2008 Olivier Horiot Coteaux Champenois Riceys Rouge ”En Barmont”

(100 % pinot noir)

13 november 2015 (hos Per i Göteborg)

Doft: Till en början karaktärslös och tråkig, men efter tre-fyra timmars luftning börjar det hända saker! Den blir till slut underbart bärig med toner av mogna jordgubbar och läder.

Smak: Ung, tunn, frisk och mycket torr. Behöver helt klart mycket luft innan de bäriga tonerna ger sig till känna med inslag av jordgubbar och röda vinbär. Hög syra.

Kommentar: Det här är en coteaux champenois, d v s ett stilla vin från Champagne. I tidernas begynnelse var förstås alla viner stilla, även här i Champagne, men sedan bubblorna gjorde entré har de sakta men säkert förpassat de stilla vinerna till en tynande tillvaro. Det är förstås ekonomiskt vansinne att över huvud taget producera stilla viner i den här regionen eftersom man gör det på samma druvor som skulle kunna få en andra jäsning och säljas som champagne (till ett betydligt högre pris) istället. Därför görs de stilla vinerna främst på en entusiastnivå och i små volymer. Det är dessutom få av vinerna som lämnar regionen, så räkna inte med att hitta dem på det lokala Systembolaget!

Olivier Horiot är en dedikerad vinmakare i södra Champagne. Här nere i Aube, i byn Les Riceys, har han gjort vin sedan år 2000. Han tog över verksamheten 1999 från sin pappa, som aldrig gjorde något eget vin utan sålde druvorna till det lokala kooperativet. Familjen äger 7 hektar odlingar och även om Olivier producerar egna viner säljer han fortfarande merparten av druvorna till kollektivet. Det ger stabila intäkter, vilket ger honom möjlighet att skapa de viner han vill och dessutom göra ett stort antal olika viner, utan att begränsas av lönsamhetskrav. Till skillnad mot normen i Champagne, men i likhet med många andra i den här delen av regionen, gör Olivier i första hand stilla viner. I området i och kring Les Riceys finns dessutom den enda appellationen för rosévin i Champagne, Rosé des Riceys, och det är framförallt dessa speciella roséviner som Olivier Horiot brinner för. Till rosévinerna använder man uteslutande pinot noir, som också utgör en majoritet av firmans odlingar, men man odlar även chardonnay, pinot blanc, arbane och petit meslier. Utöver de stilla vinerna, och till synes något motvilligt, gör Olivier även fyra olika champagner. Horiot jobbar ekologiskt, helt utan kemikalier och har som målsättning att skapa så naturliga viner som möjligt. Här hittar du ett porträtt och en intervju med Olivier Horiot från 2013.

Det här vinet dracks vid en pinot noir-provning – och fick storstryk av de andra vinerna! Det är alldeles för ungt idag och borde ha luftats flera timmar…

Betyg idag: 84(+)

Sannolikt bäst: 2020-2025

2002 Fresnet-Juillet Special Club

(60 % chardonnay, 40 % pinot noir)

13 november 2015 (hos Per i Göteborg)

Doft: Utvecklad och fruktig. Inslag av gula plommon, gula äpplen, ljust bröd, nötter och nougat.

Smak: Frisk, torr och något utvecklad. Äpplen, ljust bröd, nötter och en aning nougat.

Kommentar: Fresnet-Juillet är ett litet hus som håller till i grand cru-byn Verzy i Montagne de Reims. Firman grundades av Gérard Fresnet 1952 och drivs idag av hans son Vincent Fresnet. De förfogar över odlingar belägna i hembyn och i Bisseuil (premier cru).

Special Club 2002 är gjord på chardonnay från Bisseuil (60 %) och pinot noir från Verzy (40 %). Denna flaska hade anmärkningsvärt lite kolsyra, men för övrigt var det en pigg och ganska ung champagne. Bör vinna en del på att sparas några år till!

Betyg idag: 85(+)

Sannolikt bäst: 2019-2024

Moët & Chandon Impérial

(ca 35 % pinot noir, 35 % pinot meunier, 30 % chardonnay)

7 november 2015 (hemma)

Doft: Brödig och fruktig doft med inslag av aprikos, persika och rostat bröd. Flaskan dracks över två dagar och andra dagen visar den upp mer utvecklade och samtidigt mycket hustypiska toner. Jag känner nougat och rostade nötter.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig och torr smak av äpplen, aprikos, persika och citrusskal. Inte särskilt komplex. Dagen efter även smak av nötter och nougat.

Kommentar: Moëts standardchampagne skapades redan 1869 och är idag med marginal världens mest producerade champagne. Och även världens tråkigaste. Eller!? Om man får tro snacket bland vinintresserade i allmänhet och champagnenördar i synnerhet, så är det definitivt så. För det finns – möjligen med undantag för Kalle Anka-champagnen Armand de Brignac – knappast någon champagne som är lika bespottad som den här. Men det här är absolut ingen dålig champagne! Tyvärr är den inte heller särskilt spännande. Annorlunda uttryckt: Det är gott, men inte särskilt utmanande. I brist på annat tackar man inte nej om man blir bjuden, men finns det andra alternativ överväger man dem!

Impérial är en blandning av mer än hundra olika viner, av vilka 20-30 % utgörs av reservviner och resterande del är från den senaste skörden. Druvsammansättningen varierar något från år till år, men utgår från följande fördelning: 30-40 % pinot noir, 30-40 % pinot meunier och 20-30 % chardonnay. Dosagen uppgår till 9 g/l.

Den här flaskan köptes vid ett besök hos Moët & Chandon i Épernay i september 2012 och har alltså fått ytterligare drygt tre års lagring sedan dess. Trots denna lagring och den utveckling som följer av denna, finns det ytterligare potential i champagnen. Det resterande innehållet i den öppnade flaskan vinner nämligen på att sparas till dagen efter. Det är ett styrketecken som man normalt inte hittar bland enklare champagner!

I skrivande stund kostar en flaska Moët & Chandon Impérial 385 kr på Systembolaget. Det är inte särskilt prisvärt med tanke på att det finns en uppsjö bättre champagner som kostar mindre än så.

Betyg idag: 81

Sannolikt bäst: 2016-2018

José Michel Pinot Meunier

(100 % pinot meunier)

5 november 2015 (hemma)

Doft: Komplex, blommig, fruktig, parfymerad och något brödig. Päron, persika, plommon, brioche och krut.

Smak: Frisk, torr och fruktig. Mineral, persika och aprikos.

Kommentar: José Michel håller till i Moussy, strax söder om Épernay, och har gjort sig känd som en producent med fokus på pinot meunier. Man äger 11 hektar odlingar i och kring hembyn (45 % pinot meunier, 45 % chardonnay och 10 % pinot noir).

Denna druvrena pinot meunier vinifieras i ståltank och har en dosage på 10 g/l. Dracks över två dagar. Första dagen känns den något sluten, men dagen efter öppnar den upp sig en del. Doften lovar mycket, men smakmässigt når den inte ända fram. Den kan dock förbättras med ett par års ytterligare lagring. Flaskan köpt på Systembolaget (beställningssortimentet) i december 2014.

Betyg idag: 79

Sannolikt bäst: 2017-2020

Dosnon Recolte Noire

(100 % pinot noir)

1 november 2015 (hemma)

Doft: Komplex, aromatisk, brödig, bärig och något blommig doft med inslag av jäst, mineral, gröna äpplen, jordgubbar, lite rosor och citrus.

Smak: Frisk och torr smak av citronskal, mineral, hallon och körsbär. Medellång, mycket torr eftersmak.

Kommentar: Ännu en mycket bra champagne från det lilla huset i Avirey-Lingey (Aube)! Jäst och lagrad på fat från Puligny-Montrachet. Degorgerad 14 februari 2014. Dosage på 7 g/l. Det är ett rejält tryck i flaskan och kolsyran bildar ett kraftigt skum i glaset! Vinner i dagläget på mycket luft och något högre temperatur. Flaskan köpt vid ett besök hos producenten i oktober 2014.

Betyg idag: 85

Sannolikt bäst: 2018-2022

2010 David Léclapart L’Astre

(100 % pinot noir)

30 oktober 2015 (hemma)

Doft: Komplex, brödig och kryddig doft med tydlig fatkaraktär. Gröna och gula äpplen, nötter, gräddkola, lite röda bär, mineral och rostat bröd.

Smak: Frisk och mycket torr. Fortfarande ung och outvecklad. Gröna äpplen, mineral och röda bär (bl a smultron).

Kommentar: David Léclapart gjorde t o m 2009 roséchampagnen L’Alchimiste på sina pinot noir-druvor, en något udda men trevlig skapelse, mer lik ett mousserande rödvin än en champagne. Nu har rosén ersatts av denna blanc de noirs, som faktiskt också är klart färgad av druvornas skal! Frågan är var gränsen egentligen går mellan en vit och en rosa champagne? Uppenbarligen inte här, om man får tro David Léclapart! Oavsett färg är det en mycket intressant champagne och även om jag tillhör de (få?) som faktiskt uppskattade Alkemisten välkomnar jag bytet till L’Astre. Den är dock alldeles för ung i dagsläget. Som vanligt när det gäller Léclapart, helt utan dosage. Flaskan köpt på Skål i Köpenhamn.

Betyg idag: 86(++)

Sannolikt bäst: 2020-2025

2006 Dom Pérignon

(60 % chardonnay, 40 % pinot noir)

28 oktober 2015 (Moët & Chandons champagnebar på KaDeWe i Berlin)

Doft: Komplex, något fruktig och något kryddig doft. Efter hand något gräddiga och lätt rostade toner. Persika, hasselnötter, lite gummi, gula äpplen, gräddkola och lite rostat bröd.

Smak: Frisk, ännu ung. Mineral samt omogen grön och gul frukt. Rejäl syra.

Kommentar: Så har ännu en ny årgång av Dom Pérignon kommit ut! Den lilla årgången 2005 – eftersom tillgången till tillräckligt bra druvor var betydligt sämre än vanligt blev denna årgång väldigt begränsad för att vara en Dom Pérignon – hann knappt komma ut på marknaden innan den nu, efter mindre än ett halvår, har ersatts av den betydligt större (sett till både kvantitet och kvalitet) årgången 2006. Detta är den 42:a årgången av Dompan sedan starten med 1921. Det är också femte året i följd som det släpps en Dom Pérignon (2002-2006), vilket rent generellt är mycket ovanligt när det gäller årgångscuvéer från champagnehusen. Och närmast unikt när det handlar om en prestigecuvée! Det allra finaste som ett hus kan erbjuda är nämligen tänkt att produceras endast under de år man har tillgång till exceptionellt druvmaterial. Den positivt präglade förklaringen till att de nu släppt så många årgångar på raken är att Moët & Chandon har tillgång till extrema mängder druvor, vilket så klart ökar möjligheterna att hitta tillräckliga kvantiteter av ”exceptionella” druvor även under svagare år som 2003 och 2005. Den mer negativt präglade tolkningen är att det är avkastningskraven från börsnoterade ägaren LVMH som tvingar fram fler releaser av toppvinet. Man kan också se det i ljuset av att Dom Pérignon allt mer säljs in som ett separat hus och inte som en del av Moët & Chandon och det gör möjligen också att kraven och förväntningarna på fler släpp ökar.

Dom Pérignon 2006 har en dosage på 5 g/l, d v s den är extra brut i praktiken även om det fortfarande står brut på etiketten. Den är stram och alldeles för ung idag. Köp och stoppa längst in i källaren bredvid 2002:orna!

Betyg idag: 87(++)

Sannolikt bäst: 2022-2032

Mina intryck av tidigare årgångar (med länkar till resp inlägg):

1990: 95 (2013-12-31)

1993: 93 (2014-06-18)

1995: 92 (2014-10-10)

1996: 93(+) (2013-12-31)

1998: 92 (2015-04-30)

1999: 88 (2014-02-16)

2000: 87 (2015-07-10)

2002: 82(++) (2010-10-15)

2003: 89(+) (2013-04-25)
2004: 90(+) (2015-07-13)

Ruinart Rosé

(55 % pinot noir, 45 % chardonnay)

28 oktober 2015 (KaDeWe i Berlin)

Några snabba rader:

Doft och smak av jordgubbar och tranbär. Lite syltig och förvånansvärt utvecklad. Mycket bra och väldigt lättdrucken, men inte särskilt komplex.

Ruinart Rosé är baserad på tre årgångar, varav 75-80 % från den senaste. Jäst på ståltank med fullständig malolaktisk jäsning och gjord med hjälp av blandning (18-19 % tillsatt rött vin). Dosage på 9 g/l.

Betyg idag: 85

Sannolikt bäst: 2016-2020

2012 Marie-Courtin Résonance

(100 % pinot noir)

27 oktober 2015 (Nobelhart & Schmutzig i Berlin)

Doft: Lätt fruktig och något kryddig doft med inslag av mineral, underbara äpplen, päron och kex.

Smak: Underbart ren och naturlig smak! Frisk och mycket torr. Äpplen, mineral, lite kex och lite citrus. Rejäl syra! Lång, mycket torr eftersmak.

Kommentar: Dominique Moreau grundade sin firma 2005 och har på kort tid fått status som ett av Champagnes mest lysande stjärnskott. Hon bygger sin verksamhet på visionen att göra champagner baserade på en druvsort från en vingård från (mestadels) en årgång av biodynamiskt odlade druvor och helt utan dosage. Det här är ett arbetssätt som står i stark kontrast till hur man traditionellt har arbetat i Champagne – med blandning och tillsatser och utan att ta något särskilt långsiktigt ansvar för marken man odlar – men som hon delar med många andra i den nya generationen odlare. Dominique håller till i byn Polisot nere i Aube och i likhet med Cédric Bouchard (Roses de Jeanne) i grannbyn Celles-sur-Ource och Bertrand Gautherot (Vouette & Sorbée) i Buxières-sur-Arce en mil därifrån, har hon valt att inte sätta sitt eget namn på etiketten utan Marie-Courtin – sin mormors namn!

Officiellt årgångslösa Résonance är Dominiques på pappret enklaste champagne. Till skillnad mot systervinet Efflorescence, som får jäsa på små träfat, vinifieras Résonance i ståltankar. Dessa båda champagner står för merparten av den begränsade produktionen och görs på druvor från samma vingård. Det övriga sortimentet består av en blanc de blancs (Eloquence), en rosé (Indulgence) och en blanc de noirs helt utan svavel (Concordance).

Denna Résonance dracks på halvflaska till en tiorättersmeny på underbara Nobelhart & Schmutzig i Berlin. Två veckor efter mitt besök blev de välförtjänt belönade med sin första stjärna i Guide Michelin. Enligt restaurangen blev flaskan degorgerad i dec 2014. Sannolikt är den baserad på 2012 års årgång.

Betyg idag: 88

Sannolikt bäst: 2018-2021

2005 Thiénot Vintage

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

27 oktober 2015 (Galeries Lafayette i Berlin)

Doft: Fruktig, parfymerad och något utvecklad. Inslag av tropiska frukter (ananas, mango, persika), gula äpplen, jäst och ljust bröd.

Smak: Frisk, torr och något fruktig. Ganska lätt stil. Gula äpplen och mineral. Påtaglig syra.

Kommentar: Huset Thiénot grundades så sent som 1985 av Alain Thiénot. Det ingår i Groupe Thiénot som även äger Joseph Perrier, Canard-Duchêne och Marie Stuart. Thiénot har 27 hektar egna vingårdar som täcker ungefär 60 % av druvbehovet, resten köps in från kontrakterade odlare. Alain är fortfarande involverad i verksamheten även om barnen Stanislas och Garance numera tagit över den dagliga driften.

Den här champagnen känns fortfarande ung och outvecklad idag.

Betyg idag: 80(+)

Sannolikt bäst: 2019-2024