1996 Dom Pérignon P2

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Vår provning avslutas med en flight bestående av de tre äldsta årgångarna av Dom Pérignon P2, nämligen 1993, 1995 och 1996. Dessa har tidigare släppts som Œnothèque-flaskor men blivit försedda med P2-etiketter efter att plénitude-konceptet introducerades 2014. Detta till skillnad från de senare årgångarna – 1998, 2000, 1999 och nu senast 2002 – som släpptes som P2 från början. De första flaskorna av 1996 P2 degorgerades faktiskt redan 2008, vilket är relativt tidigt i sammanhanget. Som jämförelse blev den 1996 Œnothèque vi drack i dagens provning degorgerad i april 2013! Slutsats: producenten degorgerar sina flaskor löpande och ordningen är inte alltid helt logisk! Problemet är, som jag tidigare skrivit, att sedan plénitude-konceptet lanserades har man absurt nog slutat att skriva ut degorgeringsdatum på flaskorna, vilket gör det mycket svårt att avgöra när man bör öppna sina P2:or! Jag upplever också att flaskorna i den här flighten – som för övrigt köptes direkt från huset endast några månader innan provningen – är relativt nydegorgerade. Ytterligare ett problem i sammanhanget – vilket rimligen slår tillbaka mot huset i slutändan – är att jag uppfattar att många, inklusive en del erfarna provare, har svårt att ta in detta fullt ut. Man verkar helt enkelt inte förstå att även mycket sendegorgerade flaskor i regel behöver flera (ibland många) års lagring ”på korken” för att komma till sin rätt. I slutet av vår provning finns det röster som uttrycker en tydlig skepsis mot hela P2/P3-konceptet där man menar att de ursprungligt degorgerade flaskorna är betydligt bättre. Enligt min mening är det i praktiken oerhört svårt att göra den jämförelsen fullt ut när de sendegorgerade flaskorna är för nydegorgerade och – inte minst – när man inte ens vet när flaskorna blev degorgerade. Särskilt på den här typen av provning, som är fantastisk på alla sätt och vis, men där man i regel får väldigt kort tid med varje champagne. Vissa av dessa ”unga” champagner hade möjligen blommat ut om man fått möjlighet att följa dem under en längre tid.

Som jag antyder i ovanstående stycke är det här en flaska som sannolikt degorgerades relativt nyligen. Den känns betydligt yngre än den Œnothèque 1996 (deg april 2013) som vi drack en stund tidigare och behöver gissningsvis fem år till för att vakna till liv! Idag är den helt knuten och endimensionell i smaken och hade förmodligen behövt flera timmar i karaff för att kunna visa upp ens något av sina framtida konster.

När det gäller dosage för både Œnothèque 1996 och P2 1996 indikerar de få uppgifter jag stött på en nivå på 6 g/l, men den kan mycket väl vara lägre i vår sent degorgerade flaska.

Doft: Väldigt diskret doft med subtila inslag av citrus, nötter, nougat och choklad.

Smak: Knuten och mycket torr. En vägg av syra och utan tillstymmelse till frukt.

Betyg idag: 80(++)

Sannolikt bäst: 2024-2030

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1996:

2013-12-31: 93(+)

2019-12-14: 92

Mina intryck av Dom Pérignon Œnothèque 1996:

2019-12-14: 90(+)

En trio Dom Pérignon P2: