Intro

Här delar jag med mig av mina upplevelser av de champagner jag dricker. Jag betygsätter varje vin för att ge en samlad bild av hur jag upplever det vid tillfället för provningen. Min betygsskala är 0-100 och jag är relativt snål när jag delar ut mina poäng. De högsta poängen sparar jag till de riktigt stora upplevelserna! Då och då dyker det även upp mousserande viner från övriga världen eller stilla viner från Champagne.

tisdag 16 april 2019

1990 Louis Roederer Vintage

(ca 66 % pinot noir, 34 % chardonnay)

8 januari 2019 (hemma)



En vällagrad årgångschampagne från Louis Roederer är alltid en fröjd. Och alldeles särkilt så när det handlar om en så pass bra årgång som 1990! Förväntningar är därför på topp. Och det här är verkligen en fantastisk champagne! Den har dock sannolikt passerat toppen nu och den känns lite fladdrig – den pendlar mellan att vara fullständigt underbar och ”bara” mycket bra. 

Den här buteljen blev degorgerad 2006. Det handlar alltså om en sendegorgerad flaska – Louis Roederer brukar degorgera sina flaskor löpande utan att göra något väsen av det – vilket även framgår av att etiketten är av nyare design än de som användes under 90-talet. Intressant nog finns det (minst) tre olika etiketter för den här champagnen – på grund av att den släppts under tre olika ”etikett-eror” – och med tre olika namn! Först som Brut 1990 med vit etikett, därefter som Brut Millésime 1990 med guldfärgad tvådelad etikett och slutligen som Vintage 1990 med ovanstående utformning.

Doft: Mogen, komplex och oxiderad doft med tydliga sherrytoner. Efter hand klart brända toner. Inslag av bokna äpplen, mogna gula päron, honung, crème brûlée, vanilj, hasselnötter och nötkräm. 

Smak: Mogen, frisk, komplex och härligt koncentrerad. Mogna äpplen, citron, mogna gula päron, söt grapefrukt, hasselnötter och nötkräm.

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2010-2018



Mina intryck av senare årgångar (med länkar till resp inlägg):


söndag 14 april 2019

1990 Bollinger Grande Année

(69 % pinot noir, 31 % chardonnay)

5 januari 2019 (hemma)



Det här är en fantastisk champagne! Inte riktigt lika underbar som den fabulösa 96:an, men av de årgångar jag druckit är den här helt klart den näst bästa årgången av (La) Grande Année.

På tal om stora år, så har den efterlängtade La Grande Année 2008 nyligen släppts.

Doft: Underbar! Mogen, koncentrerad, oxiderad och komplex doft med fatkaraktär och sherrytoner. Inslag av O’boy, bokna äpplen, brioche, svamp, rostad baguette, äppelmust, citron, honung, smörkola och aprikos.

Smak: Mogen, frisk, koncentrerad och nästan söt smak av mogna äpplen, söt apelsin, mjölkchoklad, hasselnötter och aprikos.

Betyg idag: 93

Sannolikt bäst: 2008-2019

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):


lördag 13 april 2019

1995 Charles Heidsieck Blanc des Millénaires

(100 % chardonnay)

3 januari 2019 (hemma)



Charles Heidsiecks prestigechampagne Blanc des Millénaires släpptes för första gången 1993 och då i årgång 1983. Därefter har man i tur och ordning släppt 1985, 1990, 1995 och 2004. Anledningen till det stora glappet mellan de båda sistnämnda är helt enkelt att efterfrågan på husets viner sjönk under mitten och slutet av 90-talet. Idag har man nått en helt annan status och min gissning är att Blanc des Millénaires kommer att släppas oftare framöver!

Druvorna till Blanc des Millénaires kommer från odlingar i Oger, Le Mesnil-sur-Oger, Avize, Cramant och Vertus. Den här flaskan köpte jag på Systembolaget i maj 2015. Dessvärre finns det inget degorgeringsdatum angivet, vilket är en stor miss eftersom flaskorna degorgeras löpande. Men det är sannolikt att min flaska blev degorgerad under 2014.

Det här är en underbar champagne! Den dricks över två dagar och håller ihop väl. Känslan är att den nätt och jämnt kommit in i sitt optimala drickfönster. Den som är lyckligt lottad och har den här champagnen i sin källare behöver absolut inte ha bråttom att öppna sina flaskor! Jag tror nämligen att Blanc des Millénaires 1995 kommer att prestera riktigt bra under många år till och det gäller framförallt om man köpt sina flaskor under senare år. 

Doft: Stor, utvecklad och kryddig doft med inslag av bivax, nougat, hasselnötter, honung, en liten ton av mogna päron samt vaniljkex.

Smak: Utvecklad, kraftfull, frisk, koncentrerad och aningen eldig. Mogna äpplen, några dito päron, gräddkola och mandarin.

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2018-2025

Tidigare intryck av denna champagne:


tisdag 9 april 2019

1995 Dom Pérignon

(55 % chardonnay, 45 % pinot noir)

31 december 2018 (hemma)



Den här flaskan köpte jag i en butik i Köpenhamn i november 2006. Nu dricks den tillsammans med Dom Pérignon Rosé 1995 och en mer passande parhäst är så klart svår att finna!

Den är ytterst trögstartad och behöver lång kontakt med luft för att vakna till liv. När den väl gör det är det också tydligt att den är strået vassare än sitt rosa systervin. Och slutsatsen blir att det är en underbar champagne som känns härligt vital!

Doft: Utvecklad, komplex och gräddig. Inslag av smör, nougat, hasselnötter, kex, röda äpplen, röda vingummin, lite kaffe, aprikos, gräddkola och räkskal.

Smak: Utvecklad, torr och komplex. Gula äpplen, salmiak, mogen citrus och honungsmelon. Fin koncentration.

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2015-2025

Tidigare intryck av denna champagne:

Mina intryck av andra årgångar:

Årets båda nyårschampagner:


söndag 7 april 2019

1995 Dom Pérignon Rosé

(58 % pinot noir, 42 % chardonnay)

31 december 2018 (hemma)



Årets nyårschampagner blev en minihorisontalprovning av Dom Pérignon och Dom Pérignon Rosé från 1995.

Dom Pérignon Rosé gjordes för första gången 1959 i endast 306 flaskor. Den första årgången som gick att köpa var emellertid 1962, som släpptes 1970. Champagnen görs med hjälp av blandning, alltså genom att man tillsätter rött vin – från Aÿ och Bouzy – till det vita vinet. Basvinet är inte det samma som i den vita systerchampagnen, d v s Dom Pérignon Rosé är inte bara en roséversion av Dom Pérignon utan helt och hållet ett eget vin! En skillnad mellan de båda är att rosén görs med hjälp av basvin från färre vingårdar och att den i regel släpps senare, d v s att den hinner få några års extra lagring på jästfällningen. Blandningen i den här årgången består enligt uppgift av 42 % chardonnay, 41 % pinot noir och 17 % röd pinot noir.

Det här är andra gången jag dricker Dom Pérignon Rosé 1995, så jag vet vad jag kan förvänta mig. Och nu, precis som då, är slutsatsen given: det här är en fantastisk champagne! Den här gången känns den dock överraskande ung, klart yngre än den flaska jag drack i februari 2017 – trots att de köptes samtidigt (Systembolaget, november 2008) och rimligen kommer från samma batch. Med facit i hand hade jag gärna sparat den här flaskan i ett eller två år till!

Doft: Utvecklad, bärig, jordig och komplex doft med inslag av jordgubbar, spritpenna, hallon, blodapelsin, bröd, kex, röda vinbär och sågspån.

Smak: Utvecklad, bärig, frisk, kryddig, torr och något bitter. Jordgubbar, röda äpplen och blodgrape. Fin intensitet och härlig längd!

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2019-2026

Tidigare intryck av denna champagne:


lördag 6 april 2019

1995 Boizel Blanc de Blancs

(100 % chardonnay)

29 december 2018 (hemma)



Boizel är ett bra hus med hemvist i Épernay och som ingår i samma börsnoterade koncern, Lanson-BCC, som bl a Philipponnat, Lanson och de Venoge. 

Den här flaskan köpte jag på Systembolaget i december 2016. Den är uppenbart sendegorgerad, men det finns dessvärre ingen information om exakt degorgeringsdatum – gissningsvis någon gång under 2016.

Den är fortfarande inte helt i balans och hade sannolikt mått bra av ytterligare ett års lagring. Den behöver mycket luft för att doften ska vakna till liv och smakmässigt känns den genomgående lite platt, även efter lång luftning. Icke desto mindre en mycket trevlig champagne!

Doft: Utvecklad, fruktig och något komplex. Efter hand något parfymerad. Inslag av jäst, gula äpplen, mango, persika, gräddkola, kex och hasselnötter.

Smak: Frisk, fruktig och utvecklad. Mycket hög syra; inte helt i balans. Citron, gul stenfrukt och röda vingummin. Lång, mycket torr eftersmak.

Betyg idag: 84

Sannolikt bäst: 2019-2024

onsdag 3 april 2019

1996 Cuvée Sir Winston Churchill

(Pinot noir, chardonnay)

28 december 2018 (hemma)



Pol Rogers prestigecuvée är alltid en härlig champagne, men det blir så klart extra speciellt när det handlar om den stora årgången 1996!

Jag drack den här champagnen för ett halvår sedan och medan den flaskan kändes förvånansvärt ung är den här avsevärt mer utvecklad. Faktum är att den känns betydligt äldre än vad den är! Jag får den serverad blint och gissar ganska snart att det handlar om Cuvée Sir Winston Churchill, men jag går totalt bet på årgången. Jag är i tur och ordning inne på 1990, 1993 och 1988 innan jag ger upp. Den enda (rimliga) årgång jag inte tror det är är 1996… Därför blir det en stor överraskning när flaskan till slut avtäcks!

Det är en fantastisk champagne, men känslan är att flaskan sannolikt förvarats lite för varmt vilket skyndat på utvecklingen. Det har skalat bort den påträngande syran som man förknippar med årgången och som jag även minns från min flaska i somras.

Doft: Mogen, komplex och brödig doft med inslag av bokna äpplen, smör, mango, kräftor med krondill, kex och pizzabotten.

Smak: Utvecklad, frisk, koncentrerad och något eldig. Gula äpplen, blodapelsin, mogen citron och pizzabotten.

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2015-2022?

Tidigare intryck av denna champagne:

Mina intryck av andra årgångar:

Flaskan dricks i samband med en middag hemma där vi öppnade fyra blanc de blancs tillsammans med denna blandning. Så här såg hela uppställningen ut:


måndag 1 april 2019

1996 Salon

(100 % chardonnay)

28 december 2018 (hemma)



Fyra ord: Som väntat helt fantastisk!

Det här är den femte flaskan från en låda som jag köpte på Systembolaget i november 2007. Jag väntade sju år innan jag öppnade den första och idag, ytterligare fyra år senare, kan jag konstatera att vi sannolikt fortfarande inte kommit in i det optimala drickfönstret. Det har dock inte hindra champagnen från att ha varit en närmast magisk upplevelse under flera års tid. Det här är stort! Betyget är möjligen i snålaste laget, men känslan är att den här flaskan inte riktigt når upp till min minnesbild av de båda senaste flaskorna.

Doft: Kraftfull, utvecklad, komplex och kryddig doft med tydligt rostade toner. Inslag av gräddkola, smör, honung, lemoncurd, kex, kaffe, knäck, gula blommor, saffran, vitpeppar och honungsmelon.

Smak: Stor, utvecklad och frisk smak av gul stenfrukt, gräddkola och honungsmelon. Fantastisk intensitet och underbar längd!

Betyg idag: 94

Sannolikt bäst: 2020-2040

Tidigare intryck av denna champagne:

Mina intryck av andra årgångar:

lördag 30 mars 2019

2002 Bruno Paillard Blanc de Blancs

(100 % chardonnay)

28 december 2018 (hemma)



Denna årgångsblanc de blancs från Bruno Paillard är gjord på chardonnay från de båda grand cru-byarna Oger och Le Mesnil-sur-Oger. Flaskan blev degorgerad i oktober 2012 och dosagen uppgår till 5 g/l. Jag köpte den på Systembolaget i augusti 2013.

Inspirerad av Bordeauxslottet Château Mouton Rothschild, som varje år låter en konstnär skapa etiketten till sitt vin, har även Bruno Paillard valt att låta små konstverk pryda etiketterna på sina årgångschampagner. På den här flaskan finns ett motiv av den franske målaren Jean-Paul Agosti.

Det här är en fantastisk champagne, men den är fortfarande relativt ung och i behov av mycket luft för att vakna till liv!

Doft: Utvecklad, karaktärsfull, komplex, fruktig, parfymerad och lätt dammig doft med inslag av gröna vingummin, gräddkola, vita blommor, gummi och lite rieslingtoner. Senare även lätt stalliga toner med inslag av avlopp (på ett bra sätt).

Smak: Frisk, torr, relativt koncentrerad och utvecklad. Något vresig till en början, som många 2002:or kan vara. Gräddkola, gula äpplen och mandelmassa. Hög årgångstypisk syra.

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2019-2026

Tidigare intryck av denna champagne:

torsdag 28 mars 2019

2010 Diebolt-Vallois Millésime

(100 % chardonnay)

28 december 2018 (hemma)



Diebolts årgångschampagne görs på chardonnay från Cuis (60 %), Chouilly, Épernay och Cramant. Dosagen sägs enligt en gammal text på producentens hemsida uppgå till 6-8 g/l. Gissningsvis är det närmare sex än åtta idag. Min erfarenhet från tidigare årgångar är att det är en mycket välgjord champagne som givetvis vinner på lagring, men som brukar vara riktigt charmig redan som ung! Undantaget från denna regel har hittills varit 2008:an, som jag upplevde som väldigt ung och oväntat blek. 

Den här flaskan köpte jag vid ett besök på huset i juli 2017. Aktuell årgång idag är 2011.

Till en början känns den bara konstig, men efter en timme i glaset blir den mer balanserad. Då är den förvisso mycket bra, men fortfarande ung och oförlöst. Den kan mycket väl blomma ut till en riktigt fin årgång av denna champagne, men det är fortfarande för tidigt att säga. Baserat på dagsformen är den ännu blekare än den unga 2008:an och den svagaste årgången jag druckit från Diebolt. Det ska bli intressant att se hur Fleur de Passion 2010 presterar när jag får en chans att dricka den.

Doft: Klart skum till en början med tydliga inslag av disktrasa och gummi. Det blåser lyckligtvis bort och efter en stund bjuder den på fint gräddiga toner med inslag av vitt bröd, blandade äpplen, citron och krusbär.

Smak: Frisk, torr, något fruktig, men tämligen oförlöst. Gröna äpplen, citrus och körsbär.

Betyg idag: 85

Sannolikt bäst: 2023-2028

Mina intryck av tidigare årgångar (med länkar till resp inlägg):