2002 Dom Pérignon P2

(52 % chardonnay, 48 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Dagens provning avslutas med att vi dricker samtliga hittills släppta årgångar av Dom Pérignon P2 och det här kan mycket väl vara första gången som alla sju provas samtidigt! Champagnerna delas upp i två flighter och till skillnad från övriga flaskor som provades idag, som serverades halvblint, dricks dessa öppet.

Tidigare kallade man sendegorgerade utgåvor av Dom Pérignon för Œnothèque, men sedan några år tillbaka benämner man dem P2 eller P3 – beroende på hur sendegorgerade de är. Samtidigt ska man också ha ökat antalet flaskor som sparas för senare degorgeringar. P:et står för plénitude, som betyder fullhet eller fullständighet. Tanken bakom det här upplägget, utöver den uppenbara anledningen att tjäna pengar (de här flaskorna är dyra), är att man anser att Dom Pérignon når olika faser av mognad under sin livstid och att samma årgång därmed kan skapa olika uttryck. Huset, ofta representerat av tidigare källarmästaren (chef de cave) Richard Geoffroy och hans ersättare Vincent Chaperon, menar själva att den första fasen av fullhet inträffar runt åtta år efter skörden, den andra efter ca femton år och den tredje 30-40 år efter skörden. Det här är givetvis i första hand rent marknadsföringssnack, men det finns samtidigt en poäng i att champagner som legat länge på jästfällningen får möjlighet att utveckla en extra komplexitet – och därmed ett annorlunda uttryck – samtidigt som deras fräshör bevaras. Skillnaden mot den ursprungligt degorgerade utgåvan förstärks av att man tillsätter en lägre dosage, vanligen 4-5 g/l, vilket allt annat lika skapar ett stramare vin.

Dessvärre har någon fattat det helt obegripliga och närmast oförlåtliga beslutet att inte skriva ut degorgeringsdatum på dessa flaskor! Det har alltid funnits tillgängligt på baksidan av Œnothèque-flaskorna och har varit en närmast ovärderlig information inför beslutet om när det är dags att öppna dessa sendegorgerade dyrgripar. Det hade givetvis varit lika värdefullt nu. Avsaknaden av degorgeringsdatum förstärker dessvärre känslan av att hela P2- och P3-spektaklet är ett rent marknadsföringstrick och över huvud taget inte handlar om att producenten månar om att man ska ha möjlighet att dricka champagnerna när de presterar som bäst.

Dom Pérignon 2002 kom ursprungligen ut på marknaden 2010, d v s den utgåva som man skulle kunna kalla för P1 i detta sammanhang, och de första flaskorna blev degorgerade 2009. 2002 P2 släpptes under 2019 och enligt uppgifter på nätet blev åtminstone vissa av dessa buteljer degorgerade 2017, men jag vet alltså inte om det gäller även för den här flaskan. Dosagen sägs uppgå till 4,5 g/l.

Dom Pérignon är Dom Pérignon och 2002 är 2002! Även om jag kan verka kritisk i det här inlägget gäller den kritiken uteslutande hanteringen och inte själva vinet. Den här champagnen är fantastisk redan idag, men den hade tveklöst mått bra av några års extra lagring! Jag provar den gärna igen om 3-5 år, allra helst parallellt med den ursprungligt degorgerade 2002:an.

Doft: Utvecklad, fruktig, jordig och komplex. Inslag av badboll, tropisk frukt, Golden Delicious, päron, citrus, krut och persika.

Smak: Mycket frisk, något fruktig och mycket torr smak med påtaglig sälta. Mogen citrus, äpplen och lite lakrits. Känns oförlöst. 

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2022-2030