Suenen Oiry

(100 % chardonnay)

17 augusti 2019 (hemma)

Oiry är den ena av Suenens båda årgångslösa champagner – C + C är den andra – och den görs på druvor från Aurélien Suenens odlingar i grand cru-byn Oiry. Det här är den andra utgåvan av denna champagne och den har 2014 som basår. Vinet från detta år har kompletterats med reservvin från 2013 (20 %). Flaskan blev degorgerad i juni 2017 och dosagen uppgår till 2 g/l. Köpt från Caviste i februari 2018.

Det här är en mycket trevlig champagne! Men den är fortfarande ung och bör vinna på fyra-fem års ytterligare lagring.

Doft: Komplex och något fruktig; förhållandevis diskret. Inslag av krita, våta stenar, vit frukt, citronskal, gröna äpplen, vit choklad, vita vingummin, melon, kex och hasselnötter.

Smak: Mycket frisk, ren och mycket torr smak av vit persika, krusbär, citron, lime och gröna äpplen. Mycket hög syra.

Betyg idag: 84

Sannolikt bäst: 2023-2027

Tidigare intryck av denna champagne:

2018-09-20: 0

2002 Leclerc Briant Rubis de Noirs

(100 % pinot noir)

21 augusti 2019 (hemma)

Det här är klart udda ur ett champagneperspektiv. Det är inte bara likt ett rödvin – det är i princip ett mousserande rött vin!

Pascal Leclerc-Briant gjorde Rubis de Noirs med hjälp av saignéemetoden och tänjde verkligen på gränserna för vad som är tillåtet enligt appellationsbestämmelserna. Det är självklart OK att producera en roséchampagne, även med hjälp av maceration, men man får inte göra en röd champagne. Frågan är var gränsen egentligen går mellan rosé och rött. Tja, hur långt är ett snöre? När det gäller den här champagnen såg man i all fall rött från centralt håll och Leclerc Briant hotades med att inte få skriva champagne på etiketten om han inte ändrade på sina metoder.

År 2013, när jag drack den här för första gången, skrev jag att det här är en champagne man borde lägga längst in i källaren och glömma bort i tio-femton år. Men faktum är att den utvecklats betydligt snabbare än vad jag trodde. Idag känns den fullt utvecklad och redo att drickas! Det är inget stort vin, men jag gillar det.

Doft: Utvecklad, bärig, kryddig och mycket druvtypisk doft med viss fatkaraktär. Inslag av mogna körsbär, björnbär, svarta vinbär, läder, charkuterier, mandlar och lakrits.

Smak: Utvecklad, fruktig, frisk, torr och vinös smak i en ganska lätt stil. Röda äpplen, körsbär, röda och svarta vinbär, blodapelsin och lakrits.

Betyg idag: 84

Sannolikt bäst: 2017-2022

Tidigare intryck av denna champagne:

2013-05-03: 83

Andra roséchampagner i rödvinsliknande stil:

2011 Bourgeois-Diaz RS Rosé de Saignée

2012 Piollot Les Gravelées

2010 Vouette & Sorbée Saignée de Sorbée

2002 Leclerc Briant Cuvée Divine

(50 % pinot noir, 50 % chardonnay)

19 augusti 2019 (hemma)

Korken på den här visade sig vara en riktigt seg rackare som till slut gick av på mitten, varpå jag fick plocka fram korkskruven för att få ut eländet…

Doften är fantastisk och även smakmässigt presterar den fortfarande mycket bra, men den börjar kännas något trött. Den här flaskan är klart svagare än den jag drack 2016. Möjligen handlar det om flaskvariation (läs otur), men jag ser den här flaskan som ännu ett tecken på att (gamla) Leclerc Briants champagner inte verkar tåla särskilt lång lagring!

Doft: Mogen, komplex och något söt doft med inslag av bokna äpplen, rostat bröd, apelsin, anis, viol, bensin, honung och nötkräm.

Smak: Mogen, frisk, något kryddig och aningen bitter (till en början). Mogna äpplen, apelsin, lime, limeskal och hasselnötter. Påtaglig årgångstypisk syra.

Betyg idag: 88

Sannolikt bäst: 2014-2018

Tidigare intryck av denna champagne:

2016-04-16: 90

Mina intryck av andra årgångar:

1989: 91 (2017-01-29)

1996: 91 (2017-03-05)

2004: 89 (2019-08-15)

2004 Leclerc Briant Cuvée Divine

(50 % pinot noir, 50 % chardonnay)

15 augusti 2019 (hemma)

Cuvée Divine har alltid varit något av en favorit och 2004:an presterade riktigt bra redan 2013. Den är fortfarande mycket bra, men befinner sig sannolikt i slutet av sitt optimala drickfönster nu. Åtminstone baserat på den här flaskan, som jag faktiskt upplever som något svagare än den jag drack 2013! Betyget är något generöst. 

Doft: Mogen och komplex. Efter hand uppstår tydliga sherrytoner. Inslag av bokna äpplen, gräddkola, rostat bröd, kakao, nötter, simhall och nougat.

Smak: Utvecklad, frisk, torr och aningen bitter smak med fin koncentration. Lime, limeskal, kakao, äpplen och nougat. Påtaglig syra.

Betyg idag: 89

Sannolikt bäst: 2013-2019

Tidigare intryck av denna champagne:

2013-04-06: 89

Mina intryck av andra årgångar:

1989: 91 (2017-01-29)

1996: 91 (2017-03-05)

2002: 90 (2016-04-16)

2007 Roederer Estate L’Ermitage

(52 % chardonnay, 48 % pinot noir)

13 augusti 2019 (hemma)

Roederer Estate i Anderson Valley i Kalifornien ägs av Louis Roederer och L’Ermitage är deras mest ambitiösa vin. Första årgången var 1989 och enligt producentens egen beskrivning släpps det endast under exceptionella år, men i praktiken kommer det ut efter nästan varje skörd. Även om det är årgångsbetecknat är det de facto inget rent årgångsvin eftersom de har för vana att tillsätta en mindre del fatlagrade reservviner i samband med degorgeringen. Den här årgången innehåller exempelvis 4 % vin från 2004 och 2005. Siffrorna 1409 på korken innebär möjligen att flaskan blev degorgerad i september 2014. Jag köpte den på Systembolaget i juni 2016. Aktuell årgång idag är 2012, men den finns för närvarande inte tillgänglig på SB.

Det här är otroligt bra! Det är välgjort, champagnelikt och väldigt lättdrucket.

Doft: Utvecklad, stor, fruktig och komplex doft med inslag av mogen citron, nybakad brioche, hasselnötter, ingefära, mango, lakrits och röda äpplen.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig, torr och koncentrerad. Hallon, röda äpplen, persika och citron. Perfekt balanserad.

Betyg idag: 88

Sannolikt bäst: 2018-2023

Mina intryck av andra mousserande viner från Roederer Estate:

2005 L’Ermitage: 88 (2017-04-02)

Quartet: 77 (2015-04-04)

2010 Jansz Vintage Cuvée

(51 % pinot noir, 49 % chardonnay)

12 augusti 2019 (hemma)

Jansz är en producent av mousserande viner från Tasmanien. Det svala klimatet på ön påminner mycket om det i Champagne och från början, i mitten av 1980-talet när bolaget skapades, fanns det faktiskt ett samarbete med Louis Roederer, som uppenbarligen såg potentialen här. Namnet Jansz är för övrigt en hyllning till den holländske sjöfararen Abel Janszoon Tasman, som upptäckte Tasmanien 1642. Jansz döljer inte att man försöker efterlikna de berömda vinerna från Champagne och man gör också sina viner enligt den traditionella metoden (champagnemetoden), eller méthode tasmanoise som man kallar det här. Sortimentet består för närvarande av fem olika mousserande viner, tre årgångsviner och två årgångslösa.

Enligt producenten var 2010 ett riktigt bra år på Tasmanien. En varm vår och torr sommar ledde fram till en tidig skörd, som varade från 18 till 30 mars. Det här vinet är delvis fatjäst och hälften av druvmusten fick sju månaders lagring på fat innan buteljering. Därefter fick det fyra och ett halvt års lagring på jästfällningen innan degorgering, som därmed rimligtvis skedde under 2015.

Jag köpte den här flaskan på Systembolaget i juni 2016. Aktuell årgång idag är 2014, men den verkar inte ha hittat fram till bolagets hyllor.

Det här är ett mycket trevligt vin med mångfacetterad doft, men betydligt plattare smak. Det är välgjort och hyfsat likt en champagne. Flaskan dricks över två dagar, med tydlig utveckling som följd.

Doft: Utvecklad, brödig och komplex doft. Efter hand rostade toner. Inslag av gummi, jäst, pasta, hummer, rostat bröd, röda äpplen och hasselnötter. På andra dagen är den mer utvecklad och bjuder på något brända toner.

Smak: Utvecklad, frisk och fruktig. Röda äpplen inklusive viss skalbeska, grapefrukt och bröd. Påtaglig syra. Dag två har syran lugnat ner sig och vinet känns mer harmoniskt.

Betyg idag: 80

Sannolikt bäst: 2020-2023

House of Arras Grand Vintage, som jag drack för några år sedan, är för övrigt ett bättre mousserande vin från Tasmanien!

2015 Skepparps Vingård Grand Prix Mousserande

(100 % solaris)

11 augusti 2019 (hemma)

Det här är ett svenskt mousserande vin och det är faktiskt bra! Vinet görs med hjälp av champagnemetoden, d v s den andra och kolsyregivande jäsningen sker på flaska. Av lönsamhetsskäl, får man förmoda, får dock vinet betydligt kortare tid på jästfällningen än vad som är brukligt i Champagne. Det här vinet sägs ha fått ”mer än ett års” lagring på jästen medan den senaste årgången (2018), som kommer ut ännu snabbare på marknaden, knappast hunnit med ens det.

Skepparps Vingård, som startade sin verksamhet 2010, är belägen norr om Kivik och drivs av Bengt Åkesson och Eva Bergqvist. Utöver druvor, för närvarande 16 000 stockar av solaris, rondo och cabernet cortis, odlar man även äpplen – som sig bör i den här delen av landet. De sistnämnda gör man självklart cider av. Sortimentet av viner gjorda på de egenodlade druvorna består av tre stilla sorter (vitt, rött och rosé) samt Grand Prix Mousserande och Grand Prix Rosé Mousserande. Utöver dessa köper man även in druvor från Argentina och Italien som används för att göra både stilla och mousserande viner. Årets nyhet är duon Crossover – ett vitt mousserande och en mousserande rosé – som båda görs på en blandning av italienska och svenska druvor.

Den här flaskan köpte jag på Systembolaget i december 2017. Inom kort, den 2 december för att vara exakt, släpps årgång 2018 i nämnda kanal.

Doft: Utvecklad, komplex, fruktig och något söt doft med viss sälta. Inslag av konserverade päron, vingummin, gummi, gula äpplen, lakrits och fläder. Senare dyker det även upp en ton av lösningsmedel.

Smak: Mycket frisk, fruktig och torr smak av päron, citrus, fläder, krusbär och gula äpplen. Något tunn.

Betyg idag: 75

Sannolikt bäst: 2019-2022

2005 David Léclapart L’Artiste

(100 % chardonnay)

8 augusti 2019 (hemma)

"Mellanvinet" i David Léclaparts blanc de blancs-trio är en mycket bra champagne, som dock sällan når de riktigt stora höjderna. När jag drack denna 2005:a för knappt ett år sedan konstaterade jag att det var den svagaste L’Artiste jag druckit och det omdömet står sig även idag när jag öppnar min andra flaska. Den har en härlig doft med fin komplexitet, men smaken är betydligt svagare. Den känns relativt platt med svag intensitet, bristande komplexitet och nästan obefintlig längd.

Doft: Utvecklad, komplex, gräddig och något oxiderad. Efter hand klart rostade toner. Inslag av yoghurt, champinjoner, bokna äpplen, hasselnötter, kaffe, stekt fisk (!) och kex.

Smak: Utvecklad, mycket torr och aningen bitter till en början. Relativt lätt och endimensionell. Äpplen, äppelskal och citrus.

Betyg idag: 84

Sannolikt bäst: 2015-2019

Tidigare intryck av denna champagne:

2018-10-05: 84

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):

2003: 86 (2014-07-15)

2004: 86 (2018-03-21)

2006: 88 (2014-05-16)

2010: 85(+) (2016-10-29)

2013: 88(+) (2018-10-02)

2006 David Léclapart L’Artiste

(100 % chardonnay)

6 augusti 2019 (hemma)

Efter att ha druckit en utvecklad L’Amateur några dagar tidigare känns det logiskt att även korka upp ett par L’Artiste med lite ålder. Först ut av dessa är denna 2006:a, som jag hittade i en butik i München tidigare i år. Jag drack den för övrigt redan 2014 vid ett restaurangbesök i Köpenhamn, då jag konstaterade att den var mycket bra men i behov av ytterligare lagring. Förväntningarna är därför ganska höga idag.

Det här är en mycket bra champagne, men faktum är att jag gillade den bättre för fem år sedan! Det är möjligt att det beror på flaskvariation, men baserat på den här flaskan har den inte alls utvecklats på det sätt jag hade förväntat mig.

Doft: Utvecklad, komplex, till en början blommig, senare fruktig och något oxiderad doft med inslag av honungsmelon, päron, lök och bröddeg. Senare kex och plommon.

Smak: Utvecklad, något fruktig, mycket frisk, något kryddig, elegant och relativt lätt. Gröna äpplen, torr citron, grapefrukt och lite lakrits. Hög syra som dämpas efter hand.

Betyg idag: 86

Sannolikt bäst: 2014-2018?

Tidigare intryck av denna champagne:

2014-05-16: 88

2007 David Léclapart L’Amateur

(100 % chardonnay)

2 augusti 2019 (Sjömagasinet i Göteborg)

L’Amateur är Léclaparts instegsvin. Till skillnad mot L’Artiste och L’Apôtre vinifieras det helt och hållet i ståltank. I likhet med odlarens övriga champagner görs den på biodynamiskt odlade druvor och utan dosage.

Det finns ingen information om det på flaskan, men jag gissar att den blev degorgerad under 2010. Det innebär i så fall att den hunnit få runt nio år på korken, vilket bör vara tillräckligt även för en champagne med stram stil från en ”svår” årgång som 2007. Så tänker jag innan flaskan beställs. För säkerhets skull ber jag att få den upphälld på karaff!

Så hur lyder domen? Jo, det här är en riktigt bra champagne som känns perfekt utvecklad idag! Det är absolut inte för tidigt att öppna den.

Doft: Utvecklad och komplex. Initialt väldigt ciderlik, därefter mycket druvtypisk. Massor av gröna äpplen som följs av päron, sten, persika, honung, smör och lite gräddkola.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig, mycket torr och relativt lätt. Gröna och gula äpplen samt citron och mineral. Påtaglig syra.

Betyg idag: 88

Sannolikt bäst: 2017-2021

Mina intryck av senare årgångar (med länkar till resp inlägg):

2009: 84(+) (2015-02-26)

2010: 85 (2018-07-13)

2011: 86 (2016-09-24)

2014: 87 (2018-07-13)

Flaskan dricks i samband med en lunch på trevliga Sjömagasinet i Göteborg:

1996 Vilmart Cœur de Cuvée

(80 % chardonnay, 20 % pinot noir)

4 augusti 2019 (hemma)

Cœur de Cuvée från Vilmart är en fantastisk champagne. Namnet, som betyder cuvéens hjärta, syftar till att man endast använder den bästa delen av den första pressningen. Sedan får den i likhet med firmans övriga sortiment tio månaders lagring på 228-liters ekfat innan buteljering. Att man konsekvent undviker den malolaktiska jäsningen gör att champagnen blir väldigt tålig för lagring, men också att den har behov av det. Det är därför en stor händelse när man får möjlighet att dricka en långlagrad flaska och dessutom från ett stort år som 1996! Den här rackaren ropade jag in från Systembolagets/Bukowskis auktion i april 2019, vilket alltid innebär en chansning – ska den prestera eller inte?

Den presterar! Den har förvisso inte särskilt mycket bubblor kvar, men den är fortfarande väldigt pigg och levererar en fantastisk upplevelse. Faktum är att det är den bästa Cœur de Cuvée jag druckit!

Doft: Mogen, jordig och något kryddig doft med viss sälta och toner av tequila. Inslag av örter, citron, ingefära, ek, gammal vind, honung och hasselnötter.

Smak: Mogen, koncentrerad, fruktig och syrlig. Röda äpplen, citron och en aning ingefära. Påtaglig årgångstypisk syra.

Betyg idag: 93

Sannolikt bäst: 2014-2021

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):

1992: 92 (2016-02-28)

2001: 92 (2018-01-05)

2004: 91 (2019-07-28)

2005: 90 (2015-10-24)

2006: 91 (2014-10-18)

2007: 89 (2018-03-10)

2008: 90(+) (2019-07-26)

2009: 88(+) (2017-12-10)

En trio skönheter från den senaste tiden:

2004 Vilmart Cœur de Cuvée

(80 % chardonnay, 20 % pinot noir)

28 juli 2019 (hemma)

Ah, det här är en fantastisk champagne som börjar närma sig sitt optimala drickfönster!

Den här flaskan blev degorgerad i maj 2012. Jag köpte den på auktion i december 2018.

Doft: Utvecklad och komplex doft med något rostade toner. Inslag av vit persika, citron, rostat bröd, röda äpplen, hasselnötter, lite smör, kamomill, honung och lakrits.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig och torr smak med fin koncentration. Citron, persika, gula äpplen och apelsin. Påtaglig syra.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2020-2028

2008 Vilmart Cœur de Cuvée

(80 % chardonnay, 20 % pinot noir)

26 juli 2019 (hemma)

Cœur de Cuvée 2008 – en löjligt efterlängtad champagne! På samma gång en flaska som man drar sig för att öppna eftersom man är rädd att den ska vara plågsamt ung, samtidigt som man vet att en öppnad butelj idag innebär en mindre i framtiden… Ständigt dessa i-landsproblem! Men nyfikenheten tar till slut befäl över förståndet och jag poppar en av mina dyrgripar. Och den är så klart ung, men trots att den känns klart oförlöst är den fantastisk redan idag! Om förståndet får bestämma väntar jag dock åtminstone fyra år innan jag öppnar nästa.

Den här flaskan blev degorgerad i mars 2015 efter närmare sex års lagring på jästfällningen. Dosagen uppgår till 7 g/l. Jag köpte den från Franska Vinlistan i mars 2016. Aktuell årgång idag är 2011.

Doft: Fruktig, komplex och något utvecklad doft med inslag av krita, gula äpplen, persika, lime, mandlar, nougat och lite honung.

Smak: Fruktig, frisk, koncentrerad och något utvecklad smak av citron, söt grapefrukt, kiwi, gröna äpplen och krita.

Betyg idag: 90(+)

Sannolikt bäst: 2023-2035

2009 Vilmart Blanc de Blancs Les Blanches Voies

(100 % chardonnay)

24 juli 2019 (hemma)

Det här är den första årgången av Vilmarts nya champagne – en blanc de blancs – och den är på pappret en mer ambitiös champagne än prestigevinet Cœur de Cuvée! Faktum är att den är gjord på druvor från samma vingård som den senare, Les Blanches Voies i Rilly-la-Montagne, men får ett års längre lagring på jästfällningen och lägre dosage (4 g/l). Precis som producentens övriga champagner får den tio månaders lagring på ekfat och man undviker den malolaktiska jäsningen. 2900 flaskor gjordes av denna första utgåva och detta är nr 1293. Flaskan blev degorgerad i mars 2017. Jag köpte den från Franska Vinlistan i april 2019.

Den är givetvis fortfarande ung, men redan otroligt bra! Den är både kraftull, elegant och väldigt charmig och ger mig dessutom lite Selosse-vibbar!

Doft: Blommig, parfymerad, kryddig och något oxiderad doft med inslag av persika, tvål, citrus, äpplen, peppar, gräddkola, mjölkchoklad och ek. Efter en tid uppstår härligt rostade toner.

Smak: Frisk, fruktig och mycket torr. Den är elegant samtidigt som den är kraftfull och bjuder på en härlig koncentration. Jag hittar persika, apelsin, apelsinskal och gula äpplen.

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2024-2030

Mina intryck av Vilmarts övriga champagner från 2009:

Cœur de Cuvée: 88(+) (2017-12-10)

Grand Cellier d’Or: 89 (2014-10-15)

Grand Cellier Rubis: 88 (2014-08-03)