1993 Dom Pérignon P2

(55 % chardonnay, 45 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Det här är den allra sista flaskan i den ambitiösa provningen, där vi jämfört ursprungligt degorgerade flaskor med sendegorgerade.

Denna 93:a är den äldsta Dom Pérignon P2 som släppts och det lär inte komma några äldre flaskor än så av naturliga skäl. Tanken med P2 är nämligen att de ska degorgeras efter ungefär femton års lagring på jästfällningen – och därefter ska P3 ta vid! Den klassiska årgången 1990 har för övrigt redan hunnit släppas som P3.

Enligt uppgift på nätet blev åtminstone vissa 1993 P2 degorgerade 2015, med en dosage på 5,5 g/l, men det är osäkert om det även gäller för den här flaskan. Möjligen är den degorgerad ännu senare än så.

Rent objektivt är det här en mycket bra champagne, men den känns samtidigt plågsamt anonym i jämförelse med den Œnothèque 1993 (degorgerad 2005), som vi drack tidigare under dagen. Det är svårt att avgöra om det här bara är en svag flaska eller om den helt enkelt är för nydegorgerad för sitt eget bästa och hade mått bra av några års ytterligare lagring. Under alla omständigheter vet jag att Dom Pérignon 1993 kan prestera betydligt bättre än så här!

Doft: Till en början tydligt reduktiv med rök, örter och mycket gröna toner. Till slut vaknar den till liv och bjuder på inslag av mogen citrus, honung, kex, äppelpaj, choklad och smör.

Smak: Klart anonym. ”Smakar champagne” har jag, i brist på något konkret, skrivit i mitt provningsprotokoll… Dessutom: hög syra och något bitter eftersmak.

Betyg idag: 85(+)

Sannolikt bäst: ?

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1993:

2014-06-18: 93

Mina intryck av Dom Pérignon Œnothèque 1993:

2019-12-14: 91

En mycket intressant provning är därmed till ända. Här är hela uppställningen: