2002 Pierre Péters L’Esprit

(100 % chardonnay)

 

13 mars 2021 (hemma)

 

 

2002:an av Pierre Péters L’Esprit är snudd på fantastisk idag! Flaskan dricks över två dagar och lyfter ett snäpp till andra dagen, då den känns lite större och ännu mer harmonisk.

 

Den här champagnen hade möjligen smakat precis lika bra för två år sedan, men det har inte varit någon nackdel med att vänta till idag.

 

Doft: Utvecklad, gräddig, fruktig och parfymerad. Inslag av grapefrukt, persika, brioche, gult fruktgodis, nougat och mandlar. Dag två även kaffe.

 

Smak: Syrlig, fruktig och torr. Utvecklad, men samtidigt något återhållsam. Citron och persika samsas med gula äpplen och några mandlar. På andra dagen hittar jag även lite lakrits. Påtaglig syra, men bra balans.

 

Betyg idag: 89

 

Sannolikt bäst: 2021-2027

 

Mina intryck av andra årgångar av L’Esprit (med länkar till resp inlägg):

2008: 86(++) (2015-08-13)

2009: 89 (2021-03-12)

2015: 88 (2021-03-11)

 

En fin trio:

 

 

2009 Pierre Péters L’Esprit

(100 % chardonnay)

 

12 mars 2021 (hemma)

 

 

Vinmakaren Rodolphe Péters är själv mycket nöjd med den här årgången av L’Esprit och det är bara att hålla med! Det här är en mycket, mycket bra champagne från en årgång som sällan imponerar.

 

Doft: Utvecklad, komplex, fruktig, något gräddig och efter hand rökig doft med viss sälta. Inslag av gröna äpplen, persika, citron, krita, en skiva brioche, gröna vingummin, lite hav, hasselnötter, honung och svarta vinbär.

 

Smak: Utvecklad, fruktig, frisk och torr smak med tydlig sälta. Citrus och gröna äpplen får sällskap av svarta vinbär. Fin koncentration! Behaglig syra i bra balans med frukten. Lång eftersmak med en klick honung.

 

Betyg idag: 89

 

Sannolikt bäst: 2020-2026

2015 Pierre Péters L’Esprit

(100 % chardonnay)

 

11 mars 2021 (hemma)

 

 

L’Esprit är Pierre Péters ”vanliga” årgångschampagne som görs parallellt med de mer ambitiösa och vingårdsbetecknade Les Chétillons och Les Montjolys. Druvorna kommer från odlarens vingårdar i Le Mesnil-sur-Oger, Oger, Cramant och Avize. Dosagen brukar ligga i spannet 4,5–5,5 g/l.

 

Det här är aktuell årgång av L’Esprit och det är en mycket bra champagne. Den är så klart ung, men förhållandevis generös redan idag!

 

Jag hade för övrigt en kort diskussion med Rodolphe Péters i samband med att jag postade ett inlägg om den här champagnen på Instagram. Min generella bild av 2015 är att det är en fantastisk årgång, men Péters hävdade att årgången är högst medioker och lyfte exempelvis fram 2009 som ett klart bättre år.

 

Doft: Komplex, blommig och efter hand gräddig doft. Inslag av senapsfrön, citron, vanilj, krita, päron, gräddkola, hasselnötter och lakrits. Långt senare även mandelmassa och vitpeppar.

 

Smak: Elegant, frisk, torr och något fruktig. Citron, gröna äpplen och päron. Långt senare även mandlar och krusbär. Bra koncentration och hög syra.

 

Betyg idag: 88 (med ett litet plus)

 

Sannolikt bäst: 2026-2032

 

Pierre Péters Cuvée de Réserve

(100 % chardonnay)

 

10 mars 2021 (hemma)

 

 

Pierre Péters standardcuvée är ett säkert kort och även om den presterar som bäst på magnum – där den alltid är ett rent årgångsvin – håller även den vanliga buteljen en hög och jämn nivå. Druvorna kommer från fyra grand cru-byar i Côte des Blancs: Le Mesnil-sur-Oger, Oger, Cramant och Avize. Den här flaskan har 2013-bas och den blev degorgerad i augusti 2015. Champagnen har alltså fått fem och ett halvt års lagring på korken idag och hunnit utveckla tydliga mognadstoner. Den dricks över tre dagar och håller ihop väldigt bra.

 

Doft: Utvecklad, komplex, fruktig, brödig och efter hand parfymerad doft med viss sälta. Inslag av jäst, krita, passionsfrukt, citrus, smör, melon, rostat bröd med lätt brända toner samt lite krut.

 

Smak: Utvecklad, fruktig och mycket torr. Äpplen, citron och citronskal får sällskap av passionsfrukt och melon. Hög syra, men väldigt balanserad.

 

Betyg idag: 85

 

Sannolikt bäst: 2018-2024

 

Mina tidigare intryck av denna champagne (med länkar till resp inlägg):

2015-12-10: 84 (flaska med 2011-bas)

2017-07-27: 84 (flaska med okänd basårgång)

2019-01-26: 86 (magnum från 2013)

2020-10-16: 89 (magnum från 2014)

2013 Brocard Pierre L’Égarée

(50 % pinot noir, 50 % chardonnay)

 

9 mars 2021 (hemma)

 

 

Brocard Pierre, eller Pierre Brocard som jag hela tiden vill få det till, är en producent med bas i Celles-sur-Ource i Côte des Bar, hemby åt bland andra Cédric Bouchard och Pierre Gerbais. Idag är det Thibaud Brocard som leder verksamheten efter att han tog över stafettpinnen från pappa Pierre Brocard 2012. Den senare valde alltså att sätta efternamnet först när han började sätta sitt namn på etiketten. Före honom styrde Emile Brocard, som i sin tur tog över efter Georges Carreau som började göra egna viner 1932.

 

Thibaud Brocard tillämpar ett hållbart arbetssätt, men verkar inte ha någon ambition att bli ekologiskt certifierad. Jag hittar ingen uppgift om hur många hektar han förfogar över, men i likhet med många andra odlare i denna trakt har man utöver de tre stora druvorna även tillgång till pinot blanc. Sortimentet idag består av fem champagner och ett stilla rött vin. Det sistnämnda är en ofiltrerad och osvavlad skapelse som man valt att kalla Wild Wild Yeast.

 

 

L’Égarée är Brocards mest ambitiösa champagne. Den görs på lika delar chardonnay och pinot noir, är fatjäst (delvis på nya fat) och degorgeras utan dosage. Min flaska blev sannolikt degorgerad i november 2019.

 

Det här är en mycket trevlig champagne med fin frukt! Flaskan dricks över två dagar, med viss positiv utveckling som följd.

 

Doft: Fruktig, örtig och något parfymerad. Inslag av persika, gula äpplen, jäst, vanilj och brioche. På andra dagen dyker det upp tydliga inslag av gouda.

 

Smak: Fruktig, frisk och mycket torr. Omogna gröna äpplen och citron får sällskap av kanderade äpplen. Dagen efter känns den något mer utvecklad och inte lika torr.

 

Betyg idag: 85

 

Sannolikt bäst: 2026-2031

 

 

En närbild av gravyren på flaskans nederdel. Av koden kan man utläsa årgång (13), buteljeringsår (14) samt degorgeringsmånad. Den sista siffran är knappt läsbar, men med hjälp av uteslutningsmetoden kan man anta att den bör vara en 9:a. Således ska det sannolikt stå 1119, vilket innebär att flaskan blev degorgerad i november 2019.

1985 Lanson Noble Cuvée Brut

(60 % chardonnay, 40 % pinot noir)

 

6 mars 2021 (hemma)

 

 

Noble Cuvée är Lansons prestigecuvée. Det är en champagne som jag upplever flyger litegrann under radarn och den finns ändå i tre olika varianter: denna druvblandade vita, som brukar benämnas Brut, en blanc de blancs och en rosé. Noble Cuvée utmärker sig genom att släppas med hög ålder så det är ingen tvekan om att det handlar om ambitiösa champagner! Aktuell årgång idag är 2005, men det är fortfarande 2002 som lyfts fram på producentens hemsida. Samtidigt har flera av de övriga stora husen redan kommit fram till 2012 eller 2013 med sina prestigechampagner.

 

Enligt uppgift innehåller den här årgången 60 % chardonnay och 40 % pinot noir, men i senare årgångar, exempelvis 2002, är blandningen 70/30.

 

Det här är en fantastisk champagne, som dock borde ha druckits tidigare. Gissningsvis peakade den för sisådär 5-6 år sedan. Den har en underbar doft och det finns fortfarande mycket bubblor kvar, men den känns lite trött idag.

 

Doft: Mogen och komplex doft med lite sherrytoner, en del starkspritstoner och påtaglig sälta. Inslag av våfflor, gräddkola, nougat, konjak, chokladpralin och mogna björnbär.

 

Smak: Mogen och frisk smak med tydlig sälta och fin intensitet. Björnbär och mogen citron.

 

Betyg idag: 90

 

Sannolikt bäst: ca 2005-2015

 

 

Jacques Selosse Substance

(100 % chardonnay)

 

28 februari 2021 (hemma)

 

 

Åh, Substance! Denna underbara skapelse som jag dricker alldeles för sällan. Substance görs på druvor från vingårdarna Le Mont de Cramant och Les Chantereines i Avize och bygger på en solera – en riktig solera till skillnad mot vad som ofta är fallet i Champagne – som Anselme Selosse startade 1986. Inspirerad av hur man producerar sherry ville han skapa en champagne som suddar ut skillnaderna mellan de olika årgångarna. Till skillnad mot en vanlig så kallad perpetual reserve (réserve perpétuelle, evig blandning), där vinet från basårgången blandas med blandningen av reservviner och därefter buteljeras, lagras vinet från den senaste skörden tillsammans med vinet från soleran innan det buteljeras. Typiskt sett buteljeras en champagne året efter den senaste skörden, d v s en blandning med basårgång n buteljeras år n+1, men när man använder sig av en solera buteljerar man vinet år n+2. I Substance utgör den yngsta årgången 22 % av blandningen och på grund av lagringsmetoden ska den inte gå att urskilja när man dricker det färdiga resultatet. Den första utgåvan av Substance, som då kallades för Origine, bestod av vin från årgångarna 1990, 1989, 1988, 1987 och 1986. Den buteljerades 1992 och kom ut på marknaden 1997 och 1998. Numera får Substance ungefär sex års lagring på jästfällningen innan flaskorna degorgeras med en minimal dosage.

 

 

Den här flaskan blev degorgerad i februari 2015. Det innebär möjligen att den har 2007 som basårgång, d v s består av samtliga årgångar från 2007 tillbaka till 1986. Jag köpte den från Franska Vinlistan i oktober 2015.

 

Det här är i vanlig ordning en fantastisk champagne!

 

Doft: Kraftfull, utvecklad, komplex och tydligt oxiderad. Inslag av marsipan, bokna äpplen, mogen persika, gräddkola, apelsinskal, hasselnötter, kaffe, grön banan och kex.

 

Smak: Utvecklad, frisk och fruktig. Tydligt torr, men med viss sötma. Äpplen samsas med stenfrukt och citrus.

 

Betyg idag: 93

 

Sannolikt bäst: 2021-2030

 

Mina tidigare intryck av Substance (med länkar till resp inlägg):

2014-04-12: 96

2017-01-29: 93(+)

2019-10-13: 92(+)

 

Två flaskor Selosse från två dagar i februari:

 

 

Jacques Selosse Initial

(100 % chardonnay)

 

27 februari 2021 (hemma)

 

 

Den här flaskan Initial blev degorgerad i november 2019, vilket innebär att den är en blandning av årgångarna 2013, 2012 och 2011.

 

Det här är ingen typisk Selosse. Den känns klart oförlöst idag och är snarare elegant än kraftfull. Tveklöst en mycket bra champagne, men i behov av lagring för att komma till sin rätt.

 

Doft: Något fruktig, något kryddig och efter hand tydligt parfymerad. Den är förhållandevis diskret för att vara Selosse och initialt finns det inga oxiderade toner. Inslag av persika, gula äpplen, grillad citron, vitpeppar och hasselnötter är inget som hade gjort att jag gissat Selosse vid en blindprovning. Men i glas två ett par timmar senare dyker de upp till slut, de förväntade producenttypiska inslagen: lite skumbananer, en vag ton av hyacint, öl och pinjenötter samt svagt oxiderade toner.

 

Smak: Fruktig, blommig och torr med viss sälta. Gula äpplen, söt grapefrukt och citron.

 

Betyg idag: 87(+)

 

Sannolikt bäst: 2025-2035

 

Mina tidigare intryck av Initial (med länkar till resp inlägg):

2012-12-31: 91

2014-11-05: 94

2016-04-29: 89

2016-11-26: 93

2019-10-13: 89(+)

2020-01-30: 90

2020-02-29: 92

 

 

Leclerc Briant Cuvée Divine Solera

(50 % pinot meunier, 30 % pinot noir, 20 % chardonnay)

 

26 februari 2021 (hemma)

 

 

Tidigare, under Pascal Leclerc Briants tid, var Cuvée Divine husets mest kända årgångschampagne. Idag, under den nya regin, är den paradoxalt nog Leclerc Briants enda champagne som inte är ett rent årgångsvin. Den årgångsklassade Divine var för övrigt alltid en blandning av lika delar chardonnay och pinot noir. Denna solerabaserade skapelse är en blandning av meunier, pinot noir och chardonnay.

 

Texten på flaskans baksida är delvis utsuddad, men den här utgåvan har sannolikt 2006 som basårgång kombinerat med vin från 2005 och 2004. Den blev gissningsvis degorgerad i januari 2014 och dosagen uppgår till 4 g/l. Jag köpte flaskan i en butik i Épernay i oktober 2014 – det vet jag helt säkert.

 

Det här är en mycket bra champagne, men den känns överraskande utvecklad och den kan inte mäta sig med gamla Cuvée Divine.

 

Doft: Mogen, fruktig, gräddig, komplex och oxiderad doft med tydlig sälta. Inslag av bokna äpplen, övermogen persika, gräddkola, knäck, salted caramel, svamp och pepparkaksdeg. Jag sparar hälften av flaskan till dagen efter och då dyker det även upp tydliga inslag av sågspån.

 

Smak: Utvecklad, fruktig, frisk och torr smak med viss sälta. Mogna gula äpplen och grapefrukt får efter hand sällskap av gräddkola, lakrits och salted caramel.

 

Betyg idag: 86

 

Sannolikt bäst: 2019-2024

 

Mina intryck av gamla Cuvée Divine (med länkar till resp inlägg):

1989: 91 (2017-01-29)

1996: 91 (2017-03-05)

2002: 90 (2016-04-16)

2004: 89 (2019-08-15)

 

 

Jérôme Prévost La Closerie Les Béguines LC10

(94 % pinot meunier, 2 % chardonnay, 2 % pinot noir, 2 % pinot gris)

 

25 februari 2021 (hemma)

 

 

Precis som många andra har jag tidigare framhärdat med att årgångsspecificera Prévosts champagner, även om jag sedan en tid tillbaka varit medveten om att de inte är rena årgångschampagner, helt enkelt för att särskilja de olika utgåvorna. Men från och med nu lägger jag istället till ett LCXX, där XX är basårgången, på samma sätt som producenten själv gör. LC10 av Les Béguines är således baserad på skörden 2010, med tillägg av reservvin från 2009. I normalfallet är andelen reservvin 10-12 %, men den siffran är möjligen något högre för den här utgåvan. 2010 var nämligen ett svårt år för Jérôme Prévost då han förlorade en tredjedel av skörden på grund av kraftiga regn i mitten av augusti.

 

Jag köpte den här flaskan i februari 2016 på den då nyöppnade restaurang 108 i Köpenhamn – senare belönad med en stjärna av Guide Michelin och sedermera dessvärre stängd för gott – som vid tidpunkten lånade Nomas lokaler och vinkällare. Jag drack för övrigt Fac-simile LC08 vid samma besök och det är fortfarande den bästa Prévost jag upplevt.

 

 

Den här flaskan hade jag inte behövt spara så här länge. Doften är härlig och riktigt komplex medan smaken känns en aning endimensionell. Rent objektivt är det en mycket bra champagne, men vid sidan om LC11 är det den svagaste Les Béguines jag druckit.

 

Doft: Utvecklad, fruktig, kryddig, mycket komplex och något oxiderad. Efter hand uppstår lätt brända toner. Inslag av bokna äpplen, persika, Vicks Blå, vitpeppar, vit choklad, surdeg, gula vingummin, lite skogsbärsyoghurt och några lagerblad.

 

Smak: Frisk, fruktig och mycket torr. Jag hittar gröna äpplen, citrus, örter och skogsbär. Bra balans, men saknar lite djup.

 

Betyg idag: 85

 

Sannolikt bäst: 2018-2023

 

Mina intryck av andra utgåvor av Les Béguines (med länkar till resp inlägg):

LC06: 88 (2019-05-21)

LC07: 87 (2014-03-21)

LC09: 88 (2017-07-29)

LC11: 84 (2015-12-29)

LC12: 89 (2019-10-13)

LC14: 87 (2017-07-31)

LC15: 86(+) (2018-12-13)