(pinot noir, chardonnay, pinot meunier)
28 januari 2022 (Operabaren i Stockholm)
Jag har aldrig tidigare druckit någon champagne från 1974 och så dyker den här upp på en vinlista. Det finns naturligtvis inget annat att göra än att beställa in den! Och tur var väl det, för det här är en otroligt bra champagne som dessutom känns väldigt fräsch för sin ålder. Jag bjuder in en vinkompis att dela flaskan med mig och han är minst lika lyrisk som jag. Vi dricker den ur två olika glas och den gör sig tveklöst bäst i den stora kupan.
Det här är en så kallad vinothèqueflaska, vilket innebär att den lagrats extra länge i Deutz källare innan den släpptes till försäljning. Jag har ingen uppgift om när den degorgerades, men jag gissar att det trots allt hunnit gå ganska många år sedan det skedde.
Det är en fantastisk upplevelse att få dricka den här champagnen, men det är inte riktigt en fantastisk champagne. Den har passerat sina allra bästa dagar, men är fortfarande oerhört fräsch för sin ålder. Betyget är möjligen något generöst.
Doft: Mogen och parfymerad doft med inslag av citronolja, honung, stendamm, ostronskal, hav, jod, Golden Delicious och annan mogen gul frukt sam gräddkola och kex.
Smak: Mogen, elegant och frisk smak med en imponerande sälta. Citron och ostronskal får sällskap av gula äpplen och lite lime. Till slut dyker det även upp lite mynta i eftersmaken. Den är fint balanserad, men samtidigt lite nedtonad.
Betyg idag: 89
Sannolikt bäst: ?
Mina intryck av senare årgångar av Deutz Millésime (länkar till resp inlägg):
Denna skrala lista påminner mig om att jag borde dricka mer av Deutz ”vanliga” årgångschampagne!
Champagnen intas på klassiska Operabaren i Stockholm. En inte allt för vild gissning är att menyn här såg ungefär likadan ut när Deutz 1974 var en nysläppt champagne en gång i tiden. Jag fastnade för hummersoppa och Biff Rydberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar