2009 David Léclapart Coteaux Champenois Trépail Rouge

(100 % pinot noir)

22 mars 2019 (hemma)

Även om David Léclaparts innehav av pinot noir är ytterst begränsat och att dessa druvor framförallt används till hans bubblande alster – rosén L’Alchimiste t o m 2009 och hans blanc de noirs L’Astre därefter – passar han även på att göra ett stilla rött vin under bra år. Denna Trépail Rouge, döpt efter Davids hemby där druvorna odlas, brukar då endast produceras i några hundratal flaskor. Vissa år gör han även ett stilla vitt vin från sina chardonnaydruvor, som han följaktligen kallar Trépail Blanc. Den här flaskan köpte jag på Noma i december 2016. Den senaste årgången jag stött på är 2014.

Det här är ett mycket intressant vin som ändrar karaktär under kvällens gång!

Doft: Utvecklad, komplex, rökig och kryddig doft. Inslag av tjära, ek, blyerts, körsbär, röda vinbär, apelsin och nagellack.

Smak: Utvecklad, komplex, bärig, slank och torr. Körsbär och röda vinbär med en ton av apelsinskal. Närvarande tanniner.

Betyg idag: 84

Sannolikt bäst: 2017-2021

2009 Larmandier-Bernier Coteaux Champenois Vertus Rouge

(100 % pinot noir)

21 mars 2019 (hemma)

Larmandier-Bernier från Vertus i Côte des Blancs gör också stilla viner, åtminstone under år när skörden bedöms vara tillräckligt bra för ändamålet. Dels ett vitt på druvor från Cramant (som jag skrev om här) och dels detta röda gjort på pinot noir från familjens äldsta pinotstockar i Vertus. Vinet får två års lagring på ekfat innan det buteljeras. Den här flaskan köpte jag hos Rosforth & Rosforth i Köpenhamn i maj 2017. Den senaste årgången jag sett är 2012.

Det här är ett mycket bra vin! Det är som bäst efter två timmars luftning på karaff. Därefter tappar det en del i intensitet. Sannolikt på topp idag.

Doft: Utvecklad, komplex och örtig doft med inslag av mogna jordgubbar, hö, lakrits, rått kött, gräs, nagellack och någon krydda jag inte kan placera…

Smak: Utvecklad, slank, frisk och bärig smak med en aning sälta. Olika röda bär. Fin balans!

Betyg idag: 85

Sannolikt bäst: 2017-2022

2009 Benoît Lahaye Coteaux Champenois Bouzy Rouge

(100 % pinot noir)

16 mars 2019 (hemma)

Med hemvist i Bouzy är det en självklarhet för Benoît Lahaye att, vid sidan om sina champagner, producera en Bouzy Rouge, det berömda röda vinet från trakten. Lahayes vin görs på pinot noir från vingården Les Cloches i hembyn. Det är gjort utan tillsats av svavel och lagrat nio månader på fat.

Det här är ett väldigt trevligt vin med komplex doft, men ganska endimensionell smak. Bör nog drickas inom de närmaste åren.

Doft: Utvecklad, vegetativ och något kryddig med svagt stalliga toner. Inslag av mörka bär, undervegetation, blöta löv, lakrits, svartpeppar, viltkött och tomat.

Smak: Elegant, mycket lätt och torr smak av körsbär.

Betyg idag: 83

Sannolikt bäst: 2017-2020

2011 Dehours La Croix Joly Coteaux Champenois

(100 % pinot meunier)

15 mars 2019 (hemma)

Detta stilla röda vin från Dehours görs på fatlagrad (18 månader) pinot meunier från lieu-dit La Croix Joly i Troissy i Marnedalen. Endast 559 flaskor gjorda. Flaskan köpt på Les Caves du Forum i Reims i augusti 2016.

Vill man vara kritisk kan man utan vidare hemfalla åt tankar som bristande komplexitet, obefintlig intensitet och kort längd, men då har man sannolikt inte förstått vinstilen. Det här är subtilt. Dessutom trevligt, men inte mycket mer än så.

Doft: Utvecklad och bärig doft med inslag av jord, hallon, blåbär, röda vinbär, körsbär och svarta vinbär.

Smak: Lätt, elegant, bärig och torr smak av hallon, röda vinbär och körsbär.

Betyg idag: 79

Sannolikt bäst: 2021-2025

2011 Dehours Les Rieux Coteaux Champenois

(100 % chardonnay)

14 mars 2019 (hemma)

Dehours gör för närvarande tre olika vingårdsbetecknade stilla viner. Detta vita vin görs på chardonnay från lieu-dit Les Rieux i producentens hemby Mareuil-le-Port i Marnedalen. Det producerades sammanlagt 1092 flaskor av detta vin och de blev buteljerade den 3 juni 2013 efter 20 månaders lagring på små fat. Jag köpte min flaska på Les Caves du Forum i Reims i augusti 2016.

Det här är inget stort vin, men trevligt. Det känns tillgängligt idag, men vinner sannolikt på ett par års ytterligare lagring. Flaskan dricks över tre dagar.

Doft: Druvtypisk, komplex och rökig doft med viss sälta. Inslag av gummi, gul stenfrukt, Golden Delicious, ljust bröd, mandlar och sten. Dag två blir den tydligt blommig och bjuder även på inslag av anis. På tredje dagen dyker det upp tydligt laktiska toner.

Smak: Frisk, elegant och lätt smak av Golden Delicious och citrus.

Betyg idag: 80

Sannolikt bäst: 2021-2026

2013 Bollinger La Côte aux Enfants Coteaux Champenois

(100 % pinot noir)

9 mars 2019 (hemma)

Många missar nog att det finns tre olika appellationer i vinregionen Champagne. Den främsta och den man reflexmässigt tänker på när någon nämner Champagne är den för champagne, d v s de bubblande vinerna: AOC Champagne. Men det finns ju även stilla viner i den här regionen, även om de lever ett liv i skymundan sedan länge. Dessa produceras inom två olika appellationer: AOC Coteaux Champenois och AOC Rosé des Riceys. I den förstnämnda hittar man framförallt röda viner men även vita och rosé, gjorda var som helst inom gränserna för Champagne och på någon av de inom AOC Champagne tillåtna druvorna. I den sistnämnda är det uteslutande roséviner gjorda på pinot noir från kommunen Les Riceys i Aube.

Bollingers stilla vin, La Côte aux Enfants, är av typen coteaux champenois och görs på pinot noir från en fyra hektar stor vingård i hembyn Aÿ. Vinet får åtta månaders lagring på små ekfat innan det buteljeras. Jag köpte den här flaskan i februari 2017. Aktuell årgång idag är 2014.

Inte överraskande är det här fortfarande alldeles för ungt och gissningsvis behöver det åtminstone tre-fyra år till innan det vaknar till liv. För övrigt känns det som en ganska typisk pinot av burgundiskt snitt – lätt och elegant!

Doft: Komplex, bärig, jordig och parfymerad doft med stalliga toner som dämpas efter hand. Inslag av mörka körsbär, övermogna jordgubbar, lite rosor, röda vingummin, hallon, tobak och brända popcorn.

Smak: Frisk, torr och något bärig. Det är lätt, finstämt och initialt lite kärvt. Hallon, röda vinbär och lite lakrits.

Betyg idag: 82(+)

Sannolikt bäst: 2023-2030

2010 Val’ Frison Lalore

(100 % chardonnay)

7 mars 2019 (hemma)

Välrenommerade Valérie Frison har sin hemvist i Ville-sur-Arce i Côte des Bar. Här tog hon över familjens odlingar 1997 och med dessa även traditionen att sälja samtliga druvor. Efter en inspirerande resa till Alsace 2003 började hon, tillsammans med sin dåvarande make Thierry de Marne, ställa om till ett ekologiskt jordbruk. År 2007, i samband med att de blev certifierade, började de, med hjälp av Bertrand Gautherot på Vouette & Sorbée och i hans lokaler, producera sin egen champagne under varumärket Demarne-Frison. Av familjens sex hektar odlingar var 2,5 hektar kontrakterade till det lokala kooperativet och lika mycket till Duval-Leroy, varför endast druvor från ett enda hektar fanns tillgängliga till den egna produktionen. Under premiäråret räckte denna skörd till totalt 4 000 flaskor av de båda champagnerna Goustan och Lalore. Året efter hade Gautherot platsbrist och ingen möjlighet att hjälpa dem, så då kunde de dessvärre inte göra någon champagne, men från och med 2009 fick de tillgång till en egen produktionsanläggning och kunde så småningom utöka verksamheten. Paret skiljde sig några år senare och sedan februari 2013 är det Valérie som ensam leder verksamheten – under namnet Val’ Frison.

Valéries sex hektar är till 93 % planterade med pinot noir och 7 % chardonnay. Sedan kontraktet med Duval-Leroy löpt ut, från och med skörden 2013, uppgår den egna produktionen till 15 000 flaskor per år, i dagsläget fördelat på de tre champagnerna Goustan, Lalore och Portlandia. Samtliga får sin första jäsning på gamla ekfat och görs utan dosage. Alla tre är i praktiken rena årgångsviner – aktuell skörd anges på baksidan av varje flaska – men får för kort lagring på jästfällningen för att kunna årgångsklassas. Tidigare har Valérie Frison även gjort roséchampagnen Elion samt Chut Libre; den senare med klart annorlunda etikett.

Lalore görs på chardonnay från vingården Les Côtannes, som ligger sydost om hembyn Ville-sur-Arce. Det här är utgåvan från 2010, som blev degorgerad i november 2012. Flaskan köpt på Skål i Köpenhamn i december 2018.

Det här är mycket bra! Det är lite lätt oxiderat och blommigt och jag får faktiskt lite Selosse-vibbar.

Doft: Utvecklad, komplex och något oxiderad doft med diskreta fattoner. Inslag av gröna äpplen, vita blommor, jäst, ljust bröd, mango, lakrits, kex, mjölkchoklad och grön banan. Jag sparar en del av flaskan som jag öppnar två dagar senare. Då har det uppstått tydligt laktiska toner med inslag av filmjölk.

Smak: Utvecklad, frisk och mycket torr smak med fin koncentration. Gröna äpplen, citrus, en aning gräddkola samt gul stenfrukt. Bra balans mellan syra och frukt!

Betyg idag: 88

Sannolikt bäst: 2019-2024

Jag hade förmånen att få träffa Valérie på Fri Vin 2018 i Köpenhamn. I samband med det fick jag även smaka de aktuella årgångarna av Goustan (2014), Lalore (2015) och Portlandia (2014).

Jacques Selosse Brut

(100 % chardonnay)

1 mars 2019 (hemma)

Det här är föregångaren till dagens Initial, d v s producentens instegsvin. Den bygger på druvor från tre årgångar och har en dosage kring 5 g/l, d v s är snarare extra brut än brut i praktiken. Den här flaskan blev degorgerad i november 2004, vilket därmed innebär att champagnen hunnit få mer än fjorton års lagring på korken! Det betyder också att den gissningsvis är baserad på årgångarna 2000, 1999 och 1998.

Champagnen dricks under två dagar. Den är fantastisk – väldigt dynamisk och otroligt god! Den börjar dock kännas aningen trött och känslan är att den presterade ännu bättre för ett par år sedan. Det hindrar den inte från att fullständigt sopa banan med den förvisso unga Le Bout du Clos som jag öppnade dagen innan och delvis dricker parallellt.

Doft: Fantastisk! Mogen, parfymerad, komplex och oxiderad doft med tydlig sötma. Inslag av cantaloupe, bokna äpplen, smörkola, röda vingummin och lakrits. Dag två dyker det även upp kex och tydligt knäckiga toner.

Smak: Mogen, frisk, koncentrerad och något kryddig smak av mogna äpplen, citrus och lakrits (den där mjuka finska sorten med citron i mitten).

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2011-2017

Mina intryck av Initial (med länkar till resp inlägg):

2012-12-31: 91

2014-11-05: 94

2016-04-29: 89

2016-11-26: 93

Jacques Selosse Le Bout du Clos

(80 % pinot noir, 20 % chardonnay)

28 februari 2019 (hemma)

Le Bout du Clos från Selosse görs på druvor från vingården med samma namn i Ambonnay. Den lanserades 2011 och i likhet med de andra champagnerna i lieu-dit-serien bygger den på en årgångsblandning, i det här fallet en blandning som startades 2004. Det innebär att den första utgåvan var ett rent årgångsvin från 2004 och att varje version som släppts därefter utökats med vin från ytterligare en årgång. Den här flaskan blev degorgerad i februari 2018, vilket betyder att den har 2011 som basårgång och således bygger på samtliga årgångar mellan 2004 och 2011.

Le Bout du Clos anges ofta vara gjord på 100 % pinot noir, men själva vingården består av 80 % pinot noir och 20 % chardonnay och om jag förstått det rätt gäller den druvblandningen även för champagnen. Det gör att den skiljer sig från övriga lieux-dits som görs på antingen 100 % chardonnay (Les Carelles, Les Chantereines respektive Chemin de Châlons) eller 100 % pinot noir (La Côte Faron respektive Sous le Mont).

Den här champagnen är – givetvis – mycket bra, men samtidigt gjord i en ganska lätt stil och inte med den tyngd i smaken som jag hade förväntat mig. Den behöver helt klart lagras för att komma till sin rätt. Flaskan dricks under sammanlagt fyra dagar; den håller ihop mycket väl och visar trots sin ungdom upp en imponerande komplexitet!

Doft: Kraftfull, komplex, parfymerad, blommig, bärig och oxiderad doft med något rostade toner. Inslag av brioche, hallon, mörka körsbär, kex, hyacint, rosa rosor och röda vinbär. Dag två även mogen persika och nässlor. På fjärde dagen dyker det till slut upp gröna äpplen som följs av tydligt brända toner med inslag av brasa.

Smak: Frisk, bärig och mycket torr, men ändå med viss sötma. Elegant, men relativt lätt och sluten. Till en början känner jag hallon, hallongodis, körsbär, jordgubbar och torr citron. På andra dagen dyker det upp tydliga toner av persika och gräddkola. Dag fyra domineras smaken av gröna äpplen.

Betyg idag: 88(+)

Sannolikt bäst: 2024-2030

Diebolt-Vallois Prestige

(100 % chardonnay)

23 februari 2019 (hemma)

Årgångslösa Prestige från Diebolt-Vallois är alltid ett mycket säkert kort, men frågan är om inte den här utgåvan är den bästa jag druckit! Den bygger till lite mer än hälften på 2012 års fina skörd med tillägg av reservviner från 2011, 2010 och 2009. Druvorna kommer från odlingar i Cramant, Chouilly och Le Mesnil-sur-Oger. Flaskan blev rimligen degorgerad under andra halvåret av 2015 och dosagen uppgår till ca 7 g/l. Jag köpte den på Systembolaget i januari 2016. De flaskor som finns tillgängliga idag har 2015 som basår.

Doft: Utvecklad, fruktig och komplex doft med inslag av jäst, gula äpplen, kalk, grapefrukt, persika, krut, kex, hasselnötter och nougat.

Smak: Utvecklad och fruktig; torr men med viss sötma. Persika, apelsin och gula äpplen.

Betyg idag: 88

Sannolikt bäst: 2019-2024

Tidigare intryck av denna champagne (med länkar till resp inlägg):

2014-02-07: 87

2015-08-16: 87

2016-12-22: 87

2017-12-09: 87

1976 J. de Telmont Héritage

(100 % pinot meunier)

21 februari 2019 (hemma)

J. de Telmont är ett medelstort familjeägt hus med säte i Damery i Vallée de la Marne. Man äger 36 hektar egna odlingar och producerar kring miljonen flaskor per år. Huset grundades 1912 och idag är det den fjärde generationen, i form av syskonen Bertrand och Pascale Lhopital, som leder arbetet. Man gör för närvarande åtta olika champagner.

Héritage är en serie sendegorgerade årgångschampagner av totalt nio olika årgångar från perioden 1969-1995 som togs fram för att fira husets 100-årsjubiléeum. Champagnerna är dock inte producerade av huset utan av pinot meunier-odlaren René Collard, som man köpt (de odegorgerade) flaskorna från. Jag misstänker att dessa flaskor degorgerats löpande, men enligt uppgift blev vissa av 76:orna degorgerade i februari 2017 och ett inristat 1707 på min flaska kan absolut tolkas som vecka 7, 2017. Jag köpte den på Systembolaget i maj 2017.

Champagnen dricks i en provning tillsammans med Jacquesson Dizy – Corne Bautray 2004 och Bonnaire Prestige 1998. Den är pigg och mycket trevlig, men helt klart kvällens svagaste vin.

Doft: Mogen, komplex, jordig och något kryddig doft med tydlig sötma. Inslag av bokna äpplen, stekta champinjoner, anis, tobak, blåbärspaj och honung.

Smak: Mogen, frisk, fruktig och torr smak av mogna äpplen, blåbär och honung. En något bitter eftersmak stör till en början, men försvinner efter ett tag.

Betyg idag: 85

Sannolikt bäst: 2018-2020

1998 Bonnaire Prestige

(100 % chardonnay)

21 februari 2019 (hemma)

Bonnaire Prestige är numera en årgångslös champagne, men den var tidigare årgångsbetecknad och det här är utgåvan från 1998. Druvorna till champagnen, nu liksom då, kommer från några av firmans bästa odlingar i Cramant.

Den här är härligt utvecklad idag och mycket, mycket bra!

Champagnen dricks i en provning tillsammans med Jacquesson Dizy – Corne Bautray 2004 och J. de Telmont Héritage 1976. Bonnaire Prestige var kvällens bästa vin!

Doft: Utvecklad och komplex doft med inslag av gummi, jordgubbar (massor av jordgubbar), röda vingummin, gräddkola, mogen banan och kaffe.

Smak: Utvecklad och fruktig smak som bjuder på mängder av äpplen i olika färg och form samt jordgubbar och aprikos. Påtaglig syra.

Betyg idag: 88

Sannolikt bäst: 2014-2020

Mina intryck av andra utgåvor av Prestige (med länkar till resp inlägg):

2000: 85 (2017-10-19)

NV: 87 (2016-04-03)