1998 Desbordes-Amiaud Millésime

(100 % pinot noir)

 

29 april 2023 (hemma)

 

 

Det här är ännu en sendegorgerad årgångschampagne från Desbordes-Amiaud, den här gången från 1998. Den blev enligt uppgift degorgerad i juni 2018. Dosagen finns i alla fall angiven på flaskan och den uppgår till 3,3 g/l.

 

Den är inte dålig, men den har tydligt passerat sina bästa dagar.

 

Doft: Mogen, jordig och oxiderad. Inslag av bokna äpplen, russin, dammig källare och svamp.

 

Smak: Mogen, frisk, torr och oxiderad smak som domineras av citron, lime och smaklösa äpplen. Mer syra än frukt idag.

 

Betyg idag: 77

 

Sannolikt bäst: 2019-2020

 

Mina intryck av andra årgångar av denna champagne:

1988: 83 (2018-12-26)

1997: 85 (2023-04-28)

 

 

Guy Méa Rosa Délice (2017-bas)

(60 % chardonnay, 40 % pinor noir)

 

18 november 2022 (Sparkling & Wine Malmö)

 

 

Guy Méas årgångslösa roséchampagne Rosa Délice görs genom att man tillsätter 10 % rött vin (Bouzy Rouge) till det vita basvinet. Den här utgåvan har 2017 som basårgång och flaskan blev degorgerad i mars 2022 med en dosage på 5 g/l.

 

Det här är ingen dålig champagne, men den faller mig inte riktigt i smaken. Möjligen behöver den bara tid.

 

Doft: Bärig doft av hallon och nypon.

 

Smak: Bärig, frisk och torr smak med påtaglig syra. En ganska okomplicerad champagne.

 

Betyg idag: 77

 

Sannolikt bäst: 2027-2032

 

 

de Venoge Cordon Bleu Demi-Sec

(50 % pinot noir, 25 % chardonnay, 25 % pinot meunier)

 

22 oktober 2022 (Johan P i Malmö)

 

 

Middagen avslutas med dessert, som sig bör, och till denna – en modern variant av äppelkaka med vaniljsås – serveras en söt champagne.

 

Cordon Bleu Demi-Sec från de Venoge gör jobbet, men det krävs nästan att man äter något lagom sött (men inte för sött) till. På egen hand känns den ganska tung och man blir snabbt mätt på upplevelsen.

 

Flaskans degorgeringsdatum är okänt, men eftersom den har en äldre etikett utgår jag från att champagnen hunnit få åtminstone några års lagring på korken. Dosagen för aktuell utgåva är enligt uppgift 34 g/l.

 

Doft: Generös och fruktig doft av mogna äpplen och ingefära.

 

Smak: Fruktig smak av söt citrus, honung, söta äpplen och aprikos.

 

Betyg idag: 77

 

Sannolikt bäst: 2023-2032

 

Äppelkaka med vaniljsås (eller möjligen tvärtom):

 

 

VM: Perrier-Jouët Grand Brut

(40 % pinot noir, 40 % pinot meunier, 20 % chardonnay)

 

16 juni 2022 (hemma)

 

 

Perrier-Jouët kan stoltsera med att Charles Perrier-Jouët skapade den torra champagnen genom att introducera marknadens första brut 1846, Cuvée K. Dagens Grand Brut kan ses som en efterföljare till denna champagne.

 

Perrier-Jouët Grand Brut görs på druvor från ett femtiotal olika byar. Andelen reservvin uppgår till relativt låga 15 %, vilket gör att basårgångens karaktär rimligen får ett stort genomslag i respektive utgåva. Någon basårgång anges inte på flaskan, men champagnen anges få minst tre års lagring på jästfällningen och man kan räkna baklänges utifrån det. Jag köpte den här flaskan i maj 2022 och givet att den degorgerades under 2021 och att ”minst tre år” betyder ungefär tre år, så skulle den kunna ha 2017 som basårgång. Enligt den svenska importörens hemsida ligger dosagen i spannet 8-10 g/l.

 

Medioker mingeldricka? Ja, ungefär så. Det här känns som en svag utgåva av denna champagne, förvisso med komplex doft men med relativt lätt smakprofil. Kan dock utvecklas med lagring, vilket jag har positiv erfarenhet av sedan tidigare när det gäller Perrier-Jouët

 

Doft: Fruktig, något kryddig och lätt, lätt rökig. Inslag av lime, vit persika, gräs, päron, vitpeppar, mandlar, småkakor och aprikos. Dag två även hasselnötter.

 

Smak: Frisk, fruktig, torr och relativt lätt. Toner av gula äpplen samsas med omogen citrus, småkakor och aprikos. Bra balans mellan hög syra och dosage. Lång eftersmak. Dag två är den förvisso lite fylligare.

 

Betyg idag: 77

 

Sannolikt bäst: 2024-2032

 

Mina tidigare intryck av denna champagne:

1976-bas: 88 (2021-06-04)

2012-bas: 81 (2019-01-31)

 

 

 

PS: Perrier-Jouët uttalas för övrigt med [-ett] på slutet, precis som Moët, om nu någon skulle tro något annat.

Pinot-Chevauchet Blanc de Noirs

(100 % pinot meunier)

 

15 maj 2020 (hemma)

 

 

Den här champagnen har verkligen en fantastisk etikett! Innehållet når inte riktigt upp till samma nivå, men det här är ändå en intressant ny bekantskap! Pinot-Chevauchet håller till i Moussy, en by som ligger sydväst om Épernay i en del av Vallée de la Marne som benämns Côteaux Sud d’Épernay. Här och i grannbyn Pierry äger familjen Pinot-Chevauchet fyra hektar odlingar. De tillämpar ett hållbart arbetssätt och årsproduktionen uppgår till 32 000 flaskor, varav 40 % exporteras. Man har nyligen genomfört en total översyn av sin grafiska profil, där man gått från väldigt traditionella (läs: tråkiga) etiketter till flaskor med denna modernt lekfulla design. Den dåligt uppdaterade hemsidan (som jag länkar till ovan) visar fortfarande upp flaskor med det gamla utseendet.

 

 

Champagnen är gjord på pinot meunier från gamla rankor i de tre vingårdarna Pierrotte, Marie Mulotte och Neuville – som representeras av var sin dam på etiketten – och uteslutande från 2015 års skörd Den är spontanjäst på fat och blev degorgerad i april 2019 med en dosage på 3,5 g/l. Det gjordes totalt 2500 flaskor av den här årgången och det här är nr 145.

 

Det här är en relativt enkel men trevlig champagne!

 

Doft: Relativt diskret, något blommig och något kryddig. Inslag av gul frukt, lite gummi och lakrits.

 

Smak: Ung, frisk, fruktig och torr med en lätt bitter ton till en början. Gula äpplen, citrus och lite persika

 

Betyg idag: 77

 

Sannolikt bäst: 2024-2029

 

Designbytet är uppenbarligen inte helt genomfört än, för baksidesetiketten följer fortfarande det gamla utseendet:

 

Veuve Clicquot Extra Brut Extra Old

(47 % pinot noir, 27 % chardonnay, 26 % pinot meunier)

31 augusti 2019 (hos Marina)

Av någon anledning kommer jag att tänka på Ulf Peder Olrogs gamla slagdänga Konserverad gröt (”allting går att sälja med mördande reklam…”) när jag dricker den här. För vad gör man när man upptäcker att man har för mycket reservviner i lager som håller på att bli för gamla? Man blandar upp dem med lite fräschare vin, buteljerar s***en och säljer den dyrt… För säkerhets skull bjuder man sedan in ett gäng välvilliga vinjournalister som får smaka och skapa lite hausse kring projektet ifråga (se exempelvis här – 95 (!) poäng i Decanter)!

Det här är den första utgåvan av denna champagne – jodå det kommer fler upplagor i framtiden – och den är en blandning av reservviner från årgångarna 1988, 1996, 2006, 2008, 2009 och 2010. Champagnen buteljerades i november 2013 och flaskorna degorgerades i juni 2016. Dosagen uppgår till 3 g/l, vilket är mycket lågt för att vara Veuve Clicquot. Det som också är lågt är trycket i flaskorna, som är 25 % lägre än normalt (4,5 atmosfärer istället för 6). 

Det här är en mycket märklig champagne! Inte dålig, men oerhört trist. Man undrar ju varför den över huvud taget släpptes. Varför solkar man ner sitt varumärke med det här? Standardcuvéen, som kostar betydligt mindre, är en klart bättre champagne.

Den här flaskan inleder den andra flighten vid en Veuve Clicquot-provning.

Doft: Knuten doft med diskreta toner av mineral, citron, äpplen och kex.

Smak: Spretig, karaktärslös och något trött. Låg syra. Formellt korrekt, men oerhört trist!

Betyg idag: 77

Sannolikt bäst: 2018-2021

Den andra utgåvan av Extra Brut Extra Old släpptes för övrigt på Systembolaget i november. Jag köper hellre något annat.

2011 Jean-Pol Hautbois Cuvée Achille

(100 % chardonnay)

13 oktober 2017 (Embassy i Malmö)

Det här är Jean-Pol Hautbois årgångschampagne, som görs på 100 % chardonnay. I mitt tycke är årgångslösa Grande Réserve en bättre champagne! Dracks på Embassy of Sagrantinia i Malmö.

Doft: Fruktig och något utvecklad. Inslag av gröna äpplen och mineral (sten).

Smak: Fruktig, frisk och torr smak av äpplen och citrus. Hygglig intensitet, men ganska kort och inte särskilt komplex.

Betyg idag: 77

Sannolikt bäst: 2020-2024

A.D. Coutelas Cuvée Rebel

(100 % chardonnay)

29 januari 2017 (hos Martin D & Emma)

A.D. Coutelas är ett litet champagnehus med hemvist i Dizy, strax norr om Épernay. Firman grundades 1809 i byn Villers-sous-Châtillon, i den västra delen av Marnedalen, av Louis-Victor Coutelas. Idag är det den åttonde generationen i form av det unga paret Damien och Angelique Coutelas som leder verksamheten. De har infört ett ekologiskt arbetssätt vilket bland annat innebär att de gödslar sina marker med norskt sjögräs. Man äger 8 hektar odlingar och producerar 90 000 flaskor per år.

Cuvée Rebel är på papperet husets mest ambitiösa champagne. Den jäses och lagras på nya ekfat innan den buteljeras och får därefter lång lagring på jästfällningen. Dessvärre saknar jag uppgift om årgångsmix och degorgeringsdatum.

Det här är en av de konstigaste champagner jag druckit! Till att börja med är doften en riktig käftsmäll med klart udda inslag som fotogen och skokräm. Sedan är smaken både karaktärslös och lätt sötsliskig… Den serverades blint och jag var helt övertygad om att drycken i mitt glas kom från en helt annan region än Champagne! Så döm om min förvåning när det visar sig vara en champagne och dessutom en ganska ambitiös sådan! Och till råga på allt extra brut… Det här är absolut inte dåligt, men snarare intressant än bra!

Doft: Klart säregen och parfymerad till en början med offensiva inslag av fotogen, skokräm och ”nyttiga” halstabletter. Den lugnar ner sig efter ett tag och bjuder därefter på bl a tulpaner och grön paprika. Komplex är bara förnamnet!

Smak: Två ord: Utspädd fruktsoda… Innan jag får reda på att den är extra brut, d v s gjord med en dosage på max 6 g/l, misstänker jag att det är ganska hög dosage i vinet.

Betyg idag: 77

Sannolikt bäst: 2016-2020?

A. Bergère Brut Sélection

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

11 april 2015 (Malmö Vinfestival)

Doft: Brödig och något fruktig. Inslag av mineral, päron, äpplen och lite grädde.

Smak: Torr, något utvecklad smak av äpplen, mineral och lite grapefrukt.

Betyg idag: 77

Sannolikt bäst: 2017-2022

Roederer Estate Quartet

(Chardonnay, pinot noir)

4 april 2015 (hemma)

Doft: Utvecklad och fruktig doft med rostade toner. Päron, rostat bröd och gräddkola. Dagen efter framträder tydliga toner av ananas och andra tropiska frukter.

Smak: Utvecklad och fruktig. Relativt enkel, d v s inte särskilt komplex. Inslag av päron, mogen citron och grapefrukt. Ganska kort eftersmak. Dagen efter har det även utvecklats lite tropiska frukter.

Kommentar: Bra eller dåligt – kommentera gärna – men nu har det blivit dags för Champagnebloggen att vidga sina vyer! Dessutom ända bort till Nya världen. Det här är nämligen ingen champagne, utan ett mousserande vin från Kalifornien. Det finns dock en tydlig koppling till Champagne eftersom producenten ägs av Louis Roederer, det anrika champagnehuset i Reims. Roederer Estate grundades 1982 och håller till i Philo i Anderson Valley i Mendocino County i norra Kalifornien. Här gör man respekterade mousserande viner baserade på egna vingårdar och moderbolagets traditioner och kunnande. Målsättningen är uppenbart att göra så champagneliknande viner som möjligt. Man gör fyra olika cuvéer; två årgångslösa och de båda årgångschampagnerna L’Ermitage och L’Ermitage Rosé.

Quartet görs på chardonnay och pinot noir från fyra olika vingårdar. För att få en jämförelse med ”den riktiga” varan hade jag med en nyköpt flaska av Louis Roederers standardcuvée som referensvin. Och i den jämförelsen var amerikanen helt chanslös! Quartet är definitivt ett bra mousserande vin och inte helt olik en champagne, men samtidigt klart enklare, inte lika komplex, som champagnen i glaset bredvid. Mitt sällskap fick testa båda vinerna blint och kände redan på doften vilket av glasen som innehöll champagne.

Till skillnad mot det franska originalet har man dock finessen och känslan att presentera degorgeringsdatum på flaskan! I det här fallet mars 2013. Flaskan köptes på Systembolaget (beställningssortimentet) i december 2013. Då kostade den 186 kr. Idag får man beroende på den starka dollarn betala 240 och då måste man dessutom köpa en hel låda om sex flaskor.

Betyg idag: 77

Sannolikt bäst: 2016-2018

Jacques Ribault Rosé

27 oktober 2014 (Le Val Moret i Magnant, Aube)

Doft: Bärig doft med brända toner. Mineral, hallonbåtar och röda äpplen.

Smak: Utvecklad och bärig. Mineral, vinbär, tranbär, hallon och röda äpplen. Relativt hög syra.

Kommentar: En trevlig roséchampagne! Jacques Ribault håller till i byn Fontette i Aube. Det här var mitt första möte med producenten. Dracks till en lunch på trevliga Le Val Moret i Magnant, en halvtimmes bilfärd sydost om Troyes.

Betyg idag: 77

Sannolikt bäst: 2015-2018

Veuve Fourny Brut Nature

(100 % chardonnay)

22 oktober 2014 (hemma)

Doft: Komplex, blommig och något kryddig. Mineral, hasselnötter, gröna äpplen och smör. Efter hand mer gräddiga och rostade toner.

Smak: Outvecklad och mycket torr. Mineral, lakrits, gröna äpplen och citrus. Mycket syra. Dagen efter börjar den öppna upp sig en del!

Kommentar: Veuve Fourny & Fils är en odlare med husstatus i premier cru-byn Vertus. Familjen Fourny har odlat vin sedan 1856 och gjort champagne sedan 1955. Idag drivs firman av den femte generationen, bröderna Charles-Henry och Emmanuel Fourny. Man jobbar ekologiskt, med gamla odlingar och uteslutande med låg dosage, med målsättningen att lyfta fram terroiren och druvornas naturliga smak.

Brut Nature har, som namnet antyder, ingen dosage alls. Den görs på chardonnay från hembyn Vertus – från rankor som är mer än 60 år gamla – och bygger på tre efterföljande årgångar. 80 % kommer från senaste skörden och 20 % utgörs av reservviner. Uppskattningsvis är denna flaska baserad på 2009, 2008 och 2007. Delvis jäst på ekfat. Degorgerad i juni 2013. Det är en bra champagne, men den känns alldeles för ung i dagsläget. Plus i kanten för att man använder Mytik Diamant istället för vanlig kork!

Betyg idag: 77

Sannolikt bäst: 2018-2022

2005 Mercier Vendange

(pinot noir, chardonnay, pinot meunier)

25 augusti 2014 (hemma)

Doft: Utvecklad, rökig och fruktig doft med inslag av tobak, persika, äpplen, citrus och en aning lakrits.

Smak: Utvecklad, frisk, torr och något bitter. Persika, gula äpplen, en aning smörkola samt citrusskal. Mycket syra!

Betyg idag: 77

Sannolikt bäst: 2017-2020

Collard-Picard Cuvée Selection Brut

(50 % pinot noir, 50 % pinot meunier)

När: 15 september 2013

Var: La Fine Bulle i Épernay

Doft: Blommig och fruktig doft med en aning rostade toner. Inslag av persika.

Smak: Frisk, bärig och något utvecklad smak med inslag av persika, hallon och smultron.

Kommentar: Det här är en intressant producent! Olivier Collard och Caroline Picard grundade sitt hus så sent som 1996, men de kommer båda två från familjer med stolta traditioner. Oliviers farfar är den legendariske René Collard och Caroline är exempelvis kusin med Chantal och Pierre Gonet som driver Philippe Gonet. De äger 11 hektar odlingar i bl a Le Mesnil-sur-Oger (chardonnay), Villers-sous-Châtillon (pinot meunier) och Vertus (pinot noir). Inga av deras viner genomgår någon malolaktisk jäsning och de bör därför ha bra lagringspotential!

Denna blanc de noirs är på pappret husets enklaste vin. En klart trevlig upplevelse! Finns även som demi-sec om man fiskar efter ett dessertvin.

Betyg idag: 77

Sannolikt bäst: 2015 – 2018

Xavier Leconte Brut Réserve

(80 % pinot meunier, 15 % pinot noir, 5 % chardonnay)

När: 14 september 2013

Var: På La Banque i Épernay

Doft: Brödig doft med inslag av smör och persika och en svag antydan av kaffebönor.

Smak: Torr, mycket frisk smak med inslag av persika, citrus och citrusskal.

Kommentar: Xavier Leconte är en odlare i Troissy-Bouquigny i Vallée de la Marne, ett par mil väster om Épernay. På sina 10 hektar mark odlar de framförallt pinot meunier men även chardonnay och pinot noir. Brut Réserve är till skillnad från husets enklaste vin, Première Brut, lagrad två år på ekfat.

Betyg idag: 77

Sannolikt bäst: 2015 – 2018