljeras för den andra jäsningen. Därefter får champagnen ligga 30 månader på jästfällningen innan den degorgeras. Den här flaskan degorgerades i februari 2015. Dosage på 6 g/l. Jag köpte den på Systembolaget i oktober 2015.

Det här är en trevlig champagne, men inte mycket mer än så. Det beror sannolikt på basårets begränsningar och jag tror det finns goda möjligheter att en senare (eller tidigare) utgåva presterar bättre!

Doft: Komplex, något utvecklad och efter hand något parfymerad doft. Inslag av jäst, stearin, svamp, hasselnötter och gul frukt.

Smak: Frisk, fruktig och torr. Gula äpplen, apelsin och en del grapefrukt. Senare även gul persika.

Betyg idag: 80

Sannolikt bäst: 2020-2023