(100 % pinot noir)
21 augusti 2019 (hemma)
Det här är klart udda ur ett champagneperspektiv. Det är inte bara likt ett rödvin – det är i princip ett mousserande rött vin!
Pascal Leclerc-Briant gjorde Rubis de Noirs med hjälp av saignéemetoden och tänjde verkligen på gränserna för vad som är tillåtet enligt appellationsbestämmelserna. Det är självklart OK att producera en roséchampagne, även med hjälp av maceration, men man får inte göra en röd champagne. Frågan är var gränsen egentligen går mellan rosé och rött. Tja, hur långt är ett snöre? När det gäller den här champagnen såg man i all fall rött från centralt håll och Leclerc Briant hotades med att inte få skriva champagne på etiketten om han inte ändrade på sina metoder.
År 2013, när jag drack den här för första gången, skrev jag att det här är en champagne man borde lägga längst in i källaren och glömma bort i tio-femton år. Men faktum är att den utvecklats betydligt snabbare än vad jag trodde. Idag känns den fullt utvecklad och redo att drickas! Det är inget stort vin, men jag gillar det.
Doft: Utvecklad, bärig, kryddig och mycket druvtypisk doft med viss fatkaraktär. Inslag av mogna körsbär, björnbär, svarta vinbär, läder, charkuterier, mandlar och lakrits.
Smak: Utvecklad, fruktig, frisk, torr och vinös smak i en ganska lätt stil. Röda äpplen, körsbär, röda och svarta vinbär, blodapelsin och lakrits.
Betyg idag: 84
Sannolikt bäst: 2017-2022
Tidigare intryck av denna champagne:
Andra roséchampagner i rödvinsliknande stil:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar