Intro

Här delar jag med mig av mina upplevelser av de champagner jag dricker. Jag betygsätter varje vin för att ge en samlad bild av hur jag upplever det vid tillfället för provningen. Min betygsskala är 0-100 och jag är relativt snål när jag delar ut mina poäng. De högsta poängen sparar jag till de riktigt stora upplevelserna! Då och då dyker det även upp mousserande viner från övriga världen eller stilla viner från Champagne.

torsdag 31 maj 2018

1996 Clos des Goisses

(50 % pinot noir, 50 % chardonnay)

17 mars 2018 (hemma)



Clos des Goisses 1996 är ett mycket omtalat, nästan legendariskt, vin – precis som de flesta övriga prestigecuvéer från detta stora år. Av den anledningen blir det en närmast andäktig (och nervös) upplevelse när man öppnar sin enda flaska. Lyckligtvis är den inte skadad, men sin ålder till trots behöver den här champagnen riktigt lång tid för att öppna upp sig. Flaskan dricks över två dagar och tur är väl det, för det är först på andra dagen som den verkligen börjar sjunga! Då är den definitivt fantastisk, även om den inte når upp till samma nivå som de allra bästa 96:orna. Baserat på den här flaskan känns det dock som att här champagnen bara börjat glänta till sitt optimala drickfönster och att den som har tålamod (och flaskor kvar) bör kunna se fram emot en ännu större upplevelse om några år!



Druvfördelningen i Clos des Goisses brukar vara ungefär två tredjedelar pinot noir och en tredjedel chardonnay, men i den här årgången är fördelningen 50/50 mellan de båda druvslagen. Själva vingården är numera planterad med 70 procent pinot noir och 30 % chardonnay, men historiskt har andelen chardonnay varit högre.

Den här sendegorgerade flaskan blev degorgerad i januari 2010 och dosagen uppgår till 4,5 g/l. Köpt vid ett besök hos producenten i juli 2017.

Doft: Utvecklad, något oxiderad, komplex och parfymerad doft. Initialt lite blommig, senare mer åt det nötiga hållet. Inslag av honung, citrus, smörkola, toffée, brioche och nötkaka. Efter lång tids luftning uppstår lätt brända toner. Dagen efter även inslag av röda äpplen.

Smak: Mycket frisk, mycket torr och komplex. Initialt väldigt knuten, men den öppnar upp sig efter ett par timmar. Då: mycket citron, lime och apelsin. Dagen efter är den mer utvecklad och bjuder även på röda äpplen, honung och nötter.

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2018-2024



Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):



söndag 27 maj 2018

1994 Clos des Goisses

(67 % pinot noir, 33 % chardonnay (?))

15 mars 2018 (hemma)



1994 var en besvärlig årgång i Champagne och Philipponnat beslutade sig först för att inte släppa någon Clos des Goisses från detta år – trots att den hade producerats. Champagnen levde helt enkelt inte upp till husets förväntningar. Och så pass sent som i juni 2008, i en mycket ambitiös text om Clos des Goisses i nr 20 av tidningen The World of Fine Wine, konstaterar Tom Stevenson kort om 94:an att ”årgången gjordes men släpptes aldrig”. Någon gång därefter har producenten bevisligen ändrat uppfattning, för en enkel sökning på nätet visar att det finns flaskor i omlopp. Och jag lyckades få köpa den här sendegorgerade flaskan vid ett besök hos Philipponnat i juli 2017.

Tillägget L.V. – long vieillissement – på baksidesetiketten innebär att flaskan fått extra lång lagring på jästfällningen. Den här buteljen degorgerades i maj 2013, efter 18 års lagring. Dosagen uppgår till 4,5 g/l.

Jag är osäker på om druvsammansättningen är exakt 67 % pinot noir och 33 % chardonnay. Siffrorna är hämtade från Rickard Juhlins bok En doft av champagne och jag har inte hittat någon annan källa.

Den omedelbara känslan när flaskan öppnas är att champagnen känns väldigt pigg för sin ålder! En tidigt degorgerad flaska hade sannolikt passerat toppen för länge sedan, men den här har helt klart flera fina år framför sig. Den visar för övrigt upp en minst sagt intressant komplexitet, där den inleder med mycket mandelmassa och (bokna) äpplen i både doft och smak. Därefter blir den under en period lite vresig med framträdande inslag av citrus. Till slut, efter längre tids luftning, blir den rundare igen och bjuder på olika typer av tropisk frukt. Helt klart en annorlunda Clos des Goisses, som inte riktigt når upp till den nivå man normalt förväntar sig av detta vin, men rent objektivt är det ändå en mycket bra champagne!

Doft: Utvecklad och komplex doft med lite sherrytoner. Inslag av bokna äpplen, klister, mandelmassa, aprikos och mango.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig och komplex. Äpplen, mandelmassa, lime och tropisk frukt.

Betyg idag: 85

Sannolikt bäst: 2017-2022

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):



torsdag 24 maj 2018

2007 Vilmart Cœur de Cuvée

(80 % chardonnay, 20 % pinot noir)

10 mars 2018 (hemma)



Cœur de Cuvée är Vilmarts mest ambitiösa cuvée och även den av producentens champagner som behöver längst lagring. Den här flaskan köpte jag från Franska Vinlistan i december 2015 och den blev degorgerad i maj 2014. Den har således hunnit få mindre än fyra år på korken, vilket givetvis är i kortaste laget. Rent generellt upplever jag dessutom att 2007 är en årgång som behöver tid på sig för att blomma ut. Alltså inte de bästa oddsen för en utvecklad upplevelse här. Men det är ju alltid kul att få känna en sådan här champagne på pulsen! Mitt intryck? Den är mycket, mycket bra, men känns onekligen lite oförlöst! Den kommer sannolikt att bli riktigt bra med ytterligare tre års lagring.

Doft: Komplex, blommig, fruktig, örtig och kryddig doft med inslag av krita, kex, bakverk, päron, honung och hasselnötter. Efter lång luftning även kaffe.

Smak: Torr, frisk, något fruktig och relativt koncentrerad smak med viss sälta. Krita, jäst, röda äpplen, päron, apelsin och lime.

Betyg idag: 89

Sannolikt bäst: 2021-2028

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):


måndag 21 maj 2018

2012 Vilmart Grand Cellier d’Or

(80 % chardonnay, 20 % pinot noir)

8 mars 2018 (hemma)



Grand Cellier d’Or är ett vin som brukar vara tillgängligt och väldigt trevligt redan som nysläppt. Och rent generellt är ju 2012 en årgång man har stora förhoppningar på. Men den här champagnen känns fortfarande ung och oförlöst och baserat på dagsformen är den faktiskt den minst charmiga Grand Cellier d’Or jag druckit. Det är ändå en riktigt bra och lovande champagne – den behöver bara lagras lite längre än vanligt. Och under tiden jag väntar på att den ska utvecklas dricker jag gladeligen den supercharmiga 2011:an, som presterade riktigt bra redan från start!

I likhet med Vilmarts övriga champagner är Grand Cellier d’Or gjord utan malolaktisk jäsning och lagrad på fat i tio månader. Degorgerad i juni 2016. Dosage på 8 g/l. Flaskan köpt från Franska Vinlistan i oktober 2017. Aktuell årgång idag är 2013.

Doft: Klart knuten till en början, innan den öppnar upp sig. Därefter blir den något brödig och något parfymerad med viss kryddighet och en begynnande komplexitet. Inslag av jäst, citrus, ljust bröd och grön banan. Senare även röda bär, en ton av lakrits och lite ananas.

Smak: Ung, något fruktig, frisk och torr smak med viss sötma. Till en början mest gula och gröna äpplen samt lime. Senare även en nyans av ljusa körsbär och lite hasselnötter. Påtaglig syra. Närmast oändligt lång och mycket torr eftersmak!

Betyg idag: 87(+)

Sannolikt bäst: 2023-2030

Mina intryck av tidigare årgångar (med länkar till resp inlägg):



onsdag 16 maj 2018

1996 Delamotte Blanc de Blancs Millésime

(100 % chardonnay)

4 mars 2018 (hemma)



Magnum. Varje gång man dricker en magnumflaska säger man samma sak: man borde alltid dricka champagne på magnum! Dels är det en festligare känsla med en stor flaska, men framförallt utvecklas innehållet långsammare vilket leder till en bättre champagne i slutändan! Den här flaskan är ännu ett bevis på det. Delamotte 1996 på magnum är en underbar champagne, full av kraft och helt utan ålderskrämpor! Flaskan dricks över tre dagar och under den perioden behåller den sin spänst och blir bättre och bättre ju längre tiden går.

Jag köpte den här flaskan på Systembolaget i juni 2006. Jag har tidigare skrivit om 2002:an av denna champagne, då jag även gjorde en kort presentation av huset Delamotte. Det inlägget hittar man här. Aktuell årgång idag är 2007, men ett årgångsbyte till 2008 är nära förestående.

Doft: Utvecklad, kraftfull och mycket fruktig. Massor av mango med inslag av mogna gula äpplen, vit choklad och citrus.

Smak: Utvecklad, koncentrerad, fruktig, frisk och torr smak av mango och annan tropisk frukt samt citron och lime.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2015-2022


måndag 14 maj 2018

1989 Veuve Clicquot Vintage Cave Privée

(56 % pinot noir, 11 % pinot meunier, 33 % chardonnay)

2 mars 2018 (hemma)



Cave Privée är samlingsnamnet på sendegorgerade flaskor av Veuve Clicquots årgångschampagner. Till skillnad från många andra producenter, som börjar sälja sina sent degorgerade flaskor ganska snart efter degorgering, brukar Veuve Clicquot ha den goda smaken att låta flaskorna ligga lång tid ”på korken” innan de släpps till försäljning. Det innebär att champagnerna är drickmogna direkt när de släpps. Den här 89:an, degorgerad i maj 2010, släpptes på Systembolaget i december 2017. Dosagen uppgår till 6 g/l, vilket gissningsvis är lägre än vad den ursprungliga degorgeringen av 1989 Veuve Clicquot hade.

Jag drack en första flaska av den här champagnen i december, men den var dessvärre dålig. Därför är det med viss nervositet och revanschlusta jag öppnar den här buteljen! Men den är lyckligtvis bra och beter sig precis som man kan förvänta sig; den är balanserad och känns perfekt utvecklad idag. Till en början är den förvisso lite lågmäld, men intensiteten ökar efter hand. Den är mycket bra, men inte lika bra som systervinet 1989 Veuve Clicquot Vintage Rosé Cave Privée (som jag skrev om här)!

Doft: Komplex och utvecklad doft med rostade toner. Inslag av jäst, bakverk, rostade hasselnötter, rostat bröd, krut, bokna äpplen, grädde, lite kaffe samt aprikos.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig och torr. Gula och gröna äpplen, persika, citron, hasselnötter, lite aprikos samt äppelskal.

Betyg idag: 88

Sannolikt bäst: 2015-2019

Tidigare intryck av denna champagne:

Mina intryck av andra årgångar av Veuve Clicquots ”vanliga” vintage:





fredag 11 maj 2018

Jacques Selosse Les Carelles

(100 % chardonnay)

28 februari 2018 (hemma)



Les Carelles är en av de sex omtalade och ack så sällsynta vingårdschampagnerna (lieux-dits, plural av lieu-dit) från Jacques Selosse. Den görs på chardonnay från vingården Les Carelles i Le Mesnil-sur-Oger. I likhet med de övriga fem är den baserad på en solera, som i det här fallet startades med årgång 2003. Syftet med att basera dessa champagner på solerablandningar, till skillnad från att släppa dem som rena årgångsviner, är att Anselme Selosse vill sudda ut årgångsskillnaderna och istället fånga och lyfta fram den lokala terroiren från varje växtplats. Första utgåvan av Les Carelles blev degorgerad vintern/våren 2010 och släpptes i september 2010. Den var då av naturliga skäl en ren årgångschampagne, d v s helt och hållet baserad på 2003, men därefter har soleran utökats med en årgång för varje år som gått. Min flaska, som blev degorgerad 24 februari 2014, bygger således på årgångarna 2003-2007. Dosagen ska enligt uppgift ligga i spannet 0-4 g/l, men för andra degorgeringar har jag sett den specificerad till 2 g/l och gissningsvis stämmer det ganska bra även för den här flaskan.

Låt mig säga det direkt: det här är en fantastisk champagne! Men den känns relativt ung och oförlöst idag och jag får dessutom en känsla av att den möjligen befinner sig i en svag fas för tillfället. Jag är under alla omständigheter helt säker på att den hade vunnit på att få ligga och vila i åtminstone tre år till. Men ibland är nyfikenheten större än tålamodet och man mår knappast dåligt av att dricka den idag! Flaskan konsumeras över två dagar. Köpt på Løgismose i Köpenhamn i december 2017.

Doft: Komplex och framförallt blommig doft med inslag av hyacint, krita, bakpulver, hallon, lite tropiska frukter, honung och hasselnötter. Dagen efter är hyacinttonerna ännu tydligare och då hittar jag även lite margarin och tvål.

Smak: Kraftfull, frisk och mycket torr. Otroligt ren och naturlig, men känns även lite oförlöst. Citrus, gröna äpplen och omogna hasselnötter

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2021-2028


måndag 7 maj 2018

1995 Bruno Paillard Nec Plus Ultra

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

24 februari 2018 (hemma)



Nec Plus Ultra 1995 har levererat fantastiska champagneupplevelser tidigare och förväntansbilden är därför hög när jag korkar upp ännu en flaska. Den här visar dock upp tydliga trötthetssymptom. Det är fortfarande en fantastisk champagne, men den är inte alls lika pigg som när jag druckit den vid tidigare tillfällen. Antingen är det en svag flaska eller så är den redan på väg ner och om det skulle vara fallet har den ett väldigt kort drickfönster... Jag väljer dock att tro på det förstnämnda!

Det här är flaska 1 256 av en total produktion på 9 393 flaskor. Champagnen blev buteljerad i juli 1996 och degorgerad i juni 2005. Dosage på 4 g/l. Köpt på Systembolaget i december 2006.

Doft: Mogen och söt doft med sherrytoner. Inslag av torkad frukt, farinsocker, bokna äpplen, honung, gräddkola och karamelliserade nötter.

Smak: Mogen, frisk och koncentrerad smak med viss sälta. Mogna äpplen, citron, persika, hasselnötter och mandlar.

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2015-2020

Tidigare intryck av denna champagne:

Mina intryck av andra årgångar av Nec Plus Ultra: