Intro

Här delar jag med mig av mina upplevelser av de champagner jag dricker. Jag betygsätter varje vin för att ge en samlad bild av hur jag upplever det vid tillfället för provningen. Min betygsskala är 0-100 och jag är relativt snål när jag delar ut mina poäng. De högsta poängen sparar jag till de riktigt stora upplevelserna! Då och då dyker det även upp mousserande viner från övriga världen eller stilla viner från Champagne.

lördag 20 juli 2019

Agrapart Rosé

(93 % chardonnay, 7 % pinot noir)

11 april 2019 (hemma)



Den här champagnen, som även brukade kallas för Les Demoiselles, görs dessvärre inte längre. Den producerades med hjälp av blandning och byggde på samma basvin som Terroirs, d v s chardonnay från två årgångar från odlingar i Avize, Cramant, Oger och Oiry med tillägg av rött vin (pinot noir) från Cumières som Agrapart köpte från René Geoffroy. Den här utgåvan bygger på vin från 2008 och 2007, där hälften av den äldre årgången lagrats på ekfat. Flaskan blev degorgerad i september 2012 och dosagen uppgår till generösa 10 g/l.



Den här är mycket, mycket bra! Nära 90 poäng. Champagnen dricks över två dagar och håller ihop väl.

Doft: Utvecklad, komplex, bärig och jordig doft med inslag av mogna jordgubbar, dito hallon, smultron, röda äpplen, gummi, blod, röda vingummin, örter samt en intressant ton av grönmögelost. Dagen efter dyker det även upp inslag av kex.

Smak: Utvecklad och bärig smak med fin koncentration och viss sötma. Smultron, jordgubbar, röda äpplen, blodapelsin och lite smågodis. Perfekt balans mellan en kittlande syra och den mogna frukten (boostad med en dosage på 10 g/l). 

Betyg idag: 89

Sannolikt bäst: 2018-2023


torsdag 18 juli 2019

Tarlant Cuvée Louis

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

5 april 2019 (hemma)



Åh, den här är fantastisk idag! Tarlant är en producent som jag vet att jag tycker om, men som jag dessvärre dricker alldeles för sällan.

Cuvée Louis, som är en hyllning till släkten Tarlants förste vinmakare, görs på druvor från gamla stockar i vingården Les Crayons i Œuilly. Den är fatjäst och gjord utan malolaktisk jäsning. Den här utgåvan är till 85 procent baserad på druvor från 1999 med tillägg av reservviner från 1998, 1997 och 1996. Den blev degorgerad i februari 2013, efter nästan tretton års lagring på jästfällningen. Dosagen uppgår till 2 g/l. Jag köpte den här flaskan vid ett besök hos Tarlant i september 2013.

Den har underbart komplex doft som ändrar karaktär ett flertal gånger. Smakmässigt är den i perfekt balans.

Onödigt vetande: Den här champagnen fanns tidigare i en utgåva som kallades QV Discobitch – framtagen till det franska electrobandet med samma namn – med något högre dosage och glittrigare flaska!

Doft: Stor, kraftfull, mogen, komplex, kryddig och något oxiderad. Inslag av bokna äpplen, Pommac, honung, smör, gräddkola, gula blommor, apelsin, knäck, mörk choklad, hasselnötter och kalk.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig och torr. Det är massor av äpplen i olika färg och form samt mineral, apelsin och kex. Perfekt balans.

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2018-2022

Tidigare intryck av denna champagne:


tisdag 16 juli 2019

1995 Dom Pérignon Œnothèque

(52 % chardonnay, 48 % pinot noir)

24 mars 2019 (hos Henrik)



Det är provning (BYOB) och fyra personer tar med sig en valfri champagne som serveras blint. Det visar sig att tre av oss tar med sig var sin 95:a (och den fjärde tar med ett rött vin från samma årgång till rödvinsflighten) – vad är egentligen oddsen för det!?

Denna Dompa var en av champagnerna. Numera kallas sendegorgerade flaskor av Dom Pérignon för P2 eller P3 – beroende på hur sendegorgerade de är – men när denna flaska degorgerades var benämningen œnothèque. Den här flaskan blev för övrigt degorgerad 2005, vilket inte gör den särskilt sendegorgerad om man ska vara lite petig! Dom Pérignon 1995 släpptes ursprungligen våren 2002, vilket innebär att de flaskorna bör ha degorgerats under 2001.

Det här är hur som helt en fantastisk champagne! Intressant nog är doften helt annorlunda i jämförelse med den (ursprungligt degorgerade) 95:a jag drack på nyårsafton, knappt tre månader tidigare, medan smaken går att känna igen. Det känns som att den presterar på topp idag, men man behöver inte ha bråttom att dricka sina flaskor om man är lycklig nog att ha ett gäng i källaren.

Doft: Utvecklad, komplex och något kryddig doft med inslag av dammiga böcker, ingefära, kaffe, champinjoner, bakverk, omogen banan och crème brûlée.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig och torr smak av gul frukt, mogen citrus och smutsig honung. Påtaglig syra

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2015-2025

Tidigare intryck av Dom Pérignon 1995:

Mina intryck av andra årgångar av Dom Pérignon:

måndag 15 juli 2019

1995 Bruno Paillard Nec Plus Ultra

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

24 mars 2019 (hos Henrik)



Bruno Paillards prestigecuvée är en fatlagrad skapelse – i det här fallet har den fått nio månader på små ekfat innan buteljering – och en champagne som jag håller mycket högt. Den här flaskan blev degorgerad i juni 2005 och dosagen uppgår till 4 g/l. Jag köpte den på Systembolaget i juli 2007.

Det här är möjligen inte den bästa flaskan av denna champagne – jag har druckit den här årgången fem gånger tidigare – men det är ändå ett magnifikt vin!

Doft: Mogen och komplex doft med inslag av smör, klor, champinjoner, bokna äpplen, honung, smörkola, tändsticksask, knäck, farinsocker och vit choklad.

Smak: Mogen, fruktig, torr och relativt koncentrerad smak av mogna gula äpplen, persika och hasselnötter. Påtaglig syra.

Betyg idag: 93

Sannolikt bäst: 2015-2020

Tidigare intryck av denna champagne:

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):

söndag 14 juli 2019

1995 Charles Heidsieck Blanc des Millénaires

(100 % chardonnay)

24 mars 2019 (hos Henrik)



Charles Heidsiecks prestigechampagne görs på chardonnay från Oger, Le Mesnil-sur-Oger, Avize, Cramant och Vertus.

Den här serverades blint vid en provning (BYOB) i mars. Det är en fantastisk champagne – precis som jag konstaterat tidigare – men den gick inte alls att känna igen den här gången. Trots att jag drack den bara två månader tidigare och att jag direkt kände att det handlade om en ren chardonnay lyckades jag inte gissa vad som fanns i glaset. Den här flaskan kändes både yngre och klart annorlunda, vilket sannolikt beror på att det var en senare degorgerad flaska. Det visar hur stor betydelse degorgeringsdatumet har för hur en champagne beter sig och hur man upplever den. Dessvärre bryr sig producenten inte om att skriva ut degorgeringsdatum för den här champagnen, trots att faskorna bevisligen har degorgerats vid olika tillfällen och dessutom under en lång period. 

Doft: Utvecklad, komplex och fruktig doft. Efter hand tydligt rostade toner. Inslag av räkor, ostkant, smör, gummi, kaffe, mogna gula äpplen, tobak, rostat bröd, lite popcorn och honung.

Smak: Utvecklad, frisk och torr – men ändå med viss sötma. Persika, mogna gula äpplen och söt citron.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2019-2025

Tidigare intryck av denna champagne (med länkar till resp inlägg):

tisdag 9 juli 2019

2011 Ulysse Collin Les Maillons Rosé de Saignée

(100 % pinot noir)

24 mars 2019 (hos Henrik)



Denna roséchampagne gjord på druvor från vingården Les Maillons, belägen i byn Barbonne-Fayel i Côte de Sézanne, är fatlagrad och producerad med hjälp av saignéemetoden. Det här är den första utgåvan av denna champagne. Den har 2011 som basårgång och så vitt jag förstår kommer samtliga druvor från 2011. Flaskan blev degorgerad i februari 2015.

Det här är en kraftfull och mycket bra champagne, men den bör tveklöst lagras i åtminstone tre år till för att verkligen komma till sin rätt. Jag föreställer mig också att senare utgåvor av denna champagne, med annan årgångsbas, rimligen bör prestera ännu bättre!

Champagnen dracks vid en provning (BYOB) där den vann roséflighten på knockoutseger mot den i alla avseenden betydligt lättare JM Sélèque Solessence Rosé.

Doft: Kraftfull, komplex och bärig doft med tydligt stalliga toner. Inslag av brasa, bränt gummi, våta stenar, lakrits, mogna jordgubbar, blodapelsin och hö.

Smak: Tung, komplex, bärig och torr, men ändå med viss sötma. Järn (blod), röda vinbär, jordgubbar, blodapelsin och lite allmän skalbeska. Hög syra och förhållandevis oförlöst.

Betyg idag: 87

Sannolikt bäst: 2022-2026


söndag 7 juli 2019

JM Sélèque Solessence Rosé

(45 % chardonnay, 40 % pinot meunier, 15 % pinot noir)

24 mars 2019 (hos Henrik)



Jean-Marc Sélèques Solessence Rosé är delvis fatjäst och görs på en blandning av chardonnay, pinot meunier och pinot noir från sju olika byar. Medan de flesta roséchampagner får sin rosa färg antingen genom maceration (där färgen kommer från druvornas skal efter pressningen) eller blandning (där man tillsätter rött vin till det vita basvinet), är den här champagnen ett resultat av en kombination av de båda metoderna. En fjärdedel av meunierdruvorna har fått macerera samtidigt som man tillsatt fem procent röd pinot noir till den slutgiltiga blandningen. Merparten (60 %) av druvorna kommer från basåret 2016 och 40 % utgörs av reservvin från tidigare årgångar. Flaskan blev degorgerad i juli 2018 och dosagen uppgår till 3 g/l.

Det här är en trevlig och läskande roséchampagne. Möjligen förmedlar den mer vårkänslor än komplexitet – men det är ju inget fel på vårkänslor! Det är tveklöst ett välgjort vin, som dessutom bör vinna på några års lagring, men inte den största champagneupplevelsen.

Champagnen dracks vid en provning (BYOB), där den hade det ganska tufft i jämförelse med övriga flaskor. Den var även månadens vin på vinforumet finewines.se i mars, en kul aktivitet där forumets medlemmar dricker samma vin och delar med sig av sina omdömen.

Doft: Till en början något laktiska toner och ganska mycket jäst. Därefter tydligt bärig. Inslag av hallon (men närmare hallongodis än naturliga sådana), smultron och blodapelsin.

Smak: Frisk, torr, något bärig och relativt lätt smak av hallonsoda kryddad med röda vinbär, smultron och blodapelsin.

Betyg idag: 81

Sannolikt bäst: 2021-2026


lördag 6 juli 2019

1993 Bruno Michel Coteaux Champenois Les Oubliées Moussy Rouge

(100 % pinot meunier)

25 april 2019 (hemma)



Denna coteaux champenois från 1993 är mycket bra! Många tvivlar på att pinot meunier kan ge lagringsdugliga viner, men det här är helt klart ett bra bevis för det. Sin ålder till trots är det fortfarande väldigt fräscht och spänstigt. Det är svårt att säga exakt hur lagringsdugligt det här vinet är, men jag tror absolut det kan fortsätta att prestera på topp i något år till. Dricks avgjort bäst runt 17-18 grader medan smaken blir lätt fadd vid högre temperatur. Den här flaskan köpte jag på Les Caves du Forum i Reims i juli 2017. Häromåret drack jag för övrigt systervinet, Les Oubliées Moussy Blanc, från samma årgång.

Doft: Utvecklad, parfymerad och bärig doft med inslag av blåbär, mörka körsbär och rosor.

Smak: Utvecklad, bärig, slank och elegant. Mogna körsbär, röda vinbär och svarta vinbär.

Betyg idag: 85

Sannolikt bäst: 2010-2020?

Det här var den tionde och sista flaskan i mitt lilla projekt att testa ett någorlunda brett urval av stilla viner från Champagne. Det är genomgående trevliga och välgjorda viner, men jag tror att få av dem skulle hävda sig i en blindprovning mot prismässigt likvärdiga viner från Bourgogne – den region som känns mest logisk att jämföra med. "Mer intressant än bra" är möjligen en slutsats man skulle kunna dra om vissa av dem, men det är absolut viner som ska respekteras – inte minst ur ett historiskt perspektiv! Bäst var denna Bruno Michel tillsammans med Laherte Frères, Larmandier-Bernier och rosén från Olivier Horiot.

Här är hela uppställningen:


torsdag 4 juli 2019

2006 Olivier Horiot Coteaux Champenois Riceys Rouge En Barmont

(100 % pinot noir)

4 april 2019 (hemma)



Detta stilla vin är gjort på pinot noir från vingården En Barmont i Horiots hemby Les Riceys. Druvor från denna vingård används för övrigt även till att göra den rosé des Riceys jag skrev om häromdagen samt till champagnerna Sève Blanc de Noirs och Sève Rosé de Saignée. Produktionen av detta vin uppgick till 1910 vanliga flaskor och 25 magnum. Jag fick tag på min butelj på Skål i Köpenhamn i december 2018.

Det här är ett mycket trevligt vin som befinner sig en härlig fas, till skillnad från den alldeles för unga 2008:a som jag drack för några år sedan. Aktuell årgång idag är för övrigt 2015.

Doft: Utvecklad och örtig doft med något stalliga toner. Inslag av mogna körsbär, hallon, lakrits, vitpeppar, lingon, svamp, ceder och en ton av apelsinskal.

Smak: Utvecklad, bärig, något kryddig och aningen rökig smak. Lätt och elegant. Hallon, körsbär och lakrits. Kittlande tanniner skvallrar om att det fortfarande finns en framtid.

Betyg idag: 84

Sannolikt bäst: 2017-2021


tisdag 2 juli 2019

2009 Olivier Horiot Rosé des Riceys En Barmont

(100 % pinot noir)

29 mars 2019 (hemma)



AOC Rosé des Riceys är den minsta appellationen i Champagne och vinerna tillhörande den samma får endast framställas av pinot noir från kommunen Les Riceys i södra Champagne. Olivier Horiot är en av sammanlagt ett femtontal olika producenter som framställer denna typ av stilla rosévin.

Det här är ett spontanjäst och fatlagrat (11 månader) vin gjort på druvor från vingården En Barmont i Les Riceys. Sju dagars maceration har resulterat i ett vin med närmast rubinröd färg! Vän av ordning undrar givetvis var gränsen går mellan rosé och rött, men faktum är att dessa roséviner brukar vara tämligen rödvinslika till både färg och stil. Hur som helst, detta är ett riktigt bra vin som känns fullt utvecklat idag!

Flaskan köpt på La Cave Colbert i Reims i augusti 2016.

Doft: Utvecklad, komplex och bärig doft med något stalliga toner. Inslag av blod, gummi, mogna jordgubbar, hallon, röd paprika och smågodis.

Smak: Frisk, bärig och läskande smak av hallon, jordgubbar, jordgubbssylt och jordgubbssaft. 

Betyg idag: 85

Sannolikt bäst: 2018-2023


måndag 1 juli 2019

Laherte Frères Coteaux Champenois La Troisième Vie

(100 % pinot meunier)

28 mars 2019 (hemma)



Denna coteaux champenois från Laherte Frères är gjord på pinot meunier från gamla stockar (planterade 1951-1979). Häften av vinet kommer från 2008 års skörd och har fått 30 månaders fatlagring, hälften kommer från 2009 med 18 månaders lagring på fat. Total produktion: 296 flaskor. Jag köpte min flaska på Skål i Köpenhamn i augusti 2015.

Det här är ett mycket bra vin! Flaskan dricks över två dagar. Smakmässigt håller det ihop väl, medan doften visar upp en härlig komplexitet med ständigt nya inslag!

Doft: Utvecklad, komplex, örtig och bärig doft med tydliga fattoner. Inslag av körsbär, blåbär, björnbär, spritpenna, blyerts, oregano, vanilj, mandelmassa och nypon.

Smak: Elegant, bärig och utvecklad smak av körsbär, röda vinbär och björnbär.

Betyg idag: 85

Sannolikt bäst: 2018-2023


lördag 29 juni 2019

2009 David Léclapart Coteaux Champenois Trépail Rouge

(100 % pinot noir)

22 mars 2019 (hemma)



Även om David Léclaparts innehav av pinot noir är ytterst begränsat och att dessa druvor framförallt används till hans bubblande alster – rosén L’Alchimiste t o m 2009 och hans blanc de noirs L’Astre därefter – passar han även på att göra ett stilla rött vin under bra år. Denna Trépail Rouge, döpt efter Davids hemby där druvorna odlas, brukar då endast produceras i några hundratal flaskor. Vissa år gör han även ett stilla vitt vin från sina chardonnaydruvor, som han följaktligen kallar Trépail Blanc. Den här flaskan köpte jag på Noma i december 2016. Den senaste årgången jag stött på är 2014.

Det här är ett mycket intressant vin som ändrar karaktär under kvällens gång!

Doft: Utvecklad, komplex, rökig och kryddig doft. Inslag av tjära, ek, blyerts, körsbär, röda vinbär, apelsin och nagellack.

Smak: Utvecklad, komplex, bärig, slank och torr. Körsbär och röda vinbär med en ton av apelsinskal. Närvarande tanniner.

Betyg idag: 84

Sannolikt bäst: 2017-2021


torsdag 27 juni 2019

2009 Larmandier-Bernier Coteaux Champenois Vertus Rouge

(100 % pinot noir)

21 mars 2019 (hemma)



Larmandier-Bernier från Vertus i Côte des Blancs gör också stilla viner, åtminstone under år när skörden bedöms vara tillräckligt bra för ändamålet. Dels ett vitt på druvor från Cramant (som jag skrev om här) och dels detta röda gjort på pinot noir från familjens äldsta pinotstockar i Vertus. Vinet får två års lagring på ekfat innan det buteljeras. Den här flaskan köpte jag hos Rosforth & Rosforth i Köpenhamn i maj 2017. Den senaste årgången jag sett är 2012.

Det här är ett mycket bra vin! Det är som bäst efter två timmars luftning på karaff. Därefter tappar det en del i intensitet. Sannolikt på topp idag.

Doft: Utvecklad, komplex och örtig doft med inslag av mogna jordgubbar, hö, lakrits, rått kött, gräs, nagellack och någon krydda jag inte kan placera…

Smak: Utvecklad, slank, frisk och bärig smak med en aning sälta. Olika röda bär. Fin balans!

Betyg idag: 85

Sannolikt bäst: 2017-2022

onsdag 26 juni 2019

2009 Benoît Lahaye Coteaux Champenois Bouzy Rouge

(100 % pinot noir)

16 mars 2019 (hemma)



Med hemvist i Bouzy är det en självklarhet för Benoît Lahaye att, vid sidan om sina champagner, producera en Bouzy Rouge, det berömda röda vinet från trakten. Lahayes vin görs på pinot noir från vingården Les Cloches i hembyn. Det är gjort utan tillsats av svavel och lagrat nio månader på fat.

Det här är ett väldigt trevligt vin med komplex doft, men ganska endimensionell smak. Bör nog drickas inom de närmaste åren.

Doft: Utvecklad, vegetativ och något kryddig med svagt stalliga toner. Inslag av mörka bär, undervegetation, blöta löv, lakrits, svartpeppar, viltkött och tomat.

Smak: Elegant, mycket lätt och torr smak av körsbär.

Betyg idag: 83

Sannolikt bäst: 2017-2020


söndag 23 juni 2019

2011 Dehours La Croix Joly Coteaux Champenois

(100 % pinot meunier)

15 mars 2019 (hemma)



Detta stilla röda vin från Dehours görs på fatlagrad (18 månader) pinot meunier från lieu-dit La Croix Joly i Troissy i Marnedalen. Endast 559 flaskor gjorda. Flaskan köpt på Les Caves du Forum i Reims i augusti 2016.

Vill man vara kritisk kan man utan vidare hemfalla åt tankar som bristande komplexitet, obefintlig intensitet och kort längd, men då har man sannolikt inte förstått vinstilen. Det här är subtilt. Dessutom trevligt, men inte mycket mer än så.

Doft: Utvecklad och bärig doft med inslag av jord, hallon, blåbär, röda vinbär, körsbär och svarta vinbär.

Smak: Lätt, elegant, bärig och torr smak av hallon, röda vinbär och körsbär.

Betyg idag: 79

Sannolikt bäst: 2021-2025


lördag 22 juni 2019

2011 Dehours Les Rieux Coteaux Champenois

(100 % chardonnay)

14 mars 2019 (hemma)



Dehours gör för närvarande tre olika vingårdsbetecknade stilla viner. Detta vita vin görs på chardonnay från lieu-dit Les Rieux i producentens hemby Mareuil-le-Port i Marnedalen. Det producerades sammanlagt 1092 flaskor av detta vin och de blev buteljerade den 3 juni 2013 efter 20 månaders lagring på små fat. Jag köpte min flaska på Les Caves du Forum i Reims i augusti 2016.

Det här är inget stort vin, men trevligt. Det känns tillgängligt idag, men vinner sannolikt på ett par års ytterligare lagring. Flaskan dricks över tre dagar.

Doft: Druvtypisk, komplex och rökig doft med viss sälta. Inslag av gummi, gul stenfrukt, Golden Delicious, ljust bröd, mandlar och sten. Dag två blir den tydligt blommig och bjuder även på inslag av anis. På tredje dagen dyker det upp tydligt laktiska toner.

Smak: Frisk, elegant och lätt smak av Golden Delicious och citrus.

Betyg idag: 80

Sannolikt bäst: 2021-2026


torsdag 20 juni 2019

2013 Bollinger La Côte aux Enfants Coteaux Champenois

(100 % pinot noir)

9 mars 2019 (hemma)



Många missar nog att det finns tre olika appellationer i vinregionen Champagne. Den främsta och den man reflexmässigt tänker på när någon nämner Champagne är den för champagne, d v s de bubblande vinerna: AOC Champagne. Men det finns ju även stilla viner i den här regionen, även om de lever ett liv i skymundan sedan länge. Dessa produceras inom två olika appellationer: AOC Coteaux Champenois och AOC Rosé des Riceys. I den förstnämnda hittar man framförallt röda viner men även vita och rosé, gjorda var som helst inom gränserna för Champagne och på någon av de inom AOC Champagne tillåtna druvorna. I den sistnämnda är det uteslutande roséviner gjorda på pinot noir från kommunen Les Riceys i Aube.



Bollingers stilla vin, La Côte aux Enfants, är av typen coteaux champenois och görs på pinot noir från en fyra hektar stor vingård i hembyn Aÿ. Vinet får åtta månaders lagring på små ekfat innan det buteljeras. Jag köpte den här flaskan i februari 2017. Aktuell årgång idag är 2014.

Inte överraskande är det här fortfarande alldeles för ungt och gissningsvis behöver det åtminstone tre-fyra år till innan det vaknar till liv. För övrigt känns det som en ganska typisk pinot av burgundiskt snitt – lätt och elegant!

Doft: Komplex, bärig, jordig och parfymerad doft med stalliga toner som dämpas efter hand. Inslag av mörka körsbär, övermogna jordgubbar, lite rosor, röda vingummin, hallon, tobak och brända popcorn.

Smak: Frisk, torr och något bärig. Det är lätt, finstämt och initialt lite kärvt. Hallon, röda vinbär och lite lakrits.

Betyg idag: 81(+)

Sannolikt bäst: 2023-2030

torsdag 13 juni 2019

2010 Val’ Frison Lalore

(100 % chardonnay)

7 mars 2019 (hemma)



Välrenommerade Valérie Frison har sin hemvist i Ville-sur-Arce i Côte des Bar. Här tog hon över familjens odlingar 1997 och med dessa även traditionen att sälja samtliga druvor. Efter en inspirerande resa till Alsace 2003 började hon, tillsammans med sin dåvarande make Thierry de Marne, ställa om till ett ekologiskt jordbruk. År 2007, i samband med att de blev certifierade, började de, med hjälp av Bertrand Gautherot på Vouette & Sorbée och i hans lokaler, producera sin egen champagne under varumärket Demarne-Frison. Av familjens sex hektar odlingar var 2,5 hektar kontrakterade till det lokala kooperativet och lika mycket till Duval-Leroy, varför endast druvor från ett enda hektar fanns tillgängliga till den egna produktionen. Under premiäråret räckte denna skörd till totalt 4 000 flaskor av de båda champagnerna Goustan och Lalore. Året efter hade Gautherot platsbrist och ingen möjlighet att hjälpa dem, så då kunde de dessvärre inte göra någon champagne, men från och med 2009 fick de tillgång till en egen produktionsanläggning och kunde så småningom utöka verksamheten. Paret skiljde sig några år senare och sedan februari 2013 är det Valérie som ensam leder verksamheten – under namnet Val’ Frison.

Valéries sex hektar är till 93 % planterade med pinot noir och 7 % chardonnay. Sedan kontraktet med Duval-Leroy löpt ut, från och med skörden 2013, uppgår den egna produktionen till 15 000 flaskor per år, i dagsläget fördelat på de tre champagnerna Goustan, Lalore och Portlandia. Samtliga får sin första jäsning på gamla ekfat och görs utan dosage. Alla tre är i praktiken rena årgångsviner – aktuell skörd anges på baksidan av varje flaska – men får för kort lagring på jästfällningen för att kunna årgångsklassas. Tidigare har Valérie Frison även gjort roséchampagnen Elion samt Chut Libre; den senare med klart annorlunda etikett.

Lalore görs på chardonnay från vingården Les Côtannes, som ligger sydost om hembyn Ville-sur-Arce. Det här är utgåvan från 2010, som blev degorgerad i november 2012. Flaskan köpt på Skål i Köpenhamn i december 2018.



Det här är mycket bra! Det är lite lätt oxiderat och blommigt och jag får faktiskt lite Selosse-vibbar.

Doft: Utvecklad, komplex och något oxiderad doft med diskreta fattoner. Inslag av gröna äpplen, vita blommor, jäst, ljust bröd, mango, lakrits, kex, mjölkchoklad och grön banan. Jag sparar en del av flaskan som jag öppnar två dagar senare. Då har det uppstått tydligt laktiska toner med inslag av filmjölk.

Smak: Utvecklad, frisk och mycket torr smak med fin koncentration. Gröna äpplen, citrus, en aning gräddkola samt gul stenfrukt. Bra balans mellan syra och frukt!

Betyg idag: 88

Sannolikt bäst: 2019-2024

Jag hade förmånen att få träffa Valérie på Fri Vin 2018 i Köpenhamn. I samband med det fick jag även smaka de aktuella årgångarna av Goustan (2014), Lalore (2015) och Portlandia (2014).