(ca 70 % pinot noir, 30 % chardonnay)
13 oktober 2018 (Café Live i Malmö)
Det här är den avslutande hemliga årgången i den stora Clos des Goisses-provningen.
Det är en sendegorgerad flaska (februari 2006). Och eftersom den är så pass sent sendegorgerad gissar jag att den fått en låg dosage, kring 4,5 g/l. Ursprungligt degorgerade flaskor lär ha en betydligt högre sockertillsats!
Det här är en mycket bra champagne, men det är också tydligt att den passerat zenit och påbörjat sin resa nedåt sedan flera år tillbaka. Det här är för övrigt den äldsta Clos des Goisses jag druckit (min tidigare äldsta var 1979) och det är dessutom första gången jag dricker en champagne från 1978.
Min gissning: 1976.
Doft: Mogen, kryddig och rökig doft med inslag av aprikos, krut, brasa och gräddkola.
Smak: Mogen, örtig och något rökig smak med toner av torkade aprikoser och söt citrus.
Betyg idag: 88
Sannolikt bäst: 2008-2015
Den sjunde och sista flighten:
Då är det dags att sammanfatta 2018 års stora champagnehändelse. Provningen bestod av samtliga utgivna årgångar av Clos des Goisses mellan 1980 och 2009 samt ”en äldre, hemlig årgång” som alltså visade sig vara 1978. Allt som allt 28 årgångar av ett av Champagnes bästa viner! Charles Philipponnat, som lett Philipponnat sedan 1999, medverkade och skänkte extra stjärnglans till tillställningen.
Så här rangordnar jag de olika årgångarna i provningen (med länkar till övriga inlägg):
1978: 88 p
Som synes är det, vid sidan om 1990 och 1995, 80-talet som regerar! Till stor del är det de väntade årgångarna i topp, men jag tycker även att det finns en mängd flaskor som överraskar. Många viner överpresterar i viss mån – och då tänker jag bl a på 1982, 1992, 1994 och 2001 – men det finns också ett par som inte riktigt når upp till mina högt ställda förväntningar. Här tänker jag främst på 1996, som känns oväntat endimensionell och som många av oss blandade ihop med 1994, men även på 1998, som rent generellt brukar vara ett mycket säkert kort i Champagne. Att stora årgångar som 2002 och 2008 hamnar förhållandevis långt ner på listan är egentligen inte särskilt förvånande – de behöver helt enkelt mer tid för att blomma ut. Skulle man göra om samma provning om fem eller tio år är jag helt övertygad om att dessa båda skulle få betydligt mer framskjutna placeringar!
Jag vill rikta ett stort tack till Marina för en otroligt proffsig provning med fantastiska flaskor! Samtliga champagner, bortsett från den korkskadade 2007:an, var i otroligt bra skick.
Slutligen en bild från provningen där Charles Philipponnat berättar om husets historia:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar