(100 % pinot noir)
10 mars 2022 (hemma)
Roséchampagne – eller ett mousserande rött vin från Bourgogne? Det förstnämnda framgår av etiketten, men det är som det sistnämnda den här skapelsen från Pascal Leclerc-Briant (vila i frid) både ser ut, doftar och smakar som. Det här är verkligen en champagne som tänjer på gränserna – bokstavligt talat. Enligt appellationsbestämmelserna får man inte göra ett mousserande rött vin och kalla det för champagne. Man kan göra roséchampagne i många olika nyanser av ljusrött, men var går egentligen gränsen mellan rosé och rött? I det här fallet såg man faktiskt rött (!) från centralt håll och hotade Pascal Leclerc-Briant med att han inte skulle få skriva champagne på etiketten om han inte ändrade sina metoder.
Det här är min tredje och sista flaska av denna champagne – de tidigare dracks 2013 respektive 2019 – och den presterar helt klart som bäst just nu. Det är en mycket bra, men väldigt speciell champagne! Den är väldigt druvtypisk i både doft och smak, samtidigt som den årgångstypiska syran sticker ut. Flaskan dricks över tre dagar och champagnen är mest harmonisk (och bäst) på sista dagen.
Doft: Utvecklad, bärig, kryddig och jordig. Inslag av björnbär, övermogna körsbär, tranbär, kryddpeppar, läder, charkuterier, mandlar, lakrits och svarta vinbär.
Smak: Utvecklad, bärig, frisk och något kryddig. Röda äpplen, tydligt mogna körsbär, björnbär, blodapelsin, kryddpeppar och svarta vinbär. Hög syra, tydliga tanniner och bra längd. Syran dämpas efter hand och champagnen blir mer och mer harmonisk i takt med det.
Betyg idag: 86
Sannolikt bäst: 2019-2024
Mina tidigare intryck av denna champagne (med länkar till inläggen):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar