1993 Dom Pérignon P2

(55 % chardonnay, 45 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Det här är den allra sista flaskan i den ambitiösa provningen, där vi jämfört ursprungligt degorgerade flaskor med sendegorgerade.

Denna 93:a är den äldsta Dom Pérignon P2 som släppts och det lär inte komma några äldre flaskor än så av naturliga skäl. Tanken med P2 är nämligen att de ska degorgeras efter ungefär femton års lagring på jästfällningen – och därefter ska P3 ta vid! Den klassiska årgången 1990 har för övrigt redan hunnit släppas som P3.

Enligt uppgift på nätet blev åtminstone vissa 1993 P2 degorgerade 2015, med en dosage på 5,5 g/l, men det är osäkert om det även gäller för den här flaskan. Möjligen är den degorgerad ännu senare än så.

Rent objektivt är det här en mycket bra champagne, men den känns samtidigt plågsamt anonym i jämförelse med den Œnothèque 1993 (degorgerad 2005), som vi drack tidigare under dagen. Det är svårt att avgöra om det här bara är en svag flaska eller om den helt enkelt är för nydegorgerad för sitt eget bästa och hade mått bra av några års ytterligare lagring. Under alla omständigheter vet jag att Dom Pérignon 1993 kan prestera betydligt bättre än så här!

Doft: Till en början tydligt reduktiv med rök, örter och mycket gröna toner. Till slut vaknar den till liv och bjuder på inslag av mogen citrus, honung, kex, äppelpaj, choklad och smör.

Smak: Klart anonym. ”Smakar champagne” har jag, i brist på något konkret, skrivit i mitt provningsprotokoll… Dessutom: hög syra och något bitter eftersmak.

Betyg idag: 85(+)

Sannolikt bäst: ?

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1993:

2014-06-18: 93

Mina intryck av Dom Pérignon Œnothèque 1993:

2019-12-14: 91

En mycket intressant provning är därmed till ända. Här är hela uppställningen:

1995 Dom Pérignon P2

(52 % chardonnay, 48 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Precis som 96:an i glaset bredvid kommer förmodligen den här från en relativt nydegorgerad flaska. Till skillnad från den förra visar den dock upp tydliga nyanser i både doft och smak, sannolikt beroende på en kombination av årgångens karaktär och att den inte är lika sent degorgerad som systervinet. Den är mycket bra, men helt klart i behov av ytterligare lagring för att nå den potential som jag vet att 95:an besitter!

Enligt uppgifter på nätet uppgår dosagen i P2 1995 till 6 g/l, men eftersom man degorgerar flaskorna löpande kan nivån möjligen vara lägre i vår flaska. Rent generellt har huset som princip att ju längre en champagne har legat på sin jästfällning, desto lägre dosage tillsätter man. Ett konkret exempel på det är att P3 1976 har noll dosage.

Doft: Utvecklad, fruktig, nötig och gräddig. Inslag av gul frukt, krita, hasselnötter, kex, lite kaffe, bakverk och ingefära.

Smak: Syrlig, fruktig och något utvecklad. Gul frukt, krita, citrus och honung. Hög syra. Lång, härlig eftersmak.

Betyg idag: 88(+)

Sannolikt bäst: 2022-2030

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1995:

2014-10-10: 92

2018-12-31: 92

2019-12-14: 0

Mina intryck av Dom Pérignon Œnothèque 1995:

2019-03-24: 92

2019-12-14: 92

Tråkigt nog skriver man inte ut något degorgeringsdatum här:

1996 Dom Pérignon P2

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Vår provning avslutas med en flight bestående av de tre äldsta årgångarna av Dom Pérignon P2, nämligen 1993, 1995 och 1996. Dessa har tidigare släppts som Œnothèque-flaskor men blivit försedda med P2-etiketter efter att plénitude-konceptet introducerades 2014. Detta till skillnad från de senare årgångarna – 1998, 2000, 1999 och nu senast 2002 – som släpptes som P2 från början. De första flaskorna av 1996 P2 degorgerades faktiskt redan 2008, vilket är relativt tidigt i sammanhanget. Som jämförelse blev den 1996 Œnothèque vi drack i dagens provning degorgerad i april 2013! Slutsats: producenten degorgerar sina flaskor löpande och ordningen är inte alltid helt logisk! Problemet är, som jag tidigare skrivit, att sedan plénitude-konceptet lanserades har man absurt nog slutat att skriva ut degorgeringsdatum på flaskorna, vilket gör det mycket svårt att avgöra när man bör öppna sina P2:or! Jag upplever också att flaskorna i den här flighten – som för övrigt köptes direkt från huset endast några månader innan provningen – är relativt nydegorgerade. Ytterligare ett problem i sammanhanget – vilket rimligen slår tillbaka mot huset i slutändan – är att jag uppfattar att många, inklusive en del erfarna provare, har svårt att ta in detta fullt ut. Man verkar helt enkelt inte förstå att även mycket sendegorgerade flaskor i regel behöver flera (ibland många) års lagring ”på korken” för att komma till sin rätt. I slutet av vår provning finns det röster som uttrycker en tydlig skepsis mot hela P2/P3-konceptet där man menar att de ursprungligt degorgerade flaskorna är betydligt bättre. Enligt min mening är det i praktiken oerhört svårt att göra den jämförelsen fullt ut när de sendegorgerade flaskorna är för nydegorgerade och – inte minst – när man inte ens vet när flaskorna blev degorgerade. Särskilt på den här typen av provning, som är fantastisk på alla sätt och vis, men där man i regel får väldigt kort tid med varje champagne. Vissa av dessa ”unga” champagner hade möjligen blommat ut om man fått möjlighet att följa dem under en längre tid.

Som jag antyder i ovanstående stycke är det här en flaska som sannolikt degorgerades relativt nyligen. Den känns betydligt yngre än den Œnothèque 1996 (deg april 2013) som vi drack en stund tidigare och behöver gissningsvis fem år till för att vakna till liv! Idag är den helt knuten och endimensionell i smaken och hade förmodligen behövt flera timmar i karaff för att kunna visa upp ens något av sina framtida konster.

När det gäller dosage för både Œnothèque 1996 och P2 1996 indikerar de få uppgifter jag stött på en nivå på 6 g/l, men den kan mycket väl vara lägre i vår sent degorgerade flaska.

Doft: Väldigt diskret doft med subtila inslag av citrus, nötter, nougat och choklad.

Smak: Knuten och mycket torr. En vägg av syra och utan tillstymmelse till frukt.

Betyg idag: 80(++)

Sannolikt bäst: 2024-2030

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1996:

2013-12-31: 93(+)

2019-12-14: 92

Mina intryck av Dom Pérignon Œnothèque 1996:

2019-12-14: 90(+)

En trio Dom Pérignon P2:

1998 Dom Pérignon P2

(55 % chardonnay, 45 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Våren 2014 presenterades P2, som utläses plénitude deuxième, som ersättare till Œnothèque när det gäller sendegorgerade flaskor av Dom Pérignon och 1998 var den första årgången som släpptes. Enligt uppgift blev dessa flaskor degorgerade 2012 men jag har även läst om buteljer av P2 1998 som sägs ha blivit degorgerade 2015, så jag misstänker att dessa släppts i omgångar. Eftersom man tråkigt nog inte delger denna väsentliga information på etiketten kan jag därför inte säga när vår flaska blev degorgerad. Dosagen uppgår till 6,5 g/l, vilket gör den till den enda P2-utgåva som inte är extra brut. Den ursprungligt degorgerade 98:an släpptes för övrigt 2005 med en dosage på 9 g/l.

Det här är ännu en fantastisk champagne och som – faktiskt – också fortfarande har sina allra bästa år framför sig!

Doft: Utvecklad och komplex; fruktig, blommig, nötig och lite rökig doft med inslag av gräddkola, päron, smör, röda äpplen och hallon.

Smak: Något utvecklad, men fortfarande relativt ung. Söt citron, gula päron, lite smör och mandlar med en ton av salt kola. Hög syra och fin längd! Aningen bitter i eftersmaken.

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2021-2027

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1998:

2015-04-30: 92

De fyra yngsta P2-flaskorna vid vår provning:

Samtliga flaskor imponerar och den som utmärker sig allra mest idag är 2000!

1999 Dom Pérignon P2

(55 % chardonnay, 45 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Dom Pérignon P2 1999 släpptes 2018, i en klart begränsad upplaga, och dessa flaskor degorgerades enligt uppgift 2017 med en dosage på 4,5 g/l. Den blev därmed den tredje P2-utgåvan efter 1998 och 2000.

Mycket, mycket bra men samtidigt något obalanserad. Två-tre års ytterligare lagring hade förhoppningsvis rättat till det sistnämnda!

Doft: Reduktiv, mineralisk och nötig doft med tydlig sälta. Inslag av krut, persika, gröna örter, gräddkola, hasselnötter och honung.

Smak: Något utvecklad och något fruktig. Gula äpplen, nötter och gräddkola.

Hög syra. Känns något obalanserad. Lång, torr, nötig och aningen bitter eftersmak.

Betyg idag: 89

Sannolikt bäst: 2022-2028

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1999:

2014-02-16: 88

2000 Dom Pérignon P2

(51 % chardonnay, 49 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Dom Pérignon 2000 släpptes ursprungligen 2008 och dessa flaskor degorgerades i slutet av 2007 med en dosage på 7 g/l. Därefter har det även kommit flaskor med senare degorgeringsdatum, fram till årgångsbytet (till 2002) som skedde under 2010. Denna officiellt sendegorgerade utgåva presenterades våren 2017 och de första flaskorna blev enligt uppgift degorgerade i maj 2016 med en dosage på 4 g/l. Ytterligare en skillnad mellan den ursprungliga utgåvan och den här är att den förstnämnda lagrades på sin jästfällning iförd en traditionell kapsyl medan P2-flaskorna var förseglade med kork.

Nu var det några år sedan jag drack Dom Pérignon 2000, men baserat på den upplevelsen måste jag säga att jag helt klart föredrar P2-utgåvan! Det här är tveklöst en fantastisk champagne och helt klart min favorit av samtliga P2-flaskor idag. Den bör dessutom vinna på ett par års ytterligare lagring. Idag är doften klart bättre än smaken.

Doft: Utvecklad och efter hand aningen oxiderad doft med rostade toner. Inslag av krut, jäst, kex, järn, tändstickor, honung, vanilj och vitpeppar. Inte särskilt mycket frukt här.

Smak: Något utvecklad, men samtidigt klart oförlöst; mineralisk, frisk, mycket torr och något bitter. Främst citron och äppelskal. Fin intensitet och hög syra.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2022-2028

Mina intryck av den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 2000:

2015-07-10: 87

2002 Dom Pérignon P2

(52 % chardonnay, 48 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Dagens provning avslutas med att vi dricker samtliga hittills släppta årgångar av Dom Pérignon P2 och det här kan mycket väl vara första gången som alla sju provas samtidigt! Champagnerna delas upp i två flighter och till skillnad från övriga flaskor som provades idag, som serverades halvblint, dricks dessa öppet.

Tidigare kallade man sendegorgerade utgåvor av Dom Pérignon för Œnothèque, men sedan några år tillbaka benämner man dem P2 eller P3 – beroende på hur sendegorgerade de är. Samtidigt ska man också ha ökat antalet flaskor som sparas för senare degorgeringar. P:et står för plénitude, som betyder fullhet eller fullständighet. Tanken bakom det här upplägget, utöver den uppenbara anledningen att tjäna pengar (de här flaskorna är dyra), är att man anser att Dom Pérignon når olika faser av mognad under sin livstid och att samma årgång därmed kan skapa olika uttryck. Huset, ofta representerat av tidigare källarmästaren (chef de cave) Richard Geoffroy och hans ersättare Vincent Chaperon, menar själva att den första fasen av fullhet inträffar runt åtta år efter skörden, den andra efter ca femton år och den tredje 30-40 år efter skörden. Det här är givetvis i första hand rent marknadsföringssnack, men det finns samtidigt en poäng i att champagner som legat länge på jästfällningen får möjlighet att utveckla en extra komplexitet – och därmed ett annorlunda uttryck – samtidigt som deras fräshör bevaras. Skillnaden mot den ursprungligt degorgerade utgåvan förstärks av att man tillsätter en lägre dosage, vanligen 4-5 g/l, vilket allt annat lika skapar ett stramare vin.

Dessvärre har någon fattat det helt obegripliga och närmast oförlåtliga beslutet att inte skriva ut degorgeringsdatum på dessa flaskor! Det har alltid funnits tillgängligt på baksidan av Œnothèque-flaskorna och har varit en närmast ovärderlig information inför beslutet om när det är dags att öppna dessa sendegorgerade dyrgripar. Det hade givetvis varit lika värdefullt nu. Avsaknaden av degorgeringsdatum förstärker dessvärre känslan av att hela P2- och P3-spektaklet är ett rent marknadsföringstrick och över huvud taget inte handlar om att producenten månar om att man ska ha möjlighet att dricka champagnerna när de presterar som bäst.

Dom Pérignon 2002 kom ursprungligen ut på marknaden 2010, d v s den utgåva som man skulle kunna kalla för P1 i detta sammanhang, och de första flaskorna blev degorgerade 2009. 2002 P2 släpptes under 2019 och enligt uppgifter på nätet blev åtminstone vissa av dessa buteljer degorgerade 2017, men jag vet alltså inte om det gäller även för den här flaskan. Dosagen sägs uppgå till 4,5 g/l.

Dom Pérignon är Dom Pérignon och 2002 är 2002! Även om jag kan verka kritisk i det här inlägget gäller den kritiken uteslutande hanteringen och inte själva vinet. Den här champagnen är fantastisk redan idag, men den hade tveklöst mått bra av några års extra lagring! Jag provar den gärna igen om 3-5 år, allra helst parallellt med den ursprungligt degorgerade 2002:an.

Doft: Utvecklad, fruktig, jordig och komplex. Inslag av badboll, tropisk frukt, Golden Delicious, päron, citrus, krut och persika.

Smak: Mycket frisk, något fruktig och mycket torr smak med påtaglig sälta. Mogen citrus, äpplen och lite lakrits. Känns oförlöst. 

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2022-2030

1990 Dom Pérignon Œnothèque

(58 % chardonnay, 42 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Dom Pérignon Œnothèque är, i likhet med Bollingers R.D., en sendegorgerad version av det ursprungliga vinet och med lägre dosage. Den här flaskan blev degorgerad 2007 och dosagen uppgår till ”mindre än 5 g/l”. Det är den fjärde och sista champagnen i den femte flighten i provningen där vi jämför ursprungligt degorgerade flaskor med sendegorgerade.

Det här är en fantastisk champagne! Stilmässigt är den elegantare och i mitt tycke ännu bättre än den ”vanliga” 90:an som dricks parallellt.

Doft: Utvecklad, fruktig och gräddig doft med viss sälta. Inslag av mogen citron, honung, gräddkola, nötter och kex.

Smak: Mycket frisk och mycket torr; utvecklad men samtidigt något blyg. Mineraliska toner samsas med citrus och gräddkola. Mycket hög syra!

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2016-2024

Hela flighten:

Mina intryck av andra årgångar av Dom Pérignon Œnothèque:

1988: 91 (2017-12-31)

1993: 91 (2019-12-14)

1995: 92 (2019-12-14)

1996: 90(+) (2019-12-14)

1996 Dom Pérignon Œnothèque

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Den tredje champagnen från den femte flighten, i provningen där originaldegorgerade flaskor ställs mot sendegorgerade, är ett riktigt monster! Den här flaskan blev degorgerad i april 2013 och idag, nästan sju år senare, är den fortfarande en förhållandevis ung champagne. Jämfört med den ursprungligt degorgerade 96:an, som dricks parallellt, känns den klart endimensionell i smaken. Men även om den har sina bästa år framför sig är den en fantastisk champagne även idag.

Doft: Utvecklad och fruktig doft i en tydligt reduktiv stil med lätt, lätt stalliga toner. Inslag av gummi, jäst, krut, tändstickor, brioche och citron.

Smak: Mycket frisk, något fruktig, lite rökig och klart torr smak. Obalanserad och oförlöst. Citrus och lite gul frukt är det som sticker ut tillsammans med den mycket höga, årgångstypiska syran. 

Betyg idag: 90(+)

Sannolikt bäst: 2022-2028

1990 Dom Pérignon

(58 % chardonnay, 42 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Den andra champagnen från den femte flighten och det här är så klart ännu en fantastisk skapelse. Trots att den snart är 30 år gammal befinner sig den ursprungligt degorgerade Dom Pérignon 1990 fortfarande någonstans i mitten av sitt optimala drickfönster! Den här flaskan presterar dock inte riktigt på samma himmelska nivå som när jag drack den 2013. Det bör dock påpekas att vårt möte var relativt kort den här gången – det ständiga gisslet vid den här typen av provning där många flaskor ska hinnas med på samma eftermiddag. Längre tid och mer kontakt med luft hade möjligen skapat en ännu större upplevelse.

Den här utgåvan av Dom Pérignon från den förment stora årgången 1990, vilket tveklöst stämmer i det här fallet, har en förhållandevis hög andel chardonnay (58 %). Dosagen uppgår till 6 g/l, vilket är lägre än för några av de yngre årgångarna av den här champagnen och gör den faktiskt till extra brut i praktiken.

Doft: Mogen doft med tydligt laktiska toner. Efter hand något fruktig. Inslag av filmjölk, smör, söt citrus, mandlar, brioche och lite honung.

Smak: Utvecklad och mycket torr smak av mogen gul frukt, söt citrus, smör och lite honung. Hög syra som balanseras fint av den fylliga frukten. Lång, härlig eftersmak.

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2014-2024

Tidigare intryck av denna champagne:

2013-12-31: 95

Mina intryck av andra årgångar:

1978: 92 (2019-10-13)

1980: 89 (2019-10-19)

1988: 91 (2017-12-31)

1992: 89 (2017-07-17)

1993: 93 (2014-06-18)

1995: 92 (2018-12-31)

1996: 93(+) (2013-12-31)

1998: 92 (2015-04-30)

1999: 88 (2014-02-16)

2000: 87 (2015-07-10)

2002: 82(++) (2010-10-15)

2003: 86 (2019-10-17)

2004: 90(+) (2015-07-13)

2006: 87(++) (2016-12-06)

2008: 89(++) (2019-12-14)

1996 Dom Pérignon

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

14 december 2019 (Vinkällaren Grappe i Stockholm)

Den femte flighten i provningen, där originaldegorgerade flaskor ställs mot sendegorgerade, har en riktigt tung uppställning i form av Dom Pérignon 1996, Dom Pérignon Œnothèque 1996, Dom Pérignon 1990 och Dom Pérignon Œnothèque 1990. Champagnerna serveras i vanlig ordning halvblint och jag är rejält ute och cyklar när jag försöker gissa vilket vin som är i vilket glas…

Jag brukar kunna skilja på 1990 och 1996, framförallt när jag får möjlighet att dricka dem sida vid sida, Den här gången försvåras det förvisso en aning av att det även finns med två sendegorgerade rackare i uppställningen… Komplexiteten i det ska absolut inte underskattas och när det gäller det här glaset, som efter avtäckning visar sig innehålla den ursprungligt degorgerade 96:an, gissar jag på 1990. Till mitt försvar ska sägas att champagnen känns oväntat mogen för att vara från 1996. Möjligen handlar det om en svag flaska för den skiner inte riktigt lika fint som när jag drack den förra gången, i december 2013. Den är under alla omständigheter en underbar champagne – och trots allt ett par strån vassare än Œnothèque 1996 som jag dricker parallellt! Det är dessutom en champagne som rimligen fortfarande har många fina år framför sig.

Doft: Mogen och nötig doft med viss sälta. Inslag av gräddkola, lite bakverk, brioche, smör, äggula och tobak.

Smak: Utvecklad och fruktig smak av röda äpplen, söt citrus och nougat. Lite kort.

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2017-2024

Tidigare intryck av denna champagne:

2013-12-31: 93(+)