(50 % chardonnay, 50 %
pinot noir)
22 februari 2018 (hemma)
På pappret ska Nec Plus
Ultra – Bruno Paillards ansats att skapa den perfekta champagnen – från den
stora årgången 1996 vara en fullständigt magisk champagne. Men den här flaskan
känns lite stökig och klart obalanserad till en början. Det är först dagen
efter den öppnades som den börjar bete sig i närheten av vad man förväntar sig.
Då är den fantastisk. Champagen behöver således mycket luft för att komma till
sin rätt, men paradoxalt nog känns det sedan som att luften går ur den ganska
snabbt för innan flaskan tar slut hinner den visa upp vissa trötthetstecken. Jag
väljer att tro att det här är en svag flaska av denna champagne – även om den
hinner visa upp vissa tecken på storhet i nivå med vad jag upplevt av tidigare årgångar.
Jäst på små ekfat och
därefter buteljerad i juli 1997. Degorgerad i januari 2009. Dosagen uppgår till
6 g/l, vilket är något högre än för tidigare årgångar. 6 523 flaskor
producerade.
Doft:
Mogen, komplex och något blommig doft med fatkaraktär och lite sherrytoner.
Till en början inslag av bokna äpplen och en ton av hyacint. Dagen efter även
bivax, gräddkola och lite hallon.
Smak:
Utvecklad, mycket frisk och torr smak med tydliga sherrytoner. Syrliga äpplen,
citron, persika och äppelskal. Klart obalanserad till en början. Mycket lång
och något eldig eftersmak. Dagen efter har den lugnat ner sig och känns mycket
mer balanserad. Då hittar jag även hallon och andra röda bär.
Betyg idag: 90
Sannolikt bäst: 2016-2021?
Mina intryck av tidigare årgångar (med länkar
till resp inlägg):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar