(47 % pinot noir, 27 % chardonnay, 26 % pinot meunier)
31 augusti 2019 (hos Marina)
Av någon anledning kommer jag att tänka på Ulf Peder Olrogs gamla slagdänga Konserverad gröt (”allting går att sälja med mördande reklam…”) när jag dricker den här. För vad gör man när man upptäcker att man har för mycket reservviner i lager som håller på att bli för gamla? Man blandar upp dem med lite fräschare vin, buteljerar s***en och säljer den dyrt… För säkerhets skull bjuder man sedan in ett gäng välvilliga vinjournalister som får smaka och skapa lite hausse kring projektet ifråga (se exempelvis här – 95 (!) poäng i Decanter)!
Det här är den första utgåvan av denna champagne – jodå det kommer fler upplagor i framtiden – och den är en blandning av reservviner från årgångarna 1988, 1996, 2006, 2008, 2009 och 2010. Champagnen buteljerades i november 2013 och flaskorna degorgerades i juni 2016. Dosagen uppgår till 3 g/l, vilket är mycket lågt för att vara Veuve Clicquot. Det som också är lågt är trycket i flaskorna, som är 25 % lägre än normalt (4,5 atmosfärer istället för 6).
Det här är en mycket märklig champagne! Inte dålig, men oerhört trist. Man undrar ju varför den över huvud taget släpptes. Varför solkar man ner sitt varumärke med det här? Standardcuvéen, som kostar betydligt mindre, är en klart bättre champagne.
Den här flaskan inleder den andra flighten vid en Veuve Clicquot-provning.
Doft: Knuten doft med diskreta toner av mineral, citron, äpplen och kex.
Smak: Spretig, karaktärslös och något trött. Låg syra. Formellt korrekt, men oerhört trist!
Betyg idag: 77
Sannolikt bäst: 2018-2021
Den andra utgåvan av Extra Brut Extra Old släpptes för övrigt på Systembolaget i november. Jag köper hellre något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar