(61 % pinot noir, 39 %
chardonnay)
21 mars 2022 (Grand
Hotel Saltsjöbaden)
Den 28 mars släpptes den
nya årgången av La Grande Année på Systembolaget. En vecka tidigare fick jag
möjlighet att prova den i samband med en masterclass med Denis Bunner, vice
källarmästare på Bollinger, och en efterföljande middag.
Det här är en
förhållandevis elegant årgång av La Grande Année, som än så länge inte känns
särskilt hustypisk. Den är mycket bra och klart drickvänlig redan idag, men bör
självklart lagras för maximal utdelning!
La Grande Année är i
vanlig ordning fatjäst, i fat av varierande ålder men i genomsnitt ca 20 år gamla.
Druvorna kommer från nitton olika byar, där pinot noiren främst kommer från Aÿ
och Verzenay medan merparten av chardonnaydruvorna kommer från Chouilly och
Oiry. Efter buteljering vilar vinet på sin jästfällning i flaskor förslutna med
kork. Den här flaskan blev degorgerad (för hand) i juli 2021 med en dosage på 8
g/l. Bollinger själva tycker att dosagen är måttlig, vilket är sant framförallt
ur ett historiskt perspektiv. Min tolkning är att man behåller den, utifrån
dagens kontext, relativt halvhöga nivån för att bevara den klassiska stilen.
Trenden de senaste decennierna har ju annars varit att använda sig av allt mindre
dosage och exempelvis i Bollinger Special Cuvée, husets standardcuvée, är man
nu nere på en nivå kring 7 g/l. Med det sagt funkar det uppenbarligen väldigt
bra med 8 gram i La Grande Année och för den som suktar efter mindre sockertillsats brukar det ju dyka upp en R.D. några år senare!
Doft:
Hav, gröna äpplen, persika, vanilj, kanderade äpplen och mogen citron. Efter
hand dyker det även upp tydliga inslag av ostronskal.
Smak:
Elegant, frisk, något fruktig och torr smak med tydlig sälta. Röda äpplen,
plommon och citrus.
Betyg idag: 87(+)
Sannolikt bäst: 2028-2035
Dagen inleddes alltså med
en masterclass där vi först fick prova tre glas med vin clair, det vill säga
stilla vin som ännu inte blivit champagne, från den senaste skörden. Det var
samma vin i alla tre glasen, gjort på pinot noir från Aÿ och skörden 2021, men som
hade förvarats i fat av olika ålder. Vår uppgift var att komma fram till vilket
glas som kom från det yngsta respektive det äldsta fatet.
Det var verkligen
slående vilken skillnad det var mellan de tre! I det första glaset var det
tydligt fruktiga toner med jäst, bröd, Fruktsoda/Sprite och till slut även
tallbarr i doften. Den likaledes fruktiga smaken dominerades av äpplen och
päron. Det här var faktiskt ett fantastiskt vin och jag hade inte tackat nej
till att ha det som stilla husvin här hemma! Glas två hade mycket av det samma,
men i något diskretare former. Det sista glaset bjöd på lite ”dovare” toner,
men samtidigt en härlig komplexitet. Här var smaken tydligt torr. Det visade
sig, inte helt oväntat, att glasen stod i ordning från yngst till äldst. Åldern
på de olika faten visade sig vara 4 respektive 25 och hela 50 år. Vinet i det
tredje glaset hade dessutom förvarats i en så kallad pipe (410 liter) medan de
båda övriga var traditionella 228-liters bourgognefat. Ekfat är som bekant en
central del i Bollingers vinmakande. Man har en egen tunnbindare och sammanlagt
har man mer än 4000 (!) fat av varierande ålder.
Därefter fick vi in två
glas som åter igen hade samma vin, men den här gången var det pinot noir från
Verzenay och 2019. Här var vår uppgift att komma fram till vad det var som trots
allt skiljde dem åt. I det första glaset hittade jag något reduktiva toner i
doften medan den fruktiga och torra smaken bjöd på toner av hallon och röda
äpplen. I det andra glaset var doften fruktig och kryddig med inslag av kanel,
äppelkaka och hallon. Det första vinet var lagrat i ståltank och det andra på
fat, för övrigt samma typ av 50-årig tunna som ovan.
Slutligen fick vi prova
La Grande Année 2014 mot den föregående årgången 2012.