1995 Henriot Cuvée des Enchanteleurs

(52 % chardonnay, 48 % pinot noir(?))

13 januari 2018 (hemma)

Henriots prestigevin levererar allt som oftast en storslagen upplevelse och en så pass bra årgång som 1995 ska inte innebära något undantag. Men även riktigt bra champagner tenderar ju att ha ett bäst före-datum (möjligen med undantag för Salon 2002 på magnum…) och det är inte självklart att en sådan här flaska fortfarande presterar på topp. Framförallt inte när man köpt den på auktion och inte vet hur den förvarats under årens gång. En perfekt flaska hade säkert levererat annorlunda, men den här buteljen visar sig ha sett sina bästa dagar. Att säga att champagnen sjunger på sista versen vore förvisso en överdrift, men den har få, ganska klena bubblor och har tveklöst haft en piggare framtoning än vad den visar idag. Det är dock fortfarande en fantastisk champagne!

Doft: Mogen, komplex och något rökig doft med fatkaraktär och sherrytoner. Inslag av ek, lite jäst, bokna äpplen, russin, gräddkola, brioche och hasselnötter. Senare uppstår något jordiga toner med inslag av svamp och kokos.

Smak: Utvecklad, frisk och koncentrerad smak av röda äpplen, citron, mandlar och honung. Lång, torr eftersmak.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2010-2017

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):

1989: 87 (2017-08-31)

1996: 94 (2017-07-18)
1998: 93 (2013-12-25)

1997 Billecart-Salmon Cuvée Nicolas François Billecart

(60 % pinot noir, 40 % chardonnay)

11 januari 2018 (hemma)

Cuvée Nicolas François Billecart från Billecart-Salmon är en av mina favoritchampagner. 1997 är en årgång som tidigt ansågs hålla låg klass – inte minst i jämförelse med de kringliggande åren – men som jag brukar imponeras av varje gång jag stöter på en flaska. Jag har därför ganska höga förväntningar när jag korkar upp den här! Dessvärre blir jag lite besviken… Rent objektivt är det förvisso en mycket bra champagne och den är fortfarande väldigt pigg, men den känns lite platt till en början. Flaskan dricks över två dagar, vilket är tur för det är först på slutet av andra dagen som den slutligen öppnar upp sig. Samtidigt som den alltså är i stort behov av luftning får jag en känsla av att den är på väg ner. Nej, om inte det här är en dålig flaska är det helt klart en svag årgång av denna champagne! Aktuell årgång idag är 2002.

Doft: Utvecklad och komplex doft med inslag av bokna äpplen, nougat, kex, champinjoner, bröddeg och jäst. Efter hand lite sherrytoner. Dagen efter bjuder den även på inslag av koriander.

Smak: Utvecklad, mycket frisk och torr. Massor av syrliga äpplen samsas med lite citron och lite grapefrukt. Senare dyker det även upp några mandlar. Känns balanserad, men samtidigt något tunn.

Betyg idag: 87

Sannolikt bäst: 2012-2017

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):

1996: 95 (2017-02-14)

1998: 94 (2015-05-08)

1999: 90 (2014-09-28)

Några minnesvärda 97:or:

Diebolt-Vallois Fleur de Passion 1997: 90(+) (2015-01-30)

Salon 1997: 95 (2013-07-13)
Vilmart Grand Cellier Rubis 1997: 91 (2016-06-04)

2001 Vilmart Cœur de Cuvée

(80 % chardonnay, 20 % pinot noir)

5 januari 2018 (hemma)

Vilmart lyckas otroligt bra även i generellt väldigt svaga årgångar och den här champagnen är ytterligare ett bevis på det! 2001 var ett fruktansvärt år i Champagne och det var väldigt få producenter som över huvud taget övervägde att göra en årgångschampagne. Tom Stevenson, välrenommerad vinskribent och författare till bl a World Encyclopedia of Champagne & Sparkling Wine, utbrast till och med vid något tillfälle att den som gjorde årgångschampagne 2001 borde genomgå en sinnesundersökning! Men Laurent Champs på Vilmart både producerar och levererar! Det här är en fantastisk champagne som fortfarande känns oerhört fräsch och pigg. I konkurrens med David Léclapart L’Apôtre är det den bästa 2001:a jag druckit. Flaskan dricks över två dagar och champagnen är rundare, mer utvecklad och ännu bättre dag två! Allra bäst är den precis när flaskan tar slut… Betyget är snålt.

Doft: Utvecklad, brödig, blommig, kryddig och komplex doft med viss fatkaraktär. Inslag av, i tur och ordning, gröna äpplen, rågbröd, bakverk, honung, hyacint, mogna päron och mogna gula plommon.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig, komplex och koncentrerad. Först mycket mogna äpplen och citron. Senare även grädde, mogna päron, körsbär och mogna plommon.

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2016-2022

Mina intryck av andra årgångar av Cœur de Cuvée:

1992: 92 (2016-02-28)

2005: 90 (2015-10-24)

2006: 91 (2014-10-18)
2009: 88(+) (2017-12-10)

1982 Bollinger Grande Année Rosé

(70 % pinot noir, 30 % chardonnay)

4 januari 2018 (hemma)

Ett så kallat "auktionsfynd"… Korken gick dessvärre av när jag försökte öppna flaskan och föll sedan sönder ytterligare när jag tvingades ta hjälp av korkskruven. Och med tanke på det var det därefter ingen större överraskning att innehållet i flaskan visade sig vara totalt madeiriserat. Väldigt synd, för det här hade kunnat vara en fantastisk champagne! Det fåtal 82:or man fortfarande stöter på brukar nämligen hålla hög klass.

Betyg idag: 0

Sannolikt bäst: ?

1985 Veuve Clicquot Rare Vintage Rosé

(pinot noir, chardonnay, pinot meunier)

2 januari 2018 (hemma)

Det här är en underbar champagne!

Numera använder sig Clicquot av termen Cave Privée för sina sendegorgerade årgångschampagner; tidigare stod det ”Rare” på etiketten till dessa flaskor. Trots att den är sendegorgerad har den här champagnen alltså rimligen hunnit få en hel del år på korken vid det här laget. Den känns dock fortfarande mycket pigg och fräsch!

Jag är osäker på den exakta druvfördelningen i den här årgången – det förekommer en massa olika förslag på nätet – men den är dominerad av pinot noir.

Doft: Mogen, komplex, tydligt bärig och något kryddig doft med inslag av hallon, lingon, röda äpplen, grovt bröd, krut och jordgubbar. Efter längre tids luftning uppstår ljuva karamelliserade toner med inslag av kex och trä. Ännu senare bjuder den på tydliga sherrytoner.

Smak: Utvecklad, frisk, bärig, koncentrerad och något kryddig smak av hallon, röda äpplen och blodapelsin.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2005-2017

Mina intryck av senare årgångar av Veuve Clicquot Vintage Rosé:

1989: 90 (2016-02-21)

2004: 78(+) (2013-02-09)
2008: 92 (2016-08-16)

1988 Dom Pérignon Œnothèque

(55 % chardonnay, 45 % pinot noir)

31 december 2017 (hemma)

Numera kallas sendegorgerade flaskor av Dom Pérignon för P2 eller P3 (beroende på hur sent degorgerade de är). Tidigare hette de Œnothèque. Den här 88:an, som blev degorgerad 2002, köpte jag på Systembolaget i december 2006. Det som utmärker den här utgåvan jämfört med den ursprungliga degorgeringen – utöver den sobert svarta etiketten – är en extra låg dosage. Exakt hur låg den är vet jag inte, men uppgifter på nätet indikerar ”mindre än 5 g/l”. Det innebär att den är i nivå med (eller lägre än) de senaste årgångarna av Dom Pérignon, där dosagen uppgår till 5 g/l.

Det här är en fantastisk champagne! Den är fortfarande väldigt pigg, men är sannolikt på väg ner idag och borde ha druckits för några år sedan. Men det är alltid en fröjd att dricka en mogen flaska Dom Pérignon och denna flaska, från det stora året 1988, är inget undantag!

Doft: Utvecklad och fantastiskt komplex doft med härligt rostade toner. Inslag av kolasås, gräddkola, bokna äpplen, hjortron, rostat bröd, jordgubbar, rostade hasselnötter och kex. Mycket senare även brynt smör och lakrits.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig och torr. Efter hand något eldig. Röda äpplen, gräddkola, apelsin och lite grapefrukt. Påtaglig syra.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2009-2016

Mina intryck av andra årgångar av Dom Pérignon:

1990: 95 (2013-12-31)

1992: 89 (2017-07-17)

1993: 93 (2014-06-18)

1995: 92 (2014-10-10)

1996: 93(+) (2013-12-31)

1998: 92 (2015-04-30)

1999: 88 (2014-02-16)

2000: 87 (2015-07-10)

2002: 82(++) (2010-10-15)

2003: 89(+) (2013-04-25)

2004: 90(+) (2015-07-13)
2006: 87(++) (2016-12-06)

1989 Veuve Clicquot Vintage Cave Privée

(66 % pinot noir, 34 % chardonnay)

29 december 2017 (hemma)

Cave Privée är samlingsnamnet på sendegorgerade flaskor av Veuve Clicquots årgångschampagner. Till skillnad från många andra producenter, som i regel börjar sälja sina sent degorgerade flaskor ganska snart efter degorgering, brukar Veuve Clicquot ha den goda smaken att låta flaskorna ligga lång tid ”på korken” innan de släpps till försäljning. Det innebär att de i regel är drickklara direkt! Den här 89:an, degorgerad i maj 2010, släpptes på Systembolaget nu i december.

Dessvärre är flaskan dålig! Den är inte uppenbart korkskadad, men smaken är fadd och den beter sig inte alls som man kan förvänta sig.

Man kan ha många åsikter om det svenska alkoholmonopolet, men en sak som är bra med Systembolaget är att det sällan är några problem att reklamera en dålig flaska. Sagt och gjort, flaskan lämnas tillbaka och byts mot en ny av samma sort. Hur den smakar ber jag att få återkomma till i ett senare inlägg…

Betyg idag: 0

Sannolikt bäst: ?

1989 Clos des Goisses

(70 % pinot noir, 30 % chardonnay (?))

27 december 2017 (hemma)

Efter att ha druckit en oväntat svag flaska av Clos des Goisses 1990 är det lite av en välsignelse att den här levererar så bra! Det är en fantastisk champagne, som sannolikt var ännu bättre för ett par år sedan. Den är förvisso fortfarande väldigt pigg, men det är tydligt att den passerat toppen och är på väg ner idag. Den har en härlig komplexitet, bra längd och en hygglig intensitet.

Sammanlagt gjordes det 30490 buteljer och 2141 magnum av denna årgång av Clos des Goisses. Det finns dessvärre inget degorgeringsdatum på den här flaskan (nr 15073!), men jag upplever att det här är en tidigt degorgerad flaska. Sendegorgerade flaskor av denna årgång har sannolikt en helt annan spänst och en fortsatt fin framtid, framförallt om man har turen att stöta på dem på magnum!

Doft: Mogen, brödig, jordig och oerhört komplex doft med sherrytoner. Inslag av äppelkaka, brioche, jordgubbar, hasselnötter, kaffe, vit choklad, lite spritpenna, citron och honung.

Smak: Utvecklad, fruktig, torr och komplex. Efter hand något eldig. Mogna äpplen, lite körsbär, marsipan och bakverk. Senare även jordgubbar. Påtaglig syra.

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2008-2016

Mina intryck av andra årgångar av Clos des Goisses:

1979: 94 (2014-05-31)

1990: 86 (2017-12-25)

1999: 89 (2016-08-04)

2000: 88(+) (2013-06-07)

2006: 90(+) (2016-08-02)

2007: 87(++) (2017-07-27)
2008: 90(+) (2017-07-27)

1990 Clos des Goisses

(65 % pinot noir, 35 % chardonnay (?))

25 december 2017 (hemma)

Clos des Goisses, Philipponnats prestigecuvée gjord på druvor från vingården med samma namn, är tveklöst ett av Champagnes bästa viner. Och 1990 är en av de mest hyllade årgångarna av denna champagne. Mina förväntningar på denna auktionsflaska är därmed höga. Dessvärre blir jag besviken… Rent objektivt är det här förvisso en mycket bra champagne, men den känns samtidigt något fadd och oförlöst, i brist på ett bättre ord. Det är inte alls det monster till vin jag hade förväntat mig! Nej, det här handlar sannolikt om en dålig flaska, inte tydligt skadad men möjligen illa behandlad under åren som har gått sedan degorgering (februari 2001). Nedanstående betyg är därmed knappast representativt för en korrekt flaska.

Doft: Lite skum till en början. Därefter upplever jag den som utvecklad, jordig, komplex och något rökig, men förvånansvärt diskret. Inslag av torkade aprikoser, apelsin, vit choklad, ek, hasselnötter, brioche och grädde.

Smak: Först klart knuten. Efter någon timmes kontakt med luft känns den utvecklad, torr och frisk, men något fadd. Jag hittar framförallt aprikos, grapefrukt, gula äpplen och omogen citron. Hög syra.

Betyg idag: 86

Sannolikt bäst: 2010-2020?

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):

1979: 94 (2014-05-31)

1999: 89 (2016-08-04)

2000: 88(+) (2013-06-07)

2006: 90(+) (2016-08-02)

2007: 87(++) (2017-07-27)
2008: 90(+) (2017-07-27)

Egly-Ouriet Ratafia de Champagne

(100 % pinot noir)

24 december 2017 (hemma)

Ratafia är ett starkvin som producerats i mer än 800 år och som görs genom att man tillsätter alkohol till nypressad druvjuice. I regel använder man den sista delen av pressningen, d v s den druvmust man inte vill eller får göra champagne av. Spriten man tillsätter kan vara neutral alkohol, men i Champagne använder man sig ofta av den lokala druvspriten marc de Champagne eller fine de Champagne. För många producenter är ratafia en ren biprodukt från champagneframställningen och närmast en kuriositet medan andra har betydligt större ambitioner. På grund av de förstnämnda har ratafia överlag ett förhållandes dåligt rykte och flaskorna är i regel ganska lågt prissatta, framförallt i relation till vad champagne kostar. Sedan 2015 har ratafia de champagne fått officiell status och därmed en viss kvalitetsstämpel som drycken tidigare saknat. Man dricker i regel ratafia som en aperitif, men den funkar också alldeles utmärkt till ost (exempelvis comté) eller som ett dessertvin.

Egly gör sin ratafia på 100 % pinot noir. Druvmusten kommer från en enda årgång, men det är inget som syns på etiketten. Den får två års fatlagring innan den buteljeras. Flaskan (70 cl) köpt i butiken 520 i Épernay i juli 2017 för 26 €.

Jag öppnade flaskan på julafton och den har därefter druckits i omgångar under lite mer än två månaders tid. Den var väldigt trevlig direkt, men fortsatte att utvecklas och var som bäst tre-fyra dagar efter att den öppnades. Efter ungefär två veckor tappade den en del i intensitet men höll i det stora hela ihop väl under hela perioden. Den är mycket, mycket bra! Förvisso söt men inte så söt som jag hade befarat, utan tvärtom väldigt välbalanserad.

Doft: Utvecklad, kryddig, något komplex och något konjakslik doft med inslag av svarta oliver, päron, paprika och honung.

Smak: Rund, något söt, oljig och fyllig smak med framträdande toner av oliver och mogna päron. Alkoholen (17 %) är märkbar, men tar inte för mycket plats.

Betyg idag: 89

Sannolikt bäst: Nu!

1992 Bollinger Grande Année

(65 % pinot noir, 35 % chardonnay)

24 december 2017 (hemma)

Årets julaftonschampagne! Det är inte den vanligaste årgången nu för tiden, men det här är faktiskt den tredje 92:an jag dricker 2017 (de två tidigare var Dom Pérignon och Moët & Chandon Grand Vintage). De flesta ”normaldegorgerade” flaskor från 1992 bör helt klart ha passerat sitt bäst före-datum med bred marginal vid det här laget, men den här känns faktiskt snarare ”utvecklad” än ”mogen”. Visst, den kunde absolut ha druckits något tidigare och utseendemässigt vinner den inga priser – den har relativt trötta bubblor, är nästan orange till färgen och dessutom lätt grumlig – men det är en fantastisk champagne och jag upplever att den fortfarande presterar på topp.

Doft: Utvecklad, klart komplex, blommig och något rökig doft med inslag av hyacint, apelsinmarmelad, knäck, bokna äpplen, kex, mjölkchoklad (kexchoklad!) och rostat bröd (med apelsinmarmelad).

Smak: Utvecklad, torr och frisk smak av apelsin, gula äpplen, hasselnötter och aprikos.

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2007-2016

Mina intryck av andra årgångar av Bollinger Grande Année:

1995: 91 (2017-12-22)

1996: 95 (2017-07-06)

2002: 89(+) (2013-05-09)
2004: 90 (2013-09-19)

1995 Bollinger Grande Année

(63 % pinot noir, 37 % chardonnay)

22 december 2017 (hemma)

Bollingers ”vanliga” årgångsvin Grande Année, eller La Grande Année som den numera heter sedan några årgångar tillbaka, är en väldigt pålitlig och oftast lagringsduglig champagne. Till den här årgången använde man druvor från 17 olika byar, framförallt från Aÿ, Bouzy, Louvois, Verzenay, Mareuil-sur-Aÿ, Le Mesnil-sur-Oger, Oger, Cuis, Cramant och Chouilly. Druvorna från de olika byarna vinifierades som vanligt separat, på små, begagnade ekfat (205, 225 resp 410 liter). Man använder gamla (fem år eller äldre) fat för att säkerställa att eken inte sätter för mycket smak på vinet.

Den här 95:an är oväntat mörk i färgen – ser minst tio år äldre ut vad den är – men är relativt pigg och bjuder på härlig intensitet, underbar komplexitet och en bra längd. Det är, kort sagt, en fantastisk champagne! Flaskan dricks över två dagar och är bäst dag två.

Doft: Mogen, komplex och något oxiderad doft med tydliga sherrytoner. Inslag av äppeljuice, ek, aska, tjära, citron och lime. Dagen efter är den tydligt blommig med inslag av hyacint. Efter hand även rostade toner.

Smak: Utvecklad, frisk, torr, komplex och koncentrerad smak av gula äpplen, hasselnötter, citron och körsbär. Påtaglig syra.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2010-2018

Mina intryck av senare årgångar (med länkar till resp inlägg):

1996: 95 (2017-07-06)

2002: 89(+) (2013-05-09)
2004: 90 (2013-09-19)

1996 La Grande Dame

(64 % pinot noir, 36 % chardonnay)

20 december 2017 (hemma)

La Grande Dame, Veuve Clicquots prestigecuvée och dess hyllning till Madame Barbe-Nicole Clicquot-Ponsardin, görs på druvor från husets finaste odlingar. Den exakta druvblandningen varierar från årgång till årgång, men är alltid pinotdominerad. Blandningen i denna årgång består av 64 % pinot noir (från Aÿ, Verzenay, Verzy, Ambonnay och Bouzy) och 36 % chardonnay (från Avize, Oger och Le Mesnil-sur-Oger).

Det här är första gången jag dricker den här årgången av La Grande Dame, så jag kan inte veta helt säkert, men jag får en känsla av att det här är en svag flaska. Med tanke på årgångens storhet borde helt enkelt en perfekt flaska prestera ännu bättre. Men även om den inte känns på topp idag är det här ändå en fantastisk champagne! Och helt klart snäppet bättre än lillasyster Clicquot (Vintage Réserve 1996) som jag drack några dagar tidigare.

Doft: Komplex, mogen, något kryddig och något oxiderad doft. Efter hand tydligt blommig. Inslag av bokna äpplen, jäst, gräddkola, växthus, brioche, hasselnötter, mjölkchoklad och rostat bröd.

Smak: Frisk, syrlig och torr. Oväntat knuten och oförlöst till en början, men den vaknar till liv till slut och bjuder då på citron, gröna äpplen, hasselnötter, äppelskal och mjölkchoklad.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2012-2018

Mina intryck av andra årgångar av La Grande Dame:

1990: 93 (2016-07-25)

2004: 91(+) (2015-08-06)
2006: 86(++) (2016-08-17)

1996 Veuve Clicquot Vintage Réserve

(59 % pinot noir, 33 % chardonnay, 8 % pinot meunier)

16 december 2017 (hemma)

Clicquots ”vanliga” årgångschampagne är nästan alltid ett mycket säkert kort. Denna 96:a har mörkt gyllengul färg idag, men dessvärre inte så många bubblor kvar. Men trots att den börjar kännas trött – man borde nog druckit den för tre-fyra år sedan – är den fortfarande helt underbar! Den årgångstypiska syran är ännu närvarande i bakgrunden, men champagnen känns ytterst välbalanserad. Den dricks över två dagar och är som bäst dag två.

Doft: Fantastisk, mogen, brödig, gräddig och kryddig doft med inslag av jäst, gräddkola, bokna och torkade äpplen samt knäck.

Smak: Mogen, frisk och kryddig smak av mogna gula äpplen, söt citron och äppelskal. Något tunn och inte lika bra som doften, men ändå väldigt bra.

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2011-2016

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):

1991: 86 (2016-07-14)

1999: 84 (2014-07-02)
2004: 88 (2016-08-16)